Lille kräkskrutt

Igår kväll stack jag iväg och körde ett tufft benpass på Sats tillsammans med Karin. Hade tänkt vara hemma igen till läggning av de stora men vi körde lite längre än jag tänkt och de låg redan i sängen när jag kom hem. Den underbara känslan av att kliva in genom dörren och allt är tyst och fridfullt. Då vet jag att allt gått bra hemma. Elias känns ju fortfarande som mitt huvudansvar eftersom jag ammar men han hade fått ersättning och somnat i sin säng efter lite protester. 

Just när jag tänkt gå och duscha vaknade han så jag ammade och lade honom i sin säng efteråt. Men då vaknade han missnöjd så Johan gick in. Jag hörde honom plötsligt ropa till och det visade sig att lillebror kaskadkräktes... Allt var blött och det var bara att ta bort babynestet och byta pyjamas. Jag lade honom på vår säng, orutinerat nog inte på en handduk, för snart kom en sån där jättekräkning till. Mera torka, ny pyjamas...

Vi tog upp honom nu och då fortsatte han att kräkas. Hela kroppen riste i konvulsioner men det kom bara lite slem. Stackars lilla gubben, han var helt matt och slö och somnade i famnen mellan kräkningarna. Jag tyckte så synd om honom där han gnydde och inte fattade vad som hände. Han ville inte amma, vara sova och vi blev lite oroliga och ringde sjukvårdsupplysningen. Men efter en stund kvicknade han till, åt lite och sen gick vi och lade oss och idag är han sitt vanliga jag. Otroligt skönt!

Liten skrutt på bröstet igår kväll...

Piggare skrutt imorse! 

Förutom att fönstermänniskorna som skulle komma 10 kom halv nio när jag stod oduschad i ett urringat urtvättat amningslinne och träningstights med en trött bebis och med en kräkig tvätt i tvättstugan som jag inte kan lämna... Som tur är börjar jag bli bra på det här med logistik och ammade bebis så att han somnade i sovrummet, pep ned i tvättstugan och in med grejerna i torken, sen dusch och påklädnad i badrummet och nu ska jag ta bebis och hämta tvätten och gå ut. Pust!

No sugar

Tålamod har aldrig varit min största bragd, det kan nog alla som känner mig hålla med om. Nu, snart tre månader efter förlossning, står jag inte ut med att inte komma i mina kläder eller se gravid ut i dem jag lyckas pressa mig ned i. De sju extrakilona runt mage och lår väger tungt. Så trots att det bär mig emot rent moraliskt, för jag tycker att man ska få ha lite kilon, både efter en förlossning och utan en, och för att jag tycker att kvinnors kroppar har fått utstå nog med granskning genom århundradena och tycker att bantningshets och dieter är det fånigaste som finns och att man ska få njuta av mat och livets goda. Trots detta har jag nu insett att dessa kilon och jag inte trivs ihop och att de inte kommer att försvinna om jag inte gör någonting åt dem. Jag har försökt införa lite måttfullhet men det är bara att inse att jag inte är den måttfulla typen. Allt eller inget verkar vara det enda som funkar för mig, så jag bestämde mig för att antingen lider jag över dessa kilon ett tag till, eller så gör jag någonting åt det redan nu.

Så nu kapar jag helt enkelt kolhydraterna ett tag framöver. Jag hade tänkt vänta till efter jul men, återigen, knowing myself vet jag att jag då hade svullat kopiöst fram tills dess, för att sen ha ännu fler kilon att bli av med. Så jag började helt enkelt direkt. Jag tänker att jag kör disciplinerat fram till jul, gör ett juluppehåll men utan att go nuts, och sen kör så länge det behövs för att sedan återgå till normalt hälsosamma vanor och aldrig banta mera. Jag har ingen målsättning att bli supersmal, tycker att mitt normala jag är fint men jag vill inte ha denna putmage kvar.


Den positiva sidoeffekten av detta är ju dessutom att både jag och resten av familjen får i sig mer grönsaker. Nu har jag ätit socker- och kolhydratsfritt i en vecka och vågen på Sats visar på minus 1,5 kilo. Jag ser ingen skillnad ännu men det motiverar mig att fortsätta!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Tre månader

Jag tror att jag känt såhär med alla mina barn (undantaget möjligen Olivia, vars bebistid är något av ett töcken, tyvärr...), men en tremånadersbebis är liksom den perfekta bebisen. Långsamt börjar man få lite rutiner och kunna utläsa sovmönster. De sover fortfarande mycket på dagarna, men all vakentid är glad tid och man får massor av leenden och skratt och börjar kunna busa med dem. Elias kan man prutta i nacken så att han kiknar av skratt och värmen som sprider sig i min kropp då är obeskrivlig. Man kan lägga dem lite varsomhelst utan att de druttar ned eller försvinner därifrån, amningen funkar helt problemfritt och man har ännu inte behövt börja kladda med puréer och majskrokar. Att fika och luncha med kompisar är fortfarande lätt och lilla bebisen sover sig oftast igenom dessa fikor. Både nätter och läggningar börjar även de gå på rutin och livet känns på det stora hela rätt enkelt. 

Med det sagt så gäller ju detta förstås främst mina barn, alla kanske inte har det såhär, och jag vet ju att de brukar utveckla ett jäkla humör i ettårsåldern, och innan dess ska det ju purékladdas, tandgnällas och frustreras när utveckligen inte hänger med viljan. Men just nu njuter jag ohämmat av min lilla tremånaderspärla. 

Tredagarsinlägg

Hemma i lägenheten igen sen igår, och det var faktiskt inte så illa som vi befarat. Vi dammsög överallt inklusive täckpappen som fick ligga kvar på golvet eftersom de ska renovera panoramafönstret samt göra fönsterblecken i nästa vecka. Vi tog bort plasten och plockade fram och återställde en del, och torkade av dammiga ytor, men det är ingen idé att tokstäda eller plocka fram allting innan de är helt klara. Jag längtar efter att få julpynta! Än så länge kör vi bara adventsljus och en stjärna i barnens rum..

Men det positiva med allt detta med fönstren är, förutom att de gamla fönstren tydligen var ruttna, att de nya både har persienner och barnspärrar. Så slipper jag ha dåligt samvete för att vi efter ett år fortfarande inte satt upp de spärrar vi köpte i början...

Johan sov i två dygn men är nu piggare igen, men de två stora barnen hostar så att det skär i bröstet (både mitt och deras, antar jag...) och lillkillen är så rosslig och täppt och hostar han med. Han sover bra på nätterna just nu, vaknat en gång på natten för att äta, men bara så länge han får sova med oss... Försöker jag lägga över honom vaknar han till ordentligt, börjat jollra men blir ganska snart missnöjd. Så så länge han är sjuk får han sova med oss men det blir ganska trångt... 

Och så blev det söndag, för jag hann inte skriva klart igår. Gårdagen ägnades är tvätt och sedan firade vi en tidig kul hemma hos pappa och Titti. Det var gränsfall att vi skulle gå för ingen utom jag var fortfarande helt kry, men barnen hade sett fram emot det så mycket. Båda Tittis barn med respektive och barn var där - kul med massa bonuskusiner! Det var en trevlig kväll med goood coq au vin som pappa lagat. 

iPad-spel med bonuskusin Love

Vi tog tre trötta men glada barn hem vid halv nio men då slutade kvällen på ett tråkigt sätt.. Olivia som verkar ärvt sin mors klumpighet och brist på finmotorik, i synnerhet när hon är trött, snubblade och föll handlöst nedför trappan mellan hissen och porten. Det såg riktigt läskigt ut när hon rullade ned, tur att trappan var kort. Men lilla Oliven grät och skrek och tog sig för handen. Hela vägen hem på tunnelbanan grät hon och handen såg svullen ut. Vi bestämde oss för att det var lika bra att åka in till Astrid Lindgren. Johan spurtade hem och hämtade en vagn och tog bussen med henne. Hon somnade direkt i vagnen och på barnakuten sa de direkt att det inte var nån fara, så de åkte hem igen. Men hon har haft ont idag, fast det är lite svårt att veta med Olivia som ju är lite kinkig av sig...

Idag var jag och tränade ett Shape-pass och sen åkte vi hem på glögg hos Malin och Erik och det slutade med att vi var sist kvar och blev bjudna på middag. Trevligt! 

