Ett år!

Idag, på självaste valdagen, fyller Elias ett år. Vi hoppas vi får tillfälle att fortsätta fira ikväll...

Vi sjöng inte för honom på sängen imorse och inte fick han någon tårta. Det kändes inte som att han skulle uppskatta det så vi sjöng vid frukosten och så gjorde jag hans macka i hjärtform. I present fick han en trumma och en badleksak, mer blev det inte för han har ju redan ett helt rum fullt av ärvda leksaker. 

Trumman var poppis, precis som vi trodde. Den här lilla killen älskar musik, det är fantastiskt kul!

Efter lite bak av hallongrottor och morgonlur av födelsedagsbarnet gick vi ut i det vackra septembervädret för att rösta och äta lunch. 

Fick god hjälp med kuverten...

Sen gick vi hem och bestämde oss för att ha eftermiddagens kalas utomhus. Så medan jag bakade tårta gick Johan ner på gården och pyntade. Pyntet gick bättre än tårtbaket. Ute blev det jättefint men tårtbotten jag bakat dagen innan rasade ihop i bitar... Johan sprang och köpte en tårtbotten på Hemköp och jag skarvade lite med den hembakta (som var supergod men helt trasig...) men allt gick fel! En del från Kitchen Aiden ramlade ned i grädden  och vispade med, jag hällde dubbelt så mycket mjölk i vaniljkrämen som det skulle vara (Johan var tack och lov kvar i affären och kunde köpa mera pulver), spritsandet blev skitfult och hela golvet var fullt av smulor och spilld grädde. Puh!

"Världens bästa tårtbotten" my ass...

Till slut smetade jag ut nästan allt det jag spritsat och fick ihop en tårta som såg okej ut men inte var jättegod. Var helt stressad och försenad när gästerna kom men när vi bryggt klart kaffet kunde vi slappna av och köra lite härligt utekalas. Jättetrevligt och mysigt blev det! 

Får smaka tårta av morfar 

Älskad unge!

...som i sin tur gärna pussade på jämnåriga granntjejen Harriet. 

Hon var dock lite motvillig. 

Men Elias gav inte upp utan kröp efter henne och sen satt de där under äppelträdet. 

Och han gav sig på ett nytt försök. 

Som slutade i brottningsmatch. Harriet var inte överförtjust men Elias var nöjd. Vi får snacka om det där...

Fina presenter fick han!

Och nu sitter vi och kollar valvaka med nervösa sinnen och sockerstinna magar. Men min mage för exakt ett år sedan var nog ändå värre... Då kände jag mig som överkörd av ett tåg och kräktes och kräktes. Men var förstås lycklig över det fina lilla barn jag lyckats klämma ut, och ännu lyckligare är jag nu ett år senare, när jag fått lära känna detta ljuvliga lilla barn, vår älskade fina Elias.