Det är inte klokt att man kan vara såhär sjuk såhär länge, det har aldrig hänt mig förut. Dag 5 nu och jag är fortfarande helt väck. Igår var en jobbig dag för jag hade så sjukt ont i halsen att jag varken kunde prata eller svälja. Varje gång jag slumrade till, med öppen mun eftersom jag är så täppt, så vaknade jag med ett ryck när munnen blev torr och jag måste svälja. Aj aj aj. Idag är halsen bättre, tack och lov, men febern sitter i och jag känner mig fortfarande lika vimmelkantig och matt som innan. Halsen är full av rossligt slem som jag ibland kräks upp och jag kan fortfarande inte äta annat än yoghurt och blåbärssoppa, fast jag försökte mig på nudelsoppa till middag igår och till lunch idag. Igår gick det bra, men idag kom den upp igen. Jag längtar efter lite fruktsallad, ska be Johan handla frukt på väg hem.
En rolig sak hände igår iallafall och det var att de ringde på dörren med ett blomsterbud! Jag var inte direkt i presentabelt skick att öppna (kan lova att jag är den fulaste sjuklingen i stan just nu!) men slängde på mig morgonrocken och stapplade till ytterdörren. Ett gäng vackra tulpaner och en ask choklad från min fina vän Lina - det värmde!! Tack, min finaste vän!
Annars antar jag att det bara är att härda ut just nu, ingen läkare vill nog ta emot en sån här smittbärare och jag kan inte heller för mitt liv förstå hur jag skulle bära mig åt för att ta mig dit. Så jag fortsätter ligga här i sängen medan stackars Johan får köra varenda lämning, hämtning, handling och matlagning... Jag kommer att få jobba ikapp lite när jag blir frisk... Under tiden fördriver jag dagarna med lite Netflix, surfande, halvslummer och har stenkoll på sociala medier.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar