Hela veckan har visst gått, med dålig blogguppdatering... Jag minns knappt vad jag gjort, men lite träning, myslunch med Lina, utemiddag med en decimerad skara Toppentorsdagsfirare (denna gång på en tisdag) har det blivit. Och i måndags kväll var Johan och jag på föräldramöte i Nadias nya skola. Eller rättare sagt i filialen bredvid, själva skolan är inte färdigrenoverad ännu. Jag tyckte inte att det kändes fantastiskt, om jag ska vara ärlig... Det var ju vårt tredjeval och även om denna ligger närmast hade jag så gärna velat ha Lilla Adolf Fredrik. Precis som alla andra, men trots att vi bor så nära även denna hör vi inte dit, och hade litet hopp om att få det. Istället verkar vi hamnat sist i listan på denna skola, för Nadia hade hamnat i en klass som var "ihopskrapad" av de elever som tillkommit, och trots att alla de andra klasserna hade 50/50 i fördelning mellan tjejer och killar, var det mer än dubbelt så många tjejer som killar i Nadias klass. Hennes två fröknar verkade bra, men det bekymrar mig lite att ingen av dem är lärare, utan en förskolelärare och en under utbildning. Det är ju visserligen bara förskoleklass nu, men ändå, jag trodde vi skulle få en grundskolelärare som de sade vid infomötet. Dessutom hade de enbart rekryterat unga tjejer, inte en enda man eller äldre person. Och när man ställde frågor till biträdande rektorn upplevde jag bara att hon pratade bort det och körde samma säljharang om och om igen. Jag gick därifrån med lite dålig känsla i magen, men Johan hade inte samma upplevelse som jag så jag hoppas att han har rätt och jag fel. Och jag tror ju att Nadia kommer att kunna göra någonting bra av det om hon får rätt förutsättningar, så det blir säkert bra när allt är på plats. Hoppas det iallafall, tyckte om hennes lärare, hon kändes som en riktig "skolfröken" men var nog i min ålder eller yngre.
Lillkillen Elias har gått från att vara världens mest medgörliga, till att upptäckt den egna viljan och spänner kroppen och vrålar när man stoppar med honom i vagnen eller lägger honom på skötbordet när han inte vill. Men han är lätt att distrahera och det går oftast över på några sekunder. Jag tycker också att han har blivit lite mer mammig, han tittar låååångt efter mig och vill allra helst vara hos sin mamma när någon annan tar honom. Förmodligen eftersom jag är den som umgås allra mest med honom.
I torsdags var det ju Kristi Himmelfärds och ledigt. Johan och jag var barnvakt åt Toves barn James och Scott. Det var en jättemysig dag som vi tillbringade i Observatorielunden, först i parken och sen åt vi lunch på McDonald's. Men vi ska nog inte skaffa två barn till, snacka om fullt upp hela tiden! Men jag känner mig stolt över våra barn, och framförallt Olivia, som har så lätt att ta till sig nya personer. Efter en liten stund hade de fått James att tina upp och de lekte för fullt tillsammans.
Nu ska vi lägga stora barn, lillskrutten sover som alltid sen halv sjusnåret. Denna helg är jag ensam med dem nästan hela helgen, Johan ska på svensexa och sticker tidigt imorgon bitti. Jag ser inte jättemycket fram emot det, mest för att det är så trist att vara ensam och så jobbigt att gå upp halv sex varendaste dag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar