Den här veckan som passerat har nog varit den jobbigaste sen jag blev mamma. Det allra jobbigaste är sömnbristen. Sen vi kom hem från semestern har Nadia bestämt sig för att inte sova på nätterna. Från att tidigare somnat sju, vaknat och ätit vid tolv, somnat, vaknat vid halv fyra, ätit och somnat om.. Och inte mer med det. Annat är det nu. Första nätterna hemma vaknade hon varannan timme och skulle äta. Nu är det en fyra fem gånger per natt kanske. Men hon vaknar förbannad, och efter amningen behöver man på nytt lägga henne och vagga henne till sömns. Och så fort man slutar vagga vaknar hon. Jag håller på att bli galen. Vaknar yr i huvudet och med sömnbristen brusandes i kroppen och eftersom hon är så rastlös på dagarna just nu får jag liksom aldrig möjlighet att sova ikapp. Och stackars Johan som får sitta på jobbet hålögd av trötthet. Efter bröllopet ska vi ta ett seriöst tag i att vänja henne av med gunget, men just nu är det bara att bita ihop.
Även dagarna är rätt jobbiga. Den sköna tiden då man kunde leva sitt eget liv med en liten bebis vid sidan är passerad. Numera kräver den ganska stora bebisen en massa uppmärksamhet och gillar inte alls att ligga ensam och leka. Det är helt omöjligt att få något gjort på dagarna längre, bara bära och mata bebis.
Slutligen, mitt i allt detta försöker vi slutplanera ett bröllop där allting bara skiter sig. Kock, band, lokal, DJ.. allt som kan tänkas strula gör precis det också. Lite andra grejer som händer i vår närhet har lagt sig som en våt filt över alltihopa och tar bort den sista lilla bröllopsplanerarglädjen.
Men denna vecka försöker jag rycka upp mig och få lite saker avklarade och tycka att det är kul igen. Och idag fyller faktiskt Nadia ett halvår! Hon ligger här i sängen och äter på sin gula Barbapapa och är på rätt gott humör så jag försöker vara detsamma. Idag är en ny vecka, en bättre sådan förhoppningsvis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar