Igår var en stor dag - Nadia lärde sig cykla! Vi har haft cykeln ståendes orörd i trapphuset i veckor och varje helg har vi sagt att nu MÅSTE vi ut och träna, och så har det alltid kommit massa annat emellan. Men så tog vi ut alla barnen igår, Olivia på den lilla cykeln med stödhjul och Nadia på den större utan. Det började inget vidare, Olivia blir livrädd om cykeln rullar snabbare ån kryphastighet och Nadia som ledde sin cykel till parken grät och frustade över att hon fick pedalerna på benen och jag tänkte att det här kommer aldrig att gå... Men väl i parken sprang Johan bakom och plötsligt kunde hon cykla helt själv, längre och längre sträckor. Hon lärde sig stanna själv och plötsligt cyklade hon ett helt varv runt fotbollsplanen helt själv. Vi var sååååå stolta och jag sa till Johan "maybe we should celebrate with an ice cream?" "Jaaaaa glass!!" utbröt barnen simultant, jag visste väl att vi skulle få ångra att vi lär dem engelska ord inför Flodida... Men vi åt iallafall en glass innan vi gick hemåt och innan middagen gick Nadia och jag ut och cyklade lite mer, i Obsan denna gång.
Johan skrev om detta till mig på Skype idag, tyckte han uttryckte det så fint och Johan-typiskt ❤️:
Kom på idag varför jag är så stolt över att Nadia lärt sig cykla. Allt annat hon kan är så analogt - hon lärde sig något som liknar ett A som till slut hamnar där hon är idag och kan skriva. Men cykla är extremt digitalt - ena dagen kan man det inte, nästa kan man det. Och det är så tydligt att det är vi som lärt henne - det är liksom första gången man verkligen kan säga så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar