Trötthet och bröllopsspurt

Hejåhå

Hanna kommer att bli gladare än Lisa om man säger så...

Oj oj vilken vecka.. Vi har total slutspurt på bröllopsplaneringen men veckan inleddes med att Johan fick ryggskott och varken fick eller kunde bära bebis eller ens sitta upp. Efter ett besök hos naprapaten blev det iallafall bättre men han stannade hemma från den planerade Köpenhamnsvistelsen på måndagen. Så vi har bröllopsracat... skrivit todo-listor, handlat dekorationer, delegerat ut en massa saker, fixat vickning, roddat med porslin och allt möjligt. Och framförallt bakat fortune cookies till förbannelse. Jag kom, inspirerad av ett annat bröllop, på den överambitiösa idén att baka en kaka per person, med bordsplaceringen i. Det kommer att bli jättebra men det tar såååån tid. De är så tunna och man kan bara baka två eller när vi fått in snitsen fyra stycken i taget. Ungefär hälften fick vi kassera. Men på dem vi lyckats få av plåten i ett stycke skas det in med en namnlapp, vikas på rätt sätt snabbt som sjutton innan de stelnar, sen slås in i cellofan, på med snöre i rätt färg och så rätt namnlapp utanpå. De första 25 tog oss fyra timmar, varav de första tio är något sanslöst fula. Om man är lite positiv kan man kalla dem"fortune tortellinis"... Igår fick vi iallafall upp snitsen något och efter en helkväll återstår nu bara kanske en tredjedel, som mina tärnor kommer över imorgon och hjälper till med.

Jag känner mig HELT slut. Och som om det inte vore nog med dessa hektiska dagar, har Nadias tandagnissel nattetid nu fått ny fart och är värre än någonsin. Jag skulle säga att jag sover ungefär hälften så mycket just nu, som jag gjorde innan vi fick barn. För när vi väl lyckats få henne att sluta gråta och somna, ibland på en Alvedon, för den lilla söta stackarn verkar verkligen ha ont, då är det jag som ligger vaken och inte kan somna för alla tankar och "kom ihåg" som surrar i skallen. Och Nadia gråter och vrider sig och ålar sig igenom nätterna och vi vaggar och vaggar, kippandes med ögonen, och det enda som får tyst på henne är att amma. När vi kommit ur bröllopshysterin och hunnit vila upp oss lite ska vi ta tag i nattrutinerna igen men just nu gör vi bara vad som funkar. Min trötthet till trots känner jag mig ändå bedrägligt vaken, som att jag går på något slags överenergi. Fördelen med att ha barn när man gifter sig är kanske att man inte kan lägga fullt fokus på denna enda dag, nackdelen att det är jäkligt svårt att få någonting gjort så länge hon är vaken, vilket är typ jämt just nu eftersom hon även dagtid sover max en halvtimme åt gången. Tror familjen H får se till att vila upp sig rejält när allt detta är över!

MEN. Det ska ju bli så jäkla kul!! Klänningen hänger där i garderoben och bara är vacker. Och jag ser fram emot att få en rejäl makeup lagd, håret fixat och bli snyggast på festen. Och jag tror festen blir grym, med alla dessa förberedelser och alla härliga människor som kommer, kan det ju inte bli annat?! Jag ska försöka komma ihåg det klockan fem inatt.

Förresten, lillskrotan har lärt sig sitta!