Cyklist, javisst!

Jag fick några synpunkter om att jag inte uppdaterar tillräckligt ofta (härligt - efterfrågan gillar jag!) men den krassa sanningen är helt enkelt att jag inte har så himla mycket att berätta om sedan jag började jobba. Jag antar att ni är trötta på att höra om att jag just nu tycker att tiden med familjen är alltför knapphändig och att veckorna rullar iväg...

Nu har vi iallafall en helg bakom oss och jag njuter extra mycket av att leva vardagsliv med kidsen på helgerna. Det största som hände denna helg var att jag köpte en cykel! En ny! Jag tror aldrig att jag haft en ny cykel förut, iallafall inte sedan den champagnefärgade som jag fick av mina föräldrar när jag var en 13-14 år. Jag har kollat massor på Blocket men det är ju så svårt att veta om cyklarna där är stulna och eftersom vi inte har någon bil så är det dessutom svårt att hitta bra cyklar i stan som man kan cykla hem efter köpet. Hursomhelst slog jag till på en ny en – efter att först ha rekat med en ointresserad och totalt säljovillig säljare på Cykelringen, knallade vi ned till Cykloteket och köpte ett helt kit med cykel, hjälm och barnsadel. Tyvärr så passade inte barnsadeln på cykeln så efter att min hjärna kokat ihop över alla beslut efter en timme i affären så struntade jag i att byta pakethållare eller lämna tillbaka cykeln (vilka var de två alternativ som gavs) och bara tog den som den var, utan barnsadel. Ska fundera lite på om vi behöver en, just nu skulle det bara vara för att skjutsa Olivia till dagis (Nadia och jag cyklar, men Oliven är ju egentligen lite för stor för en barnsadel, även om hon är nätt) och längre fram för Elias men det beror ju lite på vart han hamnar på dagis och så. Jaja. Hursomhelst är jag väldigt nöjd över min nya kompis! Väldigt skön och lätt att cykla på!

Efter cykelköpet hojade jag och Nadia hem och det var första gången som Nadia fick cykla i trafiken. Lite läskigt för både henne och mig, jag vet inte riktigt hur man ska göra med stackars cyklande barn i stan. Så länge vi vuxna går kan hon ju cykla på trottoaren men jag kan ju inte cykla där, och att ha henne bakom sig i trafiken känns lite läskigt. Att exponera mitt mjuka lilla barn för alla stora och hårda bilar. Till och med en hårdnackad stadsbo som jag börjar tycka lite synd om dessa asfaltsungar som aldrig får uppleva någonting annat än trafik och avgaser (hårddrar lite nu…).

Nya hojen!

Mitt cykelsällskap

Annars har helgen inneburit lite fest, i torsdags var Johan och jag på fest på Linas jobb, mycket trevligt! Men jag är så orutinerad nuförtiden, hade ont i huvudet av rödvinet i flera dagar efteråt!

Och i lördags hade Tori-Jenny (i mitten) 40-årsfest och jag och andra Jenny och hennes Alan åkte ut till Värmdö. Vi åkte taxi hem redan vid tiotiden, eftersom de hade barnvakt som behövdes lösas av, så jag var iallafall pigg på söndagen, vilket var ganska skönt..

Om jag ska fortsätta mitt gnällande över hösten så är det nu gällande de förkylningar den drar med sig. Nadia har haft ont i huvudet och i halsen i flera dagar och var hemma i fredags. Nu har även Elias fått den och hans lilla näsa rinner såsom jag nästan hade glömt att den gjorde konstant under hela vintern och våren. Fick totalsanera den lilla snorungen när han vaknade imorse.

Nadia vill sedan någon vecka tillbaka inte gå till skolan. Det är inte roligt, utan bara jobbigt säger hon och varje morgon är hon lite ledsen och vill inte gå. Jag vet inte om det är någon form av antiklimax, hon längtade ju så hårt hela sommaren, men jag hoppas att det ska ge med sig snart. Hon har ju fått kompisar, och Paulina var med hem förra veckan, så jag tror inte att det är det. Men det är ju en stor omställning förstås. Nu läste vi precis på skolans blogg att från och med onsdag ska de nya klasserna börja och Nadias finns inte med på listan så jag antar att hennes försvinner. Det känns inte alls bra, jag hoppas verkligen att hon får behålla båda sina lärare och att hon hamnar med de kompisar hon känner bäst. Jaja, det löser sig säkert, barn är ju anpassningsbara små varelser.

Nästa helg ska Johan och jag på bröllop i Värmland och det har precis slagit mig att vi kommer att vara borta hela helgen. Det har jag en påbörjande ångest för, så länge har vi aldrig varit borta från Elias förut och jag längtar liksom redan hem. Dessutom får vi skjuts av kompisar dit så vi kan inte själva bestämma när vi ska åka hem. Jag känner redan hur jag, som ju dessutom är mer morgonpigg än de flesta, kommer att sitta och hoppa där vid brunchen på söndagen och vilja åka hem direkt... Eller så försöker jag njuta av fest och sovmorgon, det är ju bara det att jag är en riktig hemmaråtta just nu. Vill bara vara hemma den tid jag inte jobbar, men jag får väl bita ihop och längta till helgen efter...