Med en kopp kaffe i handen sitter jag i ena fåtöljen vid fönstret och tittar med ett leende på Nadia och Elias som busar, gosar och pratar. Ingenting kan nog värma mer i modershjärtat. Vilken kärlek, vilken otrolig rikedom för den lille att växa upp med dessa två systrar som enbart vill honom väl och alltid är snälla mot honom. Sen får han ju inte alltid vara med, ibland stänger de dörren till sitt rum när de ska leka med smågubbar och inte vill ha "lille marodören" där. Och visst tycker vi synd om honom där han då sitter och gnyr utanför den stängda dörren och inte får komma in, men det är ju så det är att vara minsting...
...och så förflyttning till Elias rum och myshörnan. Sen övergick det till en mammapappabarnlek och nu äter familjen (Nadia, Elias och Elias docka) middag, efter att ha varit och handlat med den röda bilen Elias fick ärva i julklapp.
Sedan två nätter kör vi vällingavvänjning nattetid. Eller inte vi, Johan kör den, tappre fader. Vi har ju normalt fördelningen att han kör nätter och jag morgnar så han erbjöd sig att ta skriknätterna mot att få sova ut på morgonen. Men lite ruttet känns det att stoppa i öronproppar och lägga en kudde över huvudet och låta honom köra den själv. Första natten var Elias riktigt arg och skrek i en halvtimme. Han är inte ledsen egentligen, bara skitarg och slår mot den som kommer när han inte får sin välling. Men vi kände att med kommande arbets- och förskolestart var det dags att satsa på obrutna nätter. Jag vet inte ännu hur det gick inatt eftersom Johan fortfarande sover, men bättre tror och hoppas jag. Vet av erfarenhet att de flesta rutiner brukar ta en 2-3 dagar att genomföra, hoppas på detsamma även med detta barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar