Det är inte klokt vad alla bara förutsätter att man är på smällen, när man agerar lite skumt och har något att berätta. Så hade de ju aldrig trott för ett år sedan, och definitivt inte för fem år sen! Nu har jag ju knappt behövt berätta för någon med mina egna ord, eftersom de gissar ändå. Senast gissade papsen rätt. Han lät lite förvånad, som att han inte trodde att det var riktigt på riktigt. Konstigt, med tanke på att han började tjata om barnbarn när jag var 23 och på fullaste allvar tyckte att jag efter att jag fyllt 30 skulle gå ut på krogen och bara se till att bli på smällen... Jag är väldigt glad över att jag inte följde hans pedagogiska föräldrarråd.
Igår kväll stod jag framför spegeln i profil och tyckte att jag hade fått en liten utbuktning på magen. Inte för att ärtan kan synas ännu, men livmodern jobbar ju och växer för fullt. Det känns, den knorrar och vrider sig och känns lite som lättare tarmvred. Tror jag.
Igår gick jag in i vecka 6. Halvvägs tills att jag kan göra det officiellt. Längtar efter att få berätta för cheferna för att förklara varför jag är så tokigt omotiverad. För, satan så skönt att få slippa jobba ett år. Skulle nästan kunnat skaffa barn bara därför.
1 kommentar:
Oj oj oj. Tårarna rinner. Tack för att du släppte in mig i din blog. Tack också för att du är glad för att jag ska bli farmor till ert barn. Hoppas att du alltid ska tycka det. Jag ska försöka vara en bra "svärmor" också. Och vilket sött barnbarn jag kommer att få!!! En blandning av min söta son och dig kan ju bara bli vacker.
Du är väldigt välkommen till vår familj.
Kram
Farmor
Skicka en kommentar