Hemväg

På hemväg efter en kväll med vin och goda gamla vänner. Alkoholens bedövande och förhöjande effekt, musiken i mina lurar, doften av regnvåta försommarblomster. Plötsligt är jag inte jag just nu utan den jag jag var för länge sedan. Bekymmersfri men bekymmersfylld. Så säker och så osäker. Så obrydd men så bekymmersfull. Jag är inte på väg hem till en familj som bor på massor av kvadrat, utan till en rödmålad hall med gulddetaljer och ett fåtal kvadrat därutöver. Natten är min och ostörd. 

Jag stannar upp på Odengatan och njuter av den korta tidsflykten. Andas in Vasaparkens våta grönska, asfaltens fukt, och fortsätter sedan förbi Gästrikegatan, mot mitt riktiga liv. Förbi ICA där jag tillbringar all min tid och halva min inkomst. Hem till mig, hem till mina kärlekar och meningen med mitt liv nu. Jag faller inte, som den gode gamle Lasse sjunger i mina öron, utan går. Drar lite på stegen för att förlänga ögonblicket. Går lite till och snart är jag hemma. Hemma hos mig där nuet är påtagligt och välkommet. Godnatt.