Tidigare idag berättade jag för Lina. Jag hade velat att hon skulle bli en av de allra första, men vi fick inte riktigt tag i varandra de första dagarna. Men det har ju faktiskt bara gått två dagar, även om det känns som en evighet. Men nu vet hon och sade fina, stärkande ord som värmer min lilla mage.
Och nu har jag precis spårat ut och berättat för Malin och Jenny B på msn. Jag kan inte jobba och jag KAN inte hålla detta för mig själv. Går det inte vägen med bebis kommer jag ju ändå berätta det för mina vänner, och det finns väl ingen prestige i detta. Även om jag måste erkänna att det känns lite kul att vara fertil när man inte trodde att man var det. Mamma, mormor och min syster brukar säga att kvinnorna i vår familj är som värphöns. Det kan man väl inte riktigt påstå när man blir gravid för första gången vid 31, men jag känner mig lite oförklarligt stolt. Och glad över att jag och Johan verkar vara en match.
Ikväll ska vi umgås en hel kväll för första och näst sista gången denna vecka. Lägligt nog tajmades den lilla graviditetsnyheten in med hans bands inspelning, och en väldigt uppbokad vecka. Men det gör inte så mycket. Det känns fint i magen ändå. Ärtan gillar honom också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar