ARG

...och så gick det tillbaka till normalläge igen, även om jag har mer sammandragningar än tidigare, är lite tröttare och det inte känns så där vansinnigt långt borta. Barnmorskan sa på veckokollen igår att hon också tror att det är på gång snart, eftersom magen "värktränade", blev hård och drog ihop sig när hon petade på den. Vi får se. Det är iallafall inte därför jag är arg.

Igår kväll dök nämligen någonting upp som lite tog fokus från den annalkande förlossningen och mest gjorde mig allmänt SKITARG. Jag stötte på vår styrelseordförande igår kväll på väg ned från vinden, och hon hade tagit upp frågan om barnvagn med styrelsen. Saken är den att bara en enda modell av vagn går in i vår hiss, Teutonia Fun som vi har nu. Men nu har vi ju köpt en syskonvagn för att få plats med båda barnen och när jag pratade med henne tidigare bestämde vi att vi skulle få ha den därnere, utanför hissen, trots att det egentligen är förbjudet enligt brandmyndigheterna. Vi bestämde att hon inte skulle säga nåt till styrelsen, utan bara låta den stå där och så skulle hon ta fighten om det blev klagomål.

Men så hade hon tagit upp att de behöver byta ut rampen som går upp för den första trappan upp till hissen mot en bredare, eftersom inte syskonvagnen går in i den som är nu. Men det hade hon fått blankt avslag på av styrelsen, eftersom vi ändå inte skulle få ställa vagnen därnere. De är benhårda, finns inte en chans att de låter oss ha den därnere. Det är ju samma brandregler för alla, men i de flesta hus ser de genom fingrarna på det, eftersom dessa gamla sekelskiftshus helt enkelt inte erbjuder några andra alternativ. Så folk har sina vagnar stående i portar i hela stan, men nej inte i vårt hus, för här är styrelsen benhård.

Så nu står vi helt handfallna och inser att vår vardag kommer att bli såå jobbig. Det finns ett cykelrum, men det är två trappor ned utan hiss och det finns inte en möjlighet att en person ska orka släpa upp två barn och en skötväska för dem, även om det går att ta sig in från marknivå om man går runt kvarteret...

I styrelsen sitter bara folk utan barn och det gör mig så förbannad och ledsen att människor är så oempatiska att de inte kan sätta sig in i andras situation, utan bara säger "de får väl lösa det". Jag vet bara inte HUR?!?! Måste vi sätta igång och flytta mitt i allt barnafödande..?

.