1. "Det låter på det stora hela som att ni gör helt rätt och det är helt förståeligt och normalt att ni blir arga och tycker att det är jättejobbigt" Skönt att höra!!
2. Förmodligen beror hennes utbrott på en kombination av att hon ska få syskon och av att hon är väldigt begåvad (berättade bl.a. att hon lärde sig skriva och läsa vid fyra och ett halvt) men inte mentalt mogen att handskas med sina känslor.
Vi fick även några praktiska råd:
1. Försöka hålla oss lugna när hon blir hysterisk, försöka ha extra tålamod just nu - han lovade att det kommer att passera och det vet man ju...
2. Försöka visualisera hur vi VILL att det ska vara.
3. Inte ignorera, för det är en form av bestraffning men inte fästa för stor uppmärksamhet vid det dåliga beteendet, utan försöka prata om annat. Inte heller trösta för mycket efteråt när hon är ledsen och skäms, för då blir skammen en ful känsla. Försöka visa att alla känslor är okej, att bli arg är ok men inte att bete sig hursomhelst när man är arg.
4. Tillämpa 10-minutersmetoden, som funkar bra för de flesta. Det innebär att man tillbringar tio minuter ensam med sitt barn varje dag, med att göra någonting som barnet tycker om.
Så nu testar vi allt detta, inte är det helt konfliktfritt såklart, men det känns ändå lite enklare. Det påverkar förstås att vi har det så skönt i övrigt i denna lilla sommaridyll med krabbfiske, middag på nyfångad torsk och varma kvällar...
Frukostmys med min stora lilla flicka
- Posted using BlogPress from my iPhone
1 kommentar:
Vad skönt med lite professionella råd! Hoppas ni märker skillnad.
Kram! ❤
Skicka en kommentar