Efter en helt okej natt med en enkel läggning och ett enda litet vakentillfälle, kände jag mig ganska pigg imorse när väckarklockan Nadia ringde klockan halv sju. Ännu mer energi fick jag av morgonens barnmorskebesök! Vi gick dit hela familjen och möttes av vår gulliga tant som som vanligt tyckte att jag såg strålande ut och att Johan såg trött ut. Värdena var "enligt skolboken" och ett ultraljud (mitt femte denna graviditet, tror jag...) bekräftade mina misstankar om att lilla bebisen vänt på sig. Jätteskönt! Så nu hoppas vi att hon ligger kvar så och har för plan att komma ut i tid. "Det gör ingenting om hon kommer ut nu" sa barnmorskan och jag håller med!
Sen gick jag till jobbet och på vårt gruppmöte fick jag massa komplimanger från gruppen och chefen över vilket bra jobb jag gör. "Så skönt med nån som bara tar stafettpinnen och kör" sa chefen, och "man förstår varför du blivit chef" sa en av kollegerna. Det kändes bra att höra, i synnerhet som jag känt mig lite extra gravidförvirrad på sistone och fått rädda upp lite småmissar i sista sekund. Två och en halv veckas jobb kvar nu, och det blir nog ganska lagom. Men jag trivs väldigt bra faktiskt och känner mig glad över vilket bra företag jag jobbar på, där det alltid finns största förståelse för familj och privatliv. Sånt som är viktigt för mig just nu (och förstås alltid kommer att vara), sen tänkte jag fokusera lite mer på karriären igen! Men first things first. Semla blev det också en denna fettisdag och nu tror jag att årets kvot är uppfylld för min del!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar