Efter två dagar med två yyyynkliga familjemedlemmar, var jag tillbaka på jobbet idag. Jag var helt enkelt tvungen att stanna hemma med mina sjuklingar denna vecka, för Johan låg och skakade i 40 graders feber och var inte riktigt i stånd att ta hand om Nadia. Nadia själv var lite tuffare än sin pappa, men också hon lite gnällig, hängig och febrig. Själv verkar jag hittills (peppar peppar) ha klarat mig ifrån influensan. Det där extra immunförsvaret som graviditeten ska ge, verkar funka perfekt. Men det var faktiskt skönt att gå hemifrån imorse och lämna den något återhämtade, men fortfarande lite krassliga familjen och gå till jobbet.
Men först var jag hos barnmorskan och det var en riktig självförtroendeboost! Den gulliga finlandssvenska tanten kramade mig och sa gång på gång hur strååååålande jag såg ut. Jag fick till och med komplimanger för magen (vars like hon ju måste se mängder av dagligen) för att den var så mjuk och fri från bristningar. Så jag kände mig riktigt glad när jag gick därifrån! En sak att hålla koll på dock, är att den lilla tjejen ligger i säte (alltså med fötterna ned - vilket känns vill jag lova, på alla sparkar långt ned i bäckenet). De brukar vända sig runt vecka 32 senast, vilket jag är i nu, så vi får se om det rättar till sig av sig själv. Alternativet, efter vändningsförsök i vecka 37 som jag hittills aldrig hört talas om att det lyckats, är planerat kejsarsnitt. Men det är ingenting jag tänker fundera så mycket mer på nu, eftersom det är så helt utanför min kontroll.
Ikväll har vi ätit soppa och pannkakor, två av de senare för Johan och ungefär tre gånger så många för mig. Jag äääälskar pankisar! Nu hägrar tv-soffan...
1 kommentar:
Jag aaaalskar ocksa pankisar! Det ar bara sa gott!!! Harligt att hora om magen och hoppas den lilla vander pa sig. FYI - jag har en kompis vars vandningsforsok faktiskt lyckades :-)
Skicka en kommentar