Och så blev det måndag och nu har jag skrivit på detta inlägg i flera dagar... Idag är alla tillbaka på förskola och jobb igen, men Nadia hade hårkris imorse så det slutade med att Johan gick med Olivia och jag väntade ut Nadia och gick med henne en dryg timme senare. Jag vet inte vad vi ska göra när hon fastnar i saker sådär. Just nu (eller snarare återigen) är det håret som är problemet. Hon kan kamma och fläta precis hur länge som helst och jag blir tokig om jag är i samma rum, men det är helt kontraproduktivt att bli arg eller be henne skynda sig. Oh well. This too shall pass. I guess...

Dagens plan för mig är tandläkaren och att laga mina hål. Kul kul. Hinner jag tänkte jag träna StrongMama innan men det slutar en kvart innan jag ska vara hos tandläkaren så jag vet inte om jag orkar stressa... 

Hotellnatten

Vaknar upp i en hotellsäng efter en vistelse som inte blev riktigt som vi trott. Johan var sjuk hela tiden och är det fortfarande. Nadia har också blivit risig, hon har världens hosta och höll oss alla vakna inatt. Olivia har lite hosta och lillebror är rosslig och hostig han med. Bara jag som känner mig hundra än så länge, hoppas att iallafall det håller i sig. 

Gårdagskvällen blev som sagt inte helt strålande. Vi bor på Scandic vid Norra Bantorget, vilket är skönt att det är nära hem. Hotellet ser ganska litet ut utifrån men är enormt med hur mycket rum som helst. Vi bor högst upp på våning 9 med en fantastisk vy över stan, men låååångt från reception och resturang, man måste ta två olika hissar och gå igenom massa korridorer. 

Fin soluppgång över staden

Vi åt middag i hotellrestaurangen igår, det kändes enklast och menyn såg bra ut. Barnen fick kritor och rithäfte och var glada men maten var inget vidare visade det sig.. Johan satt som en tyst och trött zombie och sen började Elias skrika. Det slutade med att Johan gick runt med honom så att han somnade och sen gick de två upp och lade sig. Barnen och jag satt kvar och väntade på deras mat - de hade konstigt nog starkt kryddat barnhamburgarna med paprika och spiskummin och det var inte så populärt. När de äntligen fått in ny mat som inte var nån höjdare heller, och efterrättsglass som de inte heller åt, gick vi den långa vägen upp till rummet igen. Elias hade vaknat och var jätteledsen. 

Han lugnade sig som alltid vid bröstet. Vi kollade lite på film i sängen och sen gick alla och la sig. Klockan åtta sov Johan, halv nio Nadia och Olivia och Elias som blivit störd i sin vanliga sömn somnade äntligen efter hundra matningar klockan nio. Då var det inte så mycket mer för mig att göra än att gå och lägga mig jag med... Så även om det blev lite hackigt inatt blev det iallafall många timmars sömn. 

Idag får alla vara hemma och det blir lite av en utmaning att komma hem och dammsanera med hela familjen där. Kom dessutom på att vi glömde plasta in Nadias säng och en del saker i barnens rum. Suck.. Just nu iallafall ganska skönt att ligga i en hotellsäng med tvn på, efter en hotellfrukost. Hursomhelst tror jag att detta blev en kul upplevelse för barnen, och det räcker ju ganska långt!

På bortaplan

Elias och jag hänger hemma hos Jenny idag, med henne och Sebastian. 

Vi gick hemifrån klockan sju, för då kom fönsterkillarna och satte igång. Gårdagskvällen ägnade Johan och jag åt att röja undan (badrum, klädkammare och tvättstugan är tvärfulla...) plasta in, och lägga ut papp på golven. Imorse plastade vi in sängen och hela lägenheten ser ut som en riktig crime scene...

Tomt vare här...

Tyvärr gjorde vi misstaget att ta ned alla rullgardiner redan igår, vilket gjorde att det blev alldeles för ljust i sovrummet och Elias sov jättedåligt. Varje gång jag försökte lägga över honom i hans säng vaknade han och låg och jollrade en stund för att sen bli missnöjd och så fick jag lägga om honom i vår säng. Till råga på allt började Johan känna sig risig igår och fick feber under natten och vi sov dåligt alla tre. Han åkte hem till sin mamma och sov imorse, och jag hoppas att han kryar på sig lite så att vi kan njuta lite av hotellvistelsen ikväll...

