På sjukhuset

RS. En elak virussjukdom som många vuxna och småbarn får utan att märka av det mer än som en förkylning, men som för spädbarn sätter sig på luftvägarna och kan bli riktigt allvarligt. Alla nyblivna föräldrars mardröm och anledningen till att man håller sina nykläcktingar på avstånd från snoriga dagisbarn så länge man bara kan. Bara det att har man en liten snorgärs hemma är det inte så lätt...

Nadia drog på sig en dunderförkylning ungefär samtidigt som vi kom hem från BB med Olivia. Det tog några dagar, sedan rann även Olivias näsa och vi har jobbat hårt med näsdroppar och snorsug. Veckorna gick och inne på sin tredje vecka fick lilla O förutom tilltagande snorighet även en läskig hosta och svårt att andas. Det skar i mig varje gång hela hennes lilla kropp riste till i en hostattack och jag kunde knappt sova på natten eftersom jag låg och lyssnade på om hon andades. Detta inträffade under påsken ute på Ljusterö och trots att Vårdupplysningen rådde oss att ta oss in till Norrtälje sjukhus så snabbt som möjligt, bedömde vi risken med att åka utan bilbarnstol och det logistiskt omöjliga i det hela projektet som större och bestämde oss för att vänta tills vi kom tillbaka till stan igen. Så vi tog båten som planerat på Annandagen och så fort vi kom hem lämpade vi av Nadia till min mamma som kommit för att vara barnvakt, och hoppade på bussen hit till Karolinska.

På Astrid Lindgren blev Olivia med en gång undersökt av sjuksköterskor och sen fick vi ett eget rum att vänta i, för att inte behöva sitta ute bland magsjuklingar och annat. Vi behövde inte vänta så länge på en överläkare, de verkar prioritera småttingar av Olivias storlek. Efter lite tester, blodprov och adrenalininhalering bestämde läkaren att de ville behålla oss över natten för observation. Alla sjuksystrarna har sagt att hon har typiska RS-symptom med bubbligt slem runt munnen och en bröstkorg som dras in när hon andas. De tog ett RS-prov som visade negativt, men sade att det ofta kan göra det i början av sjukdomstiden, så just nu sitter vi och väntar på resultatet av ett andra prov. Vi fick nämligen ett rum och Johan fick åka hem till Nadia medan Olivia och jag blivit väckta varannan timme inatt för att hon skulle få hjälp att andas genom inhalering av adrenalin och koksalt. Det verkar ge effekt, hon andas inte lika tungt längre men verkar fortfarande rätt utslagen och bara sover och sover. Vi ska stanna iallafall en natt till och även om jag känner att jag fått nog av sjukhus för ett tag, känns det tryggt att vara i goda händer här och alla är så fantastiskt hjälpsamma och gulliga.

Nu håller vi tummarna för att testet var negativt (får svar om ett par timmar) och att vi kan få komma hem imorgon. Ska nog ta och krypa ned till min lilla sjukling en stund och se om mamman kan få sova lite också.

.