Igår trodde jag nästan att jag skulle ha en bebis idag.. På morgonen började det återigen mola och värka i mage och rygg och jag kunde inte göra så mycket annat än att ligga ned med en kudde mellan knäna och andas djupt. Plötsligt kom alla minnen tillbaka från min förra förlossning och jag kände mest att "just faaaan, såhär eländigt känns det". Jag är helt befriad från romantiska föreställningar om nästa förlossning och nästan saknar den tid då jag var lyckligt ovetandes. Nu vet jag vilket jäkla jobb som ligger framför mig och hur satans ont det kommer att göra. Jag hoppas mest att det kommer att gå snabbt denna gång och att jag slipper allt kräkandes. Annars är det väl bara att bita ihop och trösta mig med att resultatet blev så fint förra gången och att jag kommer att slippa göra om detta på ett tag...
Efter några timmar släppte iallafall förvärkarna och Johan och jag bestämde oss för att återgå till dagens planer. För mig och Nadia innebar det en träff med tjejerna i mammagruppen och vi gick hem och begapade den enas nyinköpa sjumiljonerslya. Helt fantastisk! Nadia och de andra småtjejerna drog inte riktigt jämt, utan skulle mest sno varandras saker och slåss och rycka varandra i håret (nu börjas det...) men det blev några trevliga timmar ändå.
Sen gick vi hem och Nadia sov middag och jag likaså. Och på kvällen hade Nadia farmor som barnvakt och Johan och jag gick ut och åt en riktig lyxig och smarrig middag på Stockholms Matvarufabrik. Jag var så mätt efteråt att jag hade svårt att gå upprätt men det var det värt. Hoppades dock att bebisen inte skulle bestämma sig för att komma ut bara för att det blev så trångt därinne och det gjorde den uppenbarligen inte heller.
Morgonens besök hos barnmorskan visade att jag gått ned ett kilo i vikt och att bebisen fixerat sig. Så den kan nog komma närsomhelst nu, men det trodde jag å andra sidan redan för en vecka sen. Men det känns rätt okej ändå, vi har sköna dagar här hemma alla tre och jag känner mig rätt pigg och utvilad eftersom Nadia för närvarande sover hela nätterna utan att vakna och jag själv trots konstiga drömmar och kissuppstigningar sover djupt och har lätt att somna.
Idag haglade det och jag kan inte låta bli att känna ett uns skadeglädje mot alla de som ropade "VÅÅÅR" igår. När har det någonsin blivit vår i Sverige i mars och sen inte snöat igen? Det är ju verkligen ingen idé att ta ut vårkänslorna i förskott i detta land! Min kloka mamma brukar säga att när man tror att det är vår kommer det att snöa sju gånger till och i år ska jag faktiskt räkna. One down!
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar