Gnälltimmar

Med en snart fem månader gammal bebis minns man plötsligt de där gnälliga timmarna mellan middagslagning och läggning. Han sover oftast när jag hämtar på dagis men vaknar när vi kommer hem och är sen på halvtaskigt humör fram till läggning. Idag lyckades jag förbereda middagen idag med honom i

Babybjörnen, men den tröttnade han snabbt på. Så testade vi diverse andra positioner...

Rygg vid (och i babygymmet). Inget kul. 

Verkligen inget kul. 

På mage. Verkligen inte det minsta kul. 

I babysittern. Kul i en halv minut. 

Men nääää, den här är jag ju för stor för. 

Uhuhuhu...

...missnöjesfrustandet fortsätter, ackompanjerat av kopiöst dregglade. Det slutade som alltid med kånkande och jag var glad när jag hörde Johan i dörren och kunde räcka över ett stycke missnöjd bebis. 

Överhuvudtaget är han rätt tjorvig just nu (Elias alltså, inte Johan.. Haha) och jag minns som sagt dem här perioden från de andra barnen. Perioden mellan att de lär sig sitta och inte längre är nöjda med att ligga. Himla knorvande för jämnan, tycker jag... Hoppas verkligen att han lär sig sitta snart  och återgår till att vara en glad och nöjd bebis!

Stresspåslag och köksinredning

Det här jäkla tvättstugeprojektet vi håller på med har varit nästan lika ångestladdat för mig som lägenhetsköpet! Efter massa velande bestämde vi oss för maskinerna ovanpå varandra och ett städskåp bredvid. Så pappa och jag åkte till Ikea och köpte ett, trodde jag, mycket praktiskt städskåp som Johan och jag byggde ihop på kvällen. Det var bara det att det där jäkla tvättskåpet tog upp nästan hela tvättstugan, men rymde egentligen bara en dammsugare. Nästan direkt ångrade jag att vi inte kört på den andra lösningen med maskinerna bredvid varandra och bänkskiva och hyllor ovanpå. Idag kom pappa med borren för att sätta fast det dessutom extremt rangliga skåpet i väggen och jag kände bara att nääää, det här blev inget bra. Så istället krånglade vi ut skåpet genom den trånga dörröppningen och nu står det i hallen och ser helt förjävligt ut. Jag funderar på att sälja skiten på Blocket för halva priset, en dyrköpt erfarenhet detta... För dyrt var det ju också. Jag klarar inte alls av när såna här praktiska saker inte går vägen, blir superstressad. Att jag har fyra nätter med skitdålig sömn bakom mig hjälper nog inte heller. Elias har börjat vakna prick en gång i timmen nattetid och det är aaaaningens knäckande.. Måste försöka få vila lite idag, men det är inte så lätt med tre barn hemma. Nästa vecka ska vi fixa till tvättstugan med bänkskiva och hyllor, måste försöka bli av med skåpet bara..

Skitsnyggt...

Något som blev mycket bättre var köket. Vi satte upp en tavla på väggen vid köksbordet där det känts väldigt tomt. Det är mammas gamla tavla som vi hade när jag växte upp, jag tycker att det blev bra!

Och så satte vi upp hyllor (med vi menar jag papsen, vad skulle jag göra utan honom??)

Kanske lite i djupaste laget men det blev bra ändå. Eventuellt köper jag lite smalare hyllor och sätter dessa i tvättstugan, vi får se.

So it begins...

Det stora håravfallet. Plötsligt ligger långa mörka hårstrån överallt, och varje gång lillkillen grabbar tag i mitt hår (vilket är ofta...) får han med sig en näve hårstrån.  Det är ju intet förvånande, efter graviditet kommer amning, och någonstans vid femte månaden brukar håret börja rasa av på mig. Men det känns lite tråkigt nu när det äntligen blivit riktigt långt, och så dessutom alldeles lagom rakt. Men det är ju bara att stå ut med och försöka njuta av etappklippt hår framöver... 

Blä, ibland tycker jag att det är så jäkla tråååååkigt att vara vuxen. Vi köpte ju tvättmaskin och torktumlare härom veckan, och imorgon ska de levereras och installeras. Så just nu försöker vi bestämma om de ska stå på varandra eller bredvid (Johan tycker på, jag tycker bredvid men ingen av oss är helt övertygad). Dessutom håller vi på att kolla att Ballofixen verkligen funkar, ringer försäkringsbolaget för att kolla om det är ok att det inte finns nån golvbrunn och konstaterar att fogen till kaklet som lades i somras har spruckit. Mitt i allt detta blir jag sä uttråkad att jag håller på att avlida. Fy fan, vad himla ointressant att syssla med, kan det inte bara vara klart och funka?! Vill bara skita i allt och gå ut och dricka drinkar. Jag är inte mogen för allt detta vardagskrångel, vill jag skrika. Men jag går inte till närmaste bar, jag tittar bara uppgivet på den hög av oplacerbara prylar som flyttat från tvättstugan till arbetsrummet och suckar. Tar fram telefonen och kollar det senaste på Insta. Tänker att jag borde rensa kläder eller gå igenom en hög med räkningar, men stänger dörren och lägger en gnällig bebis istället. Herregud, detta vuxenliv, vad hände?! 

Utveckling

Fyra och en halv månad gammal nu, och här händer det grejer. Av en slump, tycktes det, vände han sig från rygg till mage härom dagen. Ingen av oss såg det, helt plötsligt låg han bara på mage i babygymmet och jag frågade Johan om han vänt på honom. Det hade han inte, men Elias har sedan dess inte upprepat tricket. Olivia hade vänt sig åt båda håll när hon var tre månader, men herregud, är det nåt man lärt sig efter tre ungar är det ju att några månader hit eller dit inte gör den minsta skillnad i det långa loppet. 

Fingrarna är ju såååå goda, ständigt en hand i munnen...

Och så upptäckte han sina fötter härom veckan, så nu är det en hand i munnen och en på tårna, för jämnan. 

Igår fick han testa lite gröt för första gången. Tydligen är det ändrat från fyra till sex månader för smakportioner och egentligen är jag inte supersugen på att inleda kladdepoken, men eftersom det gått så bra med de andra två tänkte jag att vi iallafall kan testa lite gröt... Nadia fick vara den som gav honom och jag mindes nostalgiskt första gången vi gav henne gröt... Det var ju inte länge sen och nu ska hon snart börja skolan. 

Han såg mest förvånad ut och jag tror det mesta kom ut igen. Olivias tur att testa ikväll!

Lilla snyggingen på middag hos familjen Back i lördags, i skjortan han fått från dem (och dregglade ned på nolltid...). 

Mystorsdag och tråkfredag

Tänk att två dagar kan vara så olika. 

Igår: Jag började dagen med ett StrongMama-pass på Sats tillsammans med Sofia och Didrik. Elias låg och slappade i vagnen utanför salen halva passet och somnade sen under andra halvan. Han fortsatte sova i vagnen sedan jag kom hem, ända tills jag väckte honom för blöjbyte och amning. Sen tog min svärmor över och jag gick och mötte Johan på Centralbadet. Där åt vi lunch, fick varsin mycket skön och het Hot stone massage och badade lite bubbelpool. Vi bastade en liten stund också, men det var männens bastu som var den gemensamma och det hade tydligen inte alla förstått och jag tyckte att det kändes lite halvt olustigt med alla nakna gubbar...

Sen hem, via Fabrique där vi köpte kardemummabullar och gick hem och fikade med Johans mamma. Allt hade gått jättebra med Elias, trots att han inte längre vill ta flaskan. På kvällen skulle vi ut och äta middag med Johans supertrevliga chef och hans gravida fru, och först hade vi tänkt ta med Elias men vi bokade istället ett senare bord och tänkte lägga honom innan vi gick. Men han var förstås superpigg bara för det och ville inte alls sova, så tillslut var vi tvungna att gå ändå. Men det hade gått jättebra trots det och jag emottog lättat ett sms om att alla sov när vi åt middag. Vi åt gott kött, pommes och bea på Svartengrens, med drink före och gott vin till. Och en massa bra reklam- och marknadsföringsdiskussioner, jag blev nästan sugen på att börja jobba igen. Men bara nästan.

Vid halv tolv skyndade vi hem eftersom Ing-Mari skulle iväg till Arlanda och hämta Pia & Pelle. Själva snackade vi lite om kvällen och gick sen och lade oss. Här kan man val säga att fredagen började (klockan var över tolv). För just som vi landat i sängen vaknade Olivia och grät för att hon hade ont i örat. Vi hörde direkt att hon hade ont på riktigt, så hon fick Alvedon på en gång. Men det tog två timmar och en halv tablett till innan hon kunde somna.. Och således även vi. Tröööött idag. Och tre gnälliga barn turades om att vara missnöjda och det var med en kraftansträngning vi kom iväg ut en liten stund, och då blev det bara en liten tur till Ica och sen till videobutiken där barnen fick välja en film. Det enda de kunde enas om var Barbie och jag gick emot alla mina principer eftersom Elias började vakna, den köpta glassen började smälta och Olivia hade ont i örat igen och snoret rann. Så Barbiefilm blev det men sen när vi kom hem funkade det inte att spela den varken i Mac Minin eller Macbooken, och det är den enda dvdn vi har, så det blev ingen film. Men Elias sov ganska länge i vagnen och jag hann iallafall slumra en stund på soffan medan Olivia kollade på Barnkanalen. Tack och lov kom Johan ganska tidigt från jobbet, och efter en lyx-tacomiddag på pulled beef med mangosalsa var det skönt att lägga barn och få slappa lite framför På Spåret. Får se hur Oliven mår imorgon, hon var ordentligt hängig på kvällen, lila gumman. 

Pulled beef before:

Och after:

Pussar på pojke - lite om genus och barn

I den eminenta boken "Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2", som jag nästan skulle vilja beordra alla föräldrar att läsa, står en hel del tänkvärda saker om hur vi skapar könsroller och petar in våra barn i fack redan som spädbarn. Bland annat står det att forskning visar att små pojkar redan som bebisar bemöts annorlunda än flickbebisar; de får mindre fysisk beröring, mindre kramar och pussar, och talas till på ett annorlunda sätt. Helt sanslöst! Jag känner ett stort ansvar - och glädje! - nu som pojkmamma att bidra till att skapa en vettig och mjuk kille (precis som hans far), och i synnerhet nu med tanke på den senaste tidens debatt om samtycke och hur vi idiotförklarar män och reducerar dem till sexuellt drivna robotar som våldtar om tillfälle finns. Elias får hur mycket kärlek, pussar och gos som helst av fyra familjemedlemmar, och att han älskar det... Han sluter ögonen, ler och mmmmmar när man pussar honom i nacken. Jag har otroligt svårt att förstå hur man kan agera annorlunda mot en liten bebis!

Jag upplevde mitt första genusfail som pojkmamma när Elias och jag köpte matta i förra veckan. Det manliga biträdet lutade sig ned över vagnen och sade med kuttrande röst "ååh, är det en liten flicka?". "Nej en pojke", svarade jag och ångrade mig i samma sekund. Biträdet sänkte sitt röstläge flera oktaver, tuffade till sig och sade "Amen, tjeeena grabben!". Sjukt!!

Läs för sjutton! Och tänk sedan efter hur vi beter oss inför och mot våra barn. Jag tänker på detta nästan varje dag, och inte alltid lyckas jag... Men det är vårt ansvar som föräldrar att skapa förutsättningarna för nästa generation, att ge våra barn självkänsla och värde, mod att säga nej. Boken ger bra och handfasta råd för hur man kan agera i många vanliga situationer.

Jag vill också dela med mig av dessa 8 små tips ur en artikel ur en gammal Vi Föräldrar (5/2013) som jag dök på, skriven av bästa Katrine Kielos. Artikelns titel är "Så stärker du din dotters självkänsla" och nedan finns det summerat i åtta punkter, som jag tycker att alla kan läsa och begrunda. Det handlar både om hur vi bemöter våra egna barn, och andras. Hur många gånger har inte föräldrar försökt tvinga till sig kramar till okända vuxna från motvilliga barn till exempel? Det minns jag själv väl från min egen barndom, där man skulle pussa gamla illaluktande gubbar på kinden.. Låt våra döttrar (och söner för all del) få mandat att säga nej redan från början, det kommer att hjälpa dem i livet!

Aktiviteter

Denna termin bestämde vi oss för att göra det lite enklare för oss och strunta i barngympa på olika dagar. Det känns lite tråkigt att Nadia inte får träffa Emilia så ofta nu, men det blev bara för roddigt förra terminen. Istället tänkte vi att barnen ska få prova Streetdance för barn på dansskolan mitt emot oss, på söndagar klockan 10. Känns alldeles lagom jobbigt! Men först ska vi testa att gå på öppet hus den 9 februari, innan vi bokar. Sen har vi även anmält Nadia till kommunala simskolan i mars, och det känns jättebra eftersom simkunskaper varit ett av mina dåliga samveten. Det är ju så mycket barnen ska lära sig som våra barn inte kan; simma, cykla, åka skidor (och det kommer väl aldrig att ske med en vinterhatande far som absolut inte vill åka på skidsemester...), skridskor (tack för Vasaparken..). Jag får prestationsångest! 

Så det blir bra med simskolan iallafall, Olivia får köra igång nästa termin eftersom barnet måste vara fem vid bokningstillfället och dessutom är jag rädd att hon får Nadia att inte vilja gå om de går tillsammans, som sist i somras... 

Sen är jag lite sugen på att anmäla Elias till babysim också, det har inget av våra barn gått på men det verkar ju väldigt bra för vattenvanan och jag tror att han skulle gilla det. Men så kommer nästa aspekt, förutom tid att hinna allt detta: pengar! Dansen kostar 1650 per barn, simskolan 700 (otroligt mycket billigare med den kommunala iallafall!) och babysim typ 1800. Det blir ju... jättemycket pengar!! Hur ska man ha råd med allt detta, är alla människor som vi känner så mycket rikare än vi att de bara anmäler sina barn till två tre aktiviteter per barn utan att tänka på kostnaderna? Hur resonerar ni kring detta?