söndag 17 juni 2007

Första helgen

Första helgen som medvetet gravid. För exakt en vecka sedan vaknade jag efter Kanal 5-festen, torr i munnen, burlesquesminkningen vid knäna och med en dundrande huvudvärk. Nu vaknar jag istället med sprängfylld urinblåsa och ett par bröst som känns som de ska explodera. Om jag var morgonpigg tidigare, är det ingenting mot detta. Till Johans stora förtjusning. Not. Han väntar tålmodigt på att den där gravidtröttheten ska sätta in så att han kan få sovmorgon någon gång. 7:20 tyckte jag var ganska generöst denna söndagsmorgon.

Gårdagens tjejmiddag var så mysig. Vi grillade entrecôte och halloumi på gården och åt en god middag. Det går faktiskt att vara nykter, även om jag tyckte de blev lite högljudda när fjärde vinflaskan var avklarad. Men det var härligt att dela en kväll med New York-tjejerna, och att mötas av gåshud och och blanka ögon när jag berättade om lilla ärtan. Tänk att alla blir så glada. Det gör mig innerligt glad. När Johan släntrade in trött efter en heldag i studion möttes han av glada tillrop och "Hej pappa Johan". Efter ytterligare någon timme i köket skickade vi iväg tjejerna på krogen och gick och lade oss.

Idag är det söndag och det regnar. Det känns nästan skönt att få tillbringa en slapp dag hemma utan dåligt samvete. För även om jag är morgonpigg, börjar tröttheten nå mig på eftermiddagarna och jag har sovit mer i soffan än på länge. Denna eftermiddag ska jag tillbringa med mamma och syster. Härligt att bli lite omhuldad.

1 kommentar:

Anonym sa...

Julia,
Skrev en jättelång kommentar i går, men det verkar inte ha publicerats. Bara att börja om.
Jag har knappt kunnat tänka på något annat sedan Johan berättade. Har no aldrig sett honom så stolt, förväntnsfull och lycklig förut.
Det gör mig varm i hjärtat. Visst blev jag chockad, men också väldigt glad. För er skull, men också för min egen. Tänk att vi som var vänner nu får helt andra band. Har du tänkt på att vad som än händer kommer jag alltid vara faster till ditt och Johans barn och våra barn kommer att vara kusiner?:-) Känns bra i magen. Nu håller jag alla tummar och tår att allt ska gå vägen och det har jag en stark känsla av att det kommer göra. Förstår inte hur jag ska kunna hålla den här fantastiska nyheten inom mig hela 6 vckor till iiiiiiiii. Men det gör jag!!

Puss och kram till dig
Faster Pia