Sitter på jobbet och klockan är sju på kvällen men det är inget synd om mig. Visserligen är det otroligt mycket att göra men jag gick härifrån vid halv sex för att träna och nu är jag tillbaka bara för att lämna mina träningskläder och hämta mobilen som jag glömde. Sen ska jag på Boquerian och äta middag med Åsa och Kristin.
Det är så vansinnigt skönt att träna just nu. Det är nästan det enda tillfället som jag helt lyckas koppla bort lägenhetsbekymmer och jobbtankar. Ett svettigt pass gör mig gott. För jag sover dåligt, vaknar ofta och spänner käkarna så att jag ständigt är öm i tänderna och kinderna. Varje morgon går jag upp tidigare än jag måste, för tankarna tar över sömnen.
Men just nu har jag iallafall insett faktum att vi inte kommer att få lägenheten såld i denna vända. Vi kommer att köra en ny visning nästa helg och har sänkt priset lite grann. Det är ju helsegt att behöva ha en visning till, det är svårt att leva utan alla grejer, våra stackars barn har knappt några leksaker (men klarar sig rätt bra ändå) och får inte stöka till.Tvättkorg och dammsugare, micro och annat är undanplockat, men vi får väl plocka fram det vi behöver lite allteftersom. Lägenheten känns inte riktigt som vår och tankarna på den nya har jag helt slagit undan. Den tänker jag inte alls på, den är inte heller vår just nu. Och "tänk om...", det tänker jag inte.
Men jag tänker jag på allt jag har. Det låter kanske banalt, men jag pussar på mina barns små söta huvuden, pillar på deras gosiga små nosar, känner mig tacksam för att Olivia verkar lämnat den värsta arg-fasen bakom sig (för denna gång), och kramar på min man och känner mig oändligt lycklig för att jag inte behöver gå igenom detta ensam.
Och så försöker jag tänka långsiktigt, att förr eller senare så kommer det ju att lösa sig. Det måste det ju. Vi VET att vår lägenhet är fin, det måste ju bara ha kommit en massa idioter som inte ser sånt. Och nästa visning kanske nya, smartare människor kommer. Eller hur? Det måste ju ordna sig. Eller hur? Nu ska jag dricka vin goddamn it.
2 kommentarer:
Det ordnar sig på något sätt Julia! Fast jag förstår verkligen att det tär... Glöm det där ikväll och drick ett extra glas vin;-) Stor kram från mig!
Jag känner med er och hejar på i tankarna utav bara sjutton. Klart det kommer smartare människor på kommande visningar!
Kram!
Skicka en kommentar