No sugar

Tålamod har aldrig varit min största bragd, det kan nog alla som känner mig hålla med om. Nu, snart tre månader efter förlossning, står jag inte ut med att inte komma i mina kläder eller se gravid ut i dem jag lyckas pressa mig ned i. De sju extrakilona runt mage och lår väger tungt. Så trots att det bär mig emot rent moraliskt, för jag tycker att man ska få ha lite kilon, både efter en förlossning och utan en, och för att jag tycker att kvinnors kroppar har fått utstå nog med granskning genom århundradena och tycker att bantningshets och dieter är det fånigaste som finns och att man ska få njuta av mat och livets goda. Trots detta har jag nu insett att dessa kilon och jag inte trivs ihop och att de inte kommer att försvinna om jag inte gör någonting åt dem. Jag har försökt införa lite måttfullhet men det är bara att inse att jag inte är den måttfulla typen. Allt eller inget verkar vara det enda som funkar för mig, så jag bestämde mig för att antingen lider jag över dessa kilon ett tag till, eller så gör jag någonting åt det redan nu.

Så nu kapar jag helt enkelt kolhydraterna ett tag framöver. Jag hade tänkt vänta till efter jul men, återigen, knowing myself vet jag att jag då hade svullat kopiöst fram tills dess, för att sen ha ännu fler kilon att bli av med. Så jag började helt enkelt direkt. Jag tänker att jag kör disciplinerat fram till jul, gör ett juluppehåll men utan att go nuts, och sen kör så länge det behövs för att sedan återgå till normalt hälsosamma vanor och aldrig banta mera. Jag har ingen målsättning att bli supersmal, tycker att mitt normala jag är fint men jag vill inte ha denna putmage kvar.


Den positiva sidoeffekten av detta är ju dessutom att både jag och resten av familjen får i sig mer grönsaker. Nu har jag ätit socker- och kolhydratsfritt i en vecka och vågen på Sats visar på minus 1,5 kilo. Jag ser ingen skillnad ännu men det motiverar mig att fortsätta!


- Posted using BlogPress from my iPhone