Min fina födelsedag

Hjärtat på tårtan symboliserar all den kärlek jag känner och får!

Idag och alla andra dagar.

Idag fyllde jag 33 år. Sen jag plötsligt finner mig själv gift och snart tvåbarnsmamma måste jag säga att min åldersnoja är helt bortblåst. Det känns verkligen inte det minsta jobbigt att bli äldre, så nu njuter jag bara av att bli uppvaktad! Och uppvaktad blev jag. Det är ju lite svårt att väcka mig på morgonen utan att Nadia hinner före, men Johan gjorde sitt bästa för att överraska och kom efter lite pysslande i köket in i sovrummet med frukost på sängen, presenter och en liten tårta med ljus. Och jag öppnade mina paket och fick till min glädje en ny mobiltelefon! Alla som försökt ringa mig senaste halvåret vet att det är välkommet eftersom den gamla (som faktiskt inte är så himla gammal) slutat ringa och nu dessutom börjat tappa en del funktioner. Kan ha något med att en viss liten tjej gillar att suga på den och dunka den i golvet...

Vid elvatiden kom Dylan över (lämnad av Stellan) och jag satte igång att baka världens chokladtårta till eftermiddagsfikat med familjen. Så vid tre kom pappa, Mimi och Ing-Mari och vi hade en riktigt mysig eftermiddag. Tårtan blev väldigt god... Och mastig! Vi hoppade över middagen sen, eller kompletterade bara med lite popcorn. För Ing-Mari stannade kvar och var barnvakt åt Nadia medan Johan och jag smet iväg på efterlängtad bio. Världens mysigaste födelsedag med vääääärldens bästa familj!

Kräks

Den här helgen skulle jag fira födelsedag. Hade tänkt mig lite födelsedagsmiddag med Stella, Lina, Rosie och Sanna med respektive på lördagen och hittat lite riktigt smarriga Leilarecept att laga till. Och så stod jag på 4ans buss igår morse, efter en lite jobbig morgon där jag kände mig trött och illamående. Plötsligt kom mer illamående över mig i vågor, tillsammans med en känsla av håglöshet. Jag ORKAR inte tänkte jag, det värkte i hela kroppen av trötthet. Jag tryckte bort illamåendet och tog mig igenom dagen tillsammans med trevliga mammalediga kolleger med barn men på vägen hem skickade jag ett sms till tjejerna och ställde in. Jag tror inte att någon tog illa upp, tvärtom är mina tjejer så förstående och jag tror att de alla tyckte att det var bra att jag för en gångs skull lyssnade på kroppen.

När jag kom hem tilltog