Bland alla jag känner som har ett jämnårigt barn, är morgnarna det största problemet. Extrem morgonpigghet verkar vara en rådande trend bland våra småttingar och vi tittar tillbaka på den ljuva pyttebebistiden och undrar varför vi inte njöt mer av all morgonsömn. Nuförtiden börjar dagarna någonstans mellan halv sex och sju, om vi har tur. Själv har jag också lagt mig till med den konstiga ovanan att vakna före Nadia när hon någon gång sover längre. Idag var en konstig dag. Hon vaknade kvart i fem och ville inte sova mer. Jag kände nejnejneeeej och tröstade och sjöng tills hon äntligen somnade om en trekvart senare. Då hade jag själv lite svårt att somna men tillslut somnade jag och vaknade sju. Då sov Nadia fortfarande och vaknade inte förrän klockan åtta, vilket är rekord. Men inte kunde jag somna om för det...
Inatt var Johan borta på konferens, och det är verkligen mycket jobbigare när man har hela nattansvaret själv. Och så mycket tråkigare och omysigare att sova ensam. Igår kväll kom iallafall Elin ned och gjorde mig sällskap och denna gång hade vi stickjunta. Hon kan ju sin sak, men även jag hade gett mig på att sticka ett par raggsockor till Nadia. Det var pilligt som sjutton men kul! Några timmar senare började jag dock få ont i ögon och axlar och svor när maskorna envisades med att ramla av stickorna och göra fula hål i sockskaftet. Stackars Nadia kommer att bli kall om fossingarna i vinter. Men jag ger inte upp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar