Några dagar i stan

Vi tillbringar några slappa dagar i stan och igår åkte mamma och Dylan till Paris. Innan dess hann vi med en härlig dag i Hagaparken, vi gjorde matsäck och tog med oss, och lade oss på den stora gräsmattan nedanför koppartälten, i skuggan under en av ek och bara tog det lugnt. Barnen sparkade lite boll och åkte sparkcykel på gångbanan bredvid och så tog vi en liten utflykt till Gustav den III:s slottsruiner i närheten. Men mest av allt låg vi bara på filten.










Jag kunde ha legat där hela dagen men vi hade lovat barnen att gå till Fjärilshuset och sen behövde vi ändå skynda oss hem för att farmor skulle komma på besök och sen hade jag tid hos barnmorskan.

Jag älskar att gå till barnmorskan, främst för att jag är lite förälskad i vår barnmorska Lotta och tycker att hon är så fantastisk. Det blev förstås en del snack om min mage och mitt järnvärde, som nu sjunkit ytterligare, men jag ska försöka få upp det på egen hand om det går. Känner mig inte särskilt trött iallafall, men hon sade att ett lågt järnvärde kan försämra återhämtningsförmågan efter förlossningen om man skulle förlora mycket blod. Så klämde hon och kände, och lyssnade på hjärtat och allt såg så bra ut. Han har lagt sig med huvudet nedåt nu, men han har fortfarande gott om plats så han kan nog vända sig några gånger till. Jag fick iallafall också känna på huvudet genom magen och det var lite coolt.

Igår vräkte regnet ned, konstigt eftersom det varit så fantastiskt fint dagen innan. Vi gick till Akademibokhandeln och bytte boken som Dylan fått av gammelfarmor men redan hade och så handlade vi lite på Åhléns och Lindex. Försöker hitta en baddräkt till Nadia som hon vill/kan ha men alla sitter obekvämt enligt henne.. Man blir ju tokig. Fick förresten också klippa av nästan en decimeter av hennes hår på morgonen, för hon och Dylan hade på nåt sätt lyckats kleta tuggummi i det. Det var ändå så långt så det gjorde inte så mycket.




Idag försöker vi komma iväg på en liten bilutflykt men som alltid när vi ska iväg någonstans just nu, så ligger Nadia på golvet och skriker och det tar flera timmar mer än man först trott. Hon är helt osannolik den ungen just nu... Suck!! Svettas och undrar om vi någonsin kommer iväg...

- Posted using BlogPress from my iPhone