Stockholm-Köln-Nice-Rochetta Nervina-Montecarlo-Nice-Köln-Düsseldorf-Stockholm... på fyra dagar.

Vi blev kvar i Köln över natten, och kvart i fem imorse satte sig jag och några prioriterade kolleger (sjuka, gravida och med småbarn) i en taxi och åkte till Düsseldorf för att flyga stabilt plan från Lufthansa hem därifrån. Landade på Arlanda utan problem och några timmar senare kom Johan efter på det chartrade planet som nu var lagat.

Det är lätt att mest känna besvikelse över den här resan, för det var vansinnigt mycket resande på lite tid, och det chartrade planet vill jag aldrig sätta min fot i igen. 7,5 timme Stockholm-Nice, på den flighten utan problem... Men lite bilder kommer här. Hade bara mobilen men det blev ganska okej bilder ändå.

Mellanlandning i Köln på väg ned och alla fick en chock av att höra att vi hade 3,5 timmes flygresa kvar.

Framme i Rochetta Nervina, norr om Ventimiglia vid den italiensk/franska gränsen. Min kollega Joel får illustrera den fina vyn från hotellet.

Även Johan och jag fick en mysig balkong, men tyvärr var det inte så varmt.

Fint nere vid den iskalla poolen. Vi var ensamma på detta stora hotell som hade en hel lobby och restaurang full med uppstoppade djur som ägaren skjutit. Tydligen var hotellet notoriskt känt för sin dåliga mat, och det visade sig stämma. Vi levde på mackor, bechamelsås och mer eller mindre bra pasta dessa dagar.

Men på fredagskvällen promenerade vi allihopa upp till lilla byn där den enda restaurangen dukat upp långbord mitt på torget. Där åt vi GOTT!!

Hann med en liten promenad i den fina lilla byn innan middagen

Och att få en puss på bron av min man

Trappvy

Johan ringer hem och kollar läget...

Några av alla bord som stod uppdukade i ring på torget. Fantastisk upplevelse!

Jag tog det ganska lugnt på fredagskvällen för på lördag morgon var det vandring och jag hade signat upp mig i den mest avancerade gruppen (gillar ju en utmaning, men det var inte så jobbigt)

Vi sprang på en söt liten åsna

Jag fick agera tolk till den franska guiden och fick jobba hårt för att översätta fauna och historia.

I bakgrunden den lilla byn Dolce Aqua som var vårt mål. Tyvärr var det regnigt och mulet och vi såg inte så mycket. Därifrån var det iallafall nedför och jag föredrar faktiskt uppför...

Nere i byn var det uppdukad buffé vid floden, Fick ingen bra bild på det men här är söta Hilda som tuggar iallafall. Gott var det!

Moi

Här fick jag lite hemlängtan

...och skickade en tanke till min äldsta älskling

Denna bro har en målning av Monet gjort berömd. Då förmodligen utan ett tåg med tyska pensionärer...

Så hoppade vi på bussen igen och några timmar senare landade vi i Monte Carlo.

Som vi hann se ungefär såhär mycket av.

Innan det var dags att piffa på fina hotellrummet inför kvällens gala.

Tycker ni inte att herrn och frun gör sig ganska väl i glamourens värld?

Många timmar, många drinkar senare pausade vi i lobbyn. Detta var kvällen då jag bestämt mig för att go all in. Vagnen i bakgrunden åkte vi till efterfest på, skjutsade av hjälpsamma partykamrater.

Hilda och jag hade mycket skoj. En klassisk partypose. Halv fem ramlade jag och min något mer nyktre man hem till sviten. Mådde exakt som jag förtjänade dagen efter, men det var det värt. Iallafall tills vi fick veta att vi inte skulle komma hem den kvällen.

Så vi bytte glamour mot tysk kulinaritet och festade loss på kroketter och köttbit på vårt Holiday Inn i Köln. Många av de andra stannade nere i den rökiga baren (får man fortfarande röka inne i Tyskland??) och kollade på hockeyn men jag kröp med glädje ned i hotellsängen tidigt. Och nu ser jag med glädje fram emot att få sova i min egen säng....

.