Ett år av kärlek

I snygga besöksrummet på Hotell BB. Morgonen den 11 februari 2008

Amningsträning eftermiddagen den 11:e

Idag för exakt ett år sen vaknade jag upp i ett hotellrum efter ett par timmars sömn efter en av mitt livs jobbigaste och bästa nätter. Bredvid mig låg ett litet, litet knyte och snusade. På andra sidan henne låg en utmattad nybliven far och sov tugnt. Själv var jag för uppe i varv för att alls kunna sova mer, och lämnade min lilla nya familj för att tassa ned i matsalen och få mig lite frukost. Där satt jag så, ensam och utan mage och bara begrunnade det faktumet att jag nu var mamma. Mest av allt kände jag lättnad över att förlossningspärsen var över och försökte få i mig en fralla efter ett dygn av kräkningar och illamående. Lingondricka var dock nästan det enda jag fick ned de första dagarna. Sen tog jag hissen upp till mina älsklingar igen, och kröp ned i sängen hos de två sovande. Så började vårt liv tillsammans med Nadia, och idag fyller hon alltså ett år.

Tänk att ett år kan gå så snabbt och samtidigt innehålla så mycket. Som hon utvecklats, vuxit och blivit en riktig liten människa, från det där lilla hjälplösa 3-kilosknytet på BB. Och tänk att jag snart ska genomgå den där pärsen igen, men visst är belöningen värt det tiofalt.

Nadia fick ingen tårta imorse, men vi sjöng för henne på alla upptänkliga språk och versioner. Hon tittade skeptiskt på mig när jag sjöng "Joyeux anniversaire" för henne på skötbordet, trots att jag sa att det var för hennes Mamies räkning. Nu ska jag gå till jobbet och ikväll kommer släkten över och firar lite och på lördag ska vi ha barnkalas. Klart tjejen ska firas ordentligt!