Lördagschill. Och hjärtsnörp.

En liten skön stund hemma i lägenheten just nu. Olivia är med Douglas på kalas, Elias sover, Nadia kollar film på paddan och Johan kollar fotboll på tv. AIK - tydligen är säsongen så smått igång igen. Själv sitter jag med en kopp kaffe i handen och den sköna känslan i kroppen av att vara nytränad (sjukt jobbigt pass där jag gav max) och nyduschad. Vi ska iväg till Erik och Malin för att fira Eriks 40-årsdag om någon timme men just nu bara njuter jag av lugn och ro...

Elias vaknar tidigt på morgnarna just nu, mellan halv sex och sex. Runt 12 timmar senare, alltså vid sex på kvällen bryter han ihop totalt, går runt med sin lilla kudde, pekar på nappflaskan och säger "nääänä" (välling). Det är svårt att tvinga honom att vara vaken då, även om tidiga kvällar troligen hänger ihop med tidiga morgnar. Igår kväll var det ju som brukligt på fredagar mys med popcorn så då lyckades vi hålla honom vaken ända till halv åtta. Han vaknade sex imorse men då hade jag ändå redan varit vaken en halvtimme. För jag låg och tänkte på vad vi behöver fixa i lägenheten till vårt Homeexchange. I JULI. Jag ÄR störd, no doubt about that.

Men en sak till som störde mig lite är något som hände på morgonen igår. Nadia kom rusande och sa att Elias hade en diskmaskinstablett i munnen. Mycket riktigt hade han snappat åt sig en under diskbänken, där vi förvarat dem trots att jag tusen gånger tänkt att det är en dålig idé. Och man kan ju fatta att en som stoppar det mesta i munnen ska stoppa en färgglad, godisliknande bit där.. Så dagen började med att vi ringde 112 och pratade med giftcentralen. De var superproffsiga och lugnade oss med att det var vanligt och när vi tittade på tabletten så såg det inte ut som att han fått i sig mycket alls. Vi sköljde ur hans mun på deras inrådan och efter två minuter var han glad och vild och kändes helt opåverkad. På giftcentralen så sade de att vi kunde hålla honom hemma och under uppsikt under dagen men efter att vi väntat en dryg timme och han var precis som vanligt, fick han ändå gå till dagis.

Men den incidenten fick mig att tänka till. Hur han är så otroligt mycket mer klättrig och klåfingrig än systrarna någonsin var och hur han konstant balanserar på gränsen till fara. Vi hinner liksom inte följa i allt, men jag började verkligen tänka på att vi måste vara mycket mer noggranna vid spisen och så. Det är så INTE värt det om nåt skulle inträffa...

Några exempel på klättrande marodör nedan....