På väg till jobbet efter att ha börjat dagen med det årliga tandläkarbesöket. Jag älskar att gå till tandläkaren. Den trygge och pedagogiske tandläkaren Claes som jag gått hos sedan jag var tonåring, min mammas tandläkare från början. Som lyssnar, förklarar och låter mig titta i spegeln medan han metodiskt rotar runt i min mun. Och så tandsköterskan Inger-Lena som trots sitt svenskklingande namn är amerikanska och lika betryggande hon med sina stora gester och varma sätt. Hon sitter och håller tummarna för att jag inte ska ha några hål och när jag var där som gravid med inflammerat tandkött satt hon och strök mina händer under hela behandlingen. Jag flyr verkligheten där en stund i den trygga och välbekanta mottagningsmiljön och nästan låtsas att de två är min mamma och pappa och jag en liten liten flicka utan några problem i världen. Och när jag får en ny tid i november nästa år är tanken nästan svindlande. Om ett år. Svindlande och hoppfull. Om ett år. Jag försöker behålla det perspektivet ett tag. Detta var välinvesterade 725 kronor, helt klart. Jag längtar till om ett år..
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar