Lille kräkskrutt

Igår kväll stack jag iväg och körde ett tufft benpass på Sats tillsammans med Karin. Hade tänkt vara hemma igen till läggning av de stora men vi körde lite längre än jag tänkt och de låg redan i sängen när jag kom hem. Den underbara känslan av att kliva in genom dörren och allt är tyst och fridfullt. Då vet jag att allt gått bra hemma. Elias känns ju fortfarande som mitt huvudansvar eftersom jag ammar men han hade fått ersättning och somnat i sin säng efter lite protester. 

Just när jag tänkt gå och duscha vaknade han så jag ammade och lade honom i sin säng efteråt. Men då vaknade han missnöjd så Johan gick in. Jag hörde honom plötsligt ropa till och det visade sig att lillebror kaskadkräktes... Allt var blött och det var bara att ta bort babynestet och byta pyjamas. Jag lade honom på vår säng, orutinerat nog inte på en handduk, för snart kom en sån där jättekräkning till. Mera torka, ny pyjamas...

Vi tog upp honom nu och då fortsatte han att kräkas. Hela kroppen riste i konvulsioner men det kom bara lite slem. Stackars lilla gubben, han var helt matt och slö och somnade i famnen mellan kräkningarna. Jag tyckte så synd om honom där han gnydde och inte fattade vad som hände. Han ville inte amma, vara sova och vi blev lite oroliga och ringde sjukvårdsupplysningen. Men efter en stund kvicknade han till, åt lite och sen gick vi och lade oss och idag är han sitt vanliga jag. Otroligt skönt!

Liten skrutt på bröstet igår kväll...

Piggare skrutt imorse! 

Förutom att fönstermänniskorna som skulle komma 10 kom halv nio när jag stod oduschad i ett urringat urtvättat amningslinne och träningstights med en trött bebis och med en kräkig tvätt i tvättstugan som jag inte kan lämna... Som tur är börjar jag bli bra på det här med logistik och ammade bebis så att han somnade i sovrummet, pep ned i tvättstugan och in med grejerna i torken, sen dusch och påklädnad i badrummet och nu ska jag ta bebis och hämta tvätten och gå ut. Pust!