Källarfynd och mera födelsedag

Igår på påbörjade Johan och jag rensningen inför fönsterbytet och som alltid när man rensar är det lätt att börja rensa allt möjligt och vips ser lägenheten ut som en soptipp och inte alls det där undanplockade man strävade efter... Jag rensade bl.a. ut alla mammakläder som jag ska ge till en kollega, och tre stora kassar med urvuxna bebiskläder och annat till St Erikshjälpen som har en låda vid dagis. Och så en del leksaker som Nadia och Olivia vuxit ur och aldrig leker med längre. Vi tog ned ett gäng saker i källaren och bytte även ut Duplot mot smålego. 

Vilken hit! Vi satt länge hela familjen och byggde på kvällen. Nadia och Johan byggde ett hus, Olivia gjorde en raket som hon lekte med och själv hade jag uppgiften att leta sluttande bitar till husets tak.. Samt dokumentera!

Elias roade sig under tiden med ett annat källarfynd, en snurrande Laban-mobil med Vyssan Lull-musik som vi tillfälligt satte på Olivias säng. Han var helt förtrollad..

Åh vad jag älskar ärvda grejer, så himla praktiskt! Legot är från när Johan var liten (hoppas vi kan bli lika bra på att spara rätt grejer som hans mamma var!) och mobilen är ännu ett Dylan-arv och har således gått via Nadia och Olivia innan den landade hos Elias..

Tillbaka till lördagen då... Resten av min födelsedag fortsatte i samma härliga anda som morgonen, detta var min bästa födelsedag på länge! Vi åt lunch hela familjen på omtalade hamburgerstället Flipping Burgers som öppnat precis i kvarteret bredvid oss. Vi fick vänta trekvart på bord, trots att vi var där nästan när de öppnade men det gick bra eftersom Johan och Elias gick ned och skrev upp oss och det ändå tog tid som vanligt för Nadia att bli klar...

En dubbel cheeseburgare, pommes och Ben & Jerrys-milkshake senare höll jag på att spricka... Då gick vi hem till pappa och Titti och softade lite och drack kaffe och lämnade sen alla barnen för att ta trappan ned till Rigoletto och gå på bio som Johan hade fixat. Vilket toppenupplägg! Vi såg Gravity som var skitbra! Fick bända loss armarna från armstödet efteråt... Då gick vi tillbaka till pappa, dit även farmor kommit, och åt en good middag med lammkotletter. Barnvaktandet hade gått jättebra, Elias var snäll och fin som vanligt och sov i Tittis famn när vi kom tillbaka. 

Och så lite mys med gammelfarmor. 

Lite bilder från lunchen:

Jag fick fina presenter också, skön och fin filt och kudde till nya soffan av pappa och Titti och en härlig handkräm från Crabtree & Evelyn samt en bok av farmor. Av Johan fick jag förutom lunch (och det var inte McDonaldspriser direkt..) och bio en underbar stickad tröjklänning från Monki (som faktiskt går att amma i om man har nåt under..) och så en annan sak jag önskat mig; en klocka till nattygsbordet som projicerar tiden upp i taket. Otroligt praktiskt när man blir väckt på natten och slipper kolla mobilen. Har velat ha en sån sen Nadia var bebis!

Såhär ser det ut just nu...

Klänningen. 

Även Elias var födelsedagsfin i ny outfit från gammelfarmor Ingrid. 

Igår var det så första advent och vi tände pliktskyldigt första ljuset:

Kanske hade sett lite mer stämningsfullt ut utan byggställningarna i bakgrunden...

Så kom Ing-Mari och Henning över på eftermiddagen och fick tårtrester och barnvakta medan vi var i källaren. Och jag fick mera paket!

Ett litet presenttorn som innehöll:

Mascara som jag önskat mig, nystickade handledsvärmare eftersom jag tappat den ena, silverringar till öronen som jag också önskat mig och så en bok och ett personligt bokmärke som min svärmor hade gjort. Hon är helt fantastisk på presenter, så genomtänkt och helt rätt jämt! 

Jag fick en till mycket bra present, pengar till lagning av ett av hålen i tänderna. Tack snälla mamma!

Nu måndag och en vecka jag inte sett fram emot så mycket med fönsterbytena. Barnen ska sova hos farmor på tisdag (utom Elias) och på onsdag ska vi alla bo på hotell).