Äta själv

Nadia håller på att lära sig att äta själv. Det går sådär. Oftast sitter hon bara och dunkar skeden i tallriken, ibland får hon upp lite mat i den men sprätter iväg det så att det flyger i en vid båge över hennes axel och hamnar på golvet bakom, och ibland lyckas hon pricka munnen. Vårt vitmålade köksgolv är ingen vidare bra idé med småbarn, visar det sig. Dessutom börjar det bli rätt mycket jack och hål i färgen av alla nedkastade muggar och ätdon. Vi lär dock få vänta en tio år med renovering inser man ju, för barn är ena destruktiva monster med en säregen förmåga att skita ned. Ny soffa är väl också bara att skjuta på framtiden, när fröken slutat spatsera runt och lämna kladdiga fingeravtryck på allt. Däremot kan konstateras att Nadia ärvt sin fars morgonfrilla. Jag skrattade gott imorse när jag kom in i köket där de satt och åt frukost med varsitt fågelbo på huvudet.

.