Kisavecka

Solnedgång hos kossorna

På Hannas mysiga land



Vi badar våra bebbar håhåjaja

Badtjejer

Nyfångade, still alive...

Äta kräfta?

Urban kokar kräftor

Snart kräftskiva...

Familjen på party

Vicken stor!

Vi har just kommit hem från en helt underbar vecka i Östergötland. Vi var på Johans barndomsvänner Kalle och Klaras land där Johan var mycket som barn och faktiskt varje sommar fram till förra året. Och där fann jag en riktig lantsortsidyll. En rödmålad gammal gård med vita knutar och enormt lantkök. Omgiven av åkrar och ängar, med korna som granne och Stångån ett par minuter bort, dygnetruntöppen för svalkande bad i mörkt, lent vatten. Jag bara trivdes från första sekund. Pappa Urban påminde nästan löjligt mycket om min mysige farbror Stig, och jag kände mig välkommen och hemma direkt. När man har med sig en liten bebis blir man alltid poppis och Nadia charmade alla från första stund.

Första kvällen var det bara Johan och jag och Urban och hans sambo Karin. Men dag för dag fylldes det på med folk och i fredags var vi åtta vuxna, två barn och en mage. Alla tre syskon, Kalle, Klara och Jenny, hade då kommit med sina respektive och det rådde en härlig stämning i det gamla huset. På natten till fredag skulle kräftorna till kvällens kräftskiva fångas och jag fick följa med ut i båten på ån för den första vittjningen. De svarta, krälande krypen påminde mycket om stora insekter med lysande ögon och jag nöjde mig med att vara ficklampshållare, men njöt av att dra upp de överfulla burarna och faktiskt framförallt av den mörka helt stjärnklara kvällen, där vi rodde fram längs den mörka ån. Jag avvek lite tidigare, i rättan tid, eftersom Nadia hade vaknat med Johan, men de fick upp tio kilo kräftor!

Så på kvällen var det kräftskiva även om jag var tvungen och tillbringa en del av den med en svårlagd Nadia. Som ändå lyckades somna varje kväll, trots att vi glömt vaggtassarna hemma. Men lite äventyrligt blev det, hon fick sova i vagnen de första kvällarna, eftersom den ju går att gunga och hon har så svårt att somna stillastående. Detta avbröt vi bryskt när hon tredje natten väckte oss med gråt och jag hittade henne på golvet! Hon hade ramlat ur vagnen, och jag blev livrädd. Men hon lät sig snabbt tröstas och somnade om igen, i vår säng. Det blev inget mer nattsova i vagnen.

Nästa dag låg hon och sov i vagnen på dan när en stor broms lyckades ta sig in under myggnätet som vi måste satt på lite slarvigt, och bet henne precis under ögat. Jag trodde att hon skulle få världens bula men konstigt nog svullnade det inte det minsta trots att det blödde och var ett litet stick. Sista äventyret för den dagen var när Nadia och jag fick låna bilen för att åka och hälsa på Hanna på deras land inte så långt bort. På vägen dit skulle vi släppa av Jasmine vid bussen i Kisa, och eftersom vi kom iväg sent, fick jag köra som en biltjuv på de små vägarna för att hinna. När vi släppt av Jasmine fortsatte vi mot Hanna, men då började Nadia storkräkas. Tre gånger fick jag stanna bilen för att hon kräkts ned precis hela sig och bilen fylldes med en vidrig broccolikräkdoft. Självklart hade jag varken papper eller sådana där små Ikea-handdukar som annars ligger precis överallt, och inga extrakläder. Det blev till att försöka rädda det som räddas kunde med hjälp av våtservetter. Stackars Nadia måste ha blivit åksjuk för hon verkade pigg i övrigt. Men vi hade ändå en väldigt mysig eftermiddag på Hannas supermysiga landställe där vi badade i sjön och hade det skönt.

Nu är vi tillbaka i stan igen och även om vi hade det superfint, vill jag inte åka härifrån på ett bra tag nu. Nu vill jag återta rutinerna och bara vara hemma. Samt planera klart bröllopet... Idag lider jag av söndagsångest för att Johan ska börja jobba igen och det känns så tråkigt att våra veckor tillsammans är över för denna gång.