Kalas

Klockan är tre på natten och tack och lov är det inte så ofta jag är uppe vid den här tiden nuförtiden. Men det lär väl ändras när nya bebisen kommer... I natt handlar det dock om någon slags övertrötthet som slog över till sömnbrist, kombinerat med magåkommor. Jo, för medan resten av alla gravida (och ickegravida med järnbrist också, för den delen) blir förstoppade av sina järntabletter, är det precis tvärtom för mig. Det är som att vara magsjuk ett par gånger om dagen, och nu på sistone även nattetid. Lagom kul, men när jag beklagar mig för barnmorskan, både denna och den förra, för det var samma sak sist, om än inte lika allvarligt, säger de bara "var glad för det du". Och det kan man väl vara, men inte just nu. För efter dagens kalasslit tyckte jag att jag förtjänade en god natts sömn! (Dessutom håller lilla magbebisen på att stöka runt en hel del nattetid just nu också, och jag tror faktiskt att den vände på sig härom natten!)

Jag satte igång imorse vid tio och började baka (efter att ha tjuvstartat med dubbla satser chocolate chip n hazelnut cookies kvällen innan) och vid elva kom min snälla snälla syster och hjälpte till. Jag vet inte hur jag hade klarat det utan henne, för typ fem i två (kalaset började två) var vi klara med dubbel sats chokladmuffins med fyllning, söta små rosa cupcakes och en stoooor tårta. Och så allt runt omkring då. Jag hade varken ätit eller suttit på hela dagen men slängde i mig ett par mackor innan gästerna kom. Sen tänkte jag att jag skulle sitta stilla i soffan resten av dagen och låta berget komma till Muhammed. Men så blev det förstås inte. Muhammed kutade istället runt bland bergen och skar tårta och bryggde kaffe och körde fiskdamm och hela baletten. Tillsammans med sin man förstås. Muhammeds man? Ja, ni fattar...

Det var iallafall en väldigt lyckad tillställning även om jag vid några tillfällen kollade upp på alla mängder av vänner och barn och tänkte "sa vi inte att vi skulle hålla det litet?!". Men jag älskar ju att fixa fest och bjuda alla vänner (främst dem med barn denna gång) på kalajs. Nadia, vår lilla solstråle, var på ypperligt humör trots att hon knappt sovit på hela dagen och vi glömde bort att ge henne mellis. Hon festade loss på kakor istället och kröp och knallade runt på egen hand alldeles geggig av chokladen. Faktum var att hon plötsligt kom igång med gåendet igen, och har gjort stora framsteg senaste dagarna. Som att hon fattar att man ska gå och inte krypa när man är så stor som hon!

När alla gästerna gått var det nästan läggdags för Nadia men först hade vi mycket trevlig presentöppning - vilka fina gåvor!!!! - och röjde upp bland engångstallrikar och paketpapper. Sen kapsejsade vi på soffan framför varsinn portion från indiern och en film som vi inte orkade se klart. Men nu får det vara färdigfirat med Nadias ettårsdag, jag har ju en förlossning att vila upp mig inför! Och nu kanske jag ska testa att sova lite mer denna natt. Imorgon ska jag iallafall lägga upp lite bilder från dagen. Nighty night!

.