Fars Dag

Idag är sociala medier fulla av bilder på hur folk uppvaktat familjens fäder. På något sätt verkar Fars Dag gått från att man firar sin egen far till att man firar sina barns far. Eller så har det alltid varit så, och bara jag som gått från primärt dotter till primärt mor... 

Mina barns far fick ingen frukost på sängen idag. Hade han fått det hade den förmodligen kommit upp lika fort igen. Han var nämligen på fest igår och min älskade make är ju inte riktigt den som kan hålla inne en bakfylla. Om man säger så. Han sov i gästrummet inatt med täta utflykter till toaletten. Jag lät honom sova imorse (precis som han lät mig sova förra söndagen, ska tilläggas) och körde veckotvätten på egen hand. 

Klockan ett åkte Johan och Olivia för att gå på bio. Det var en liten kompensation för att Nadia skulle på ett kalas som inte Olivia var bjuden på. Olivia hade sett fram emot att hon och pappa skulle på bio ensamma hela veckan, och jag hoppas verkligen att pappan klarade biobesöket utan incidenter... Nadia svidade om för att gå på Emilias halloween-kalas, som hon i sin tur längtat efter i flera veckor. 

Jag lämnade henne på kalaset och eftersom jag sen hade lite dötid passade jag på att gå till Cajsa Warg och köpa en fars dagspresent till min egen far som jag passande nog ska träffa idag. Så idag är det pappa Gösta som blir uppvaktad med en påse med massa smarriga ostar som jag gladeligen skulle sätta i mig själv (alternativt ge till mina barns far att dela med mig, om han hade vett nog att uppskatta sådant!).

Nu sitter Elias och jag på Roslagsbanan på väg till Täby. Vi ska hem till farmor och fira min farfar Folkes 100-årsdag och det ska bli riktigt mysigt att få träffa släkten och visa upp Elias för dem medan stackars bakfulle Johan måste hämta Nadia på kalaset, handla och fixa middag.. (Kan tillägga att barnen inte märkte av hans tillstånd, de är vana vid att se sin far trött och rufsig på morgonkvisten...)

Stoooora kramar på älskade lillebror