Revelj!

Imorse bestämde vår lilla väckarklocka att det var dags för väckning klockan 05:30. Vi försökte få henne att somna om med välling och blöjbyte, men icke. Det var bara att pallra sig upp, Johan tog första skiftet och jag bytte av efter en timme. Jag sover säkert 3 timmar mindre per dygn denna graviditet än jag gjorde förra, så egentligen är det konstigt att jag inte är tröttare än jag är.

Igår var dock en trött dag som liksom aldrig startade. Jag kom aldrig ur mjukisbyxorna (modell tokgravid med plats för jättestor mage) jag satte på mig på morgonen och ingen av oss lämnade lägenheten på hela dagen. Vi var trötta och sega, både jag och Johan och gjorde inte ett skvatt nytta, vilket faktiskt var rätt skönt. Johan tog Nadia hela förmiddagen, medan jag låg på sängen och läste tidningen, oförmögen att uppbringa mer energi än vad som krävdes för att vända blad. Lyckades avstyra en pizzamiddag (mest för att ingen av oss orkade gå och handla och home delivery är obefintligt i detta primitiva land) och stekte på en pyttipanna istället. Sen lade vi Nadia och när vi sen lade oss själva var vi ganska glada att den tämligen menlösa dagen kommit till sitt slut. Och ganska glada för att det inte blev någon bebis, för dels smällde vi i oss det sista av förlossningsgodiset på kvällen, dels hade jag nog inte haft kraft eller energi nog att pressa ut en bebis igår.

Men idag känner jag mig den tidiga väckningen till trots lite piggare, och om en halvtimme ska jag lägga Nadia att sova och hoppas kunna sova en stund själv. Sen blir jag hämtad av Stella och Lina för att åka ut till Rosie i Stuvsta på vad jag hoppas blir min sista gravida tjejträff. Imorgon tänkte jag att bebisen kunde få komma!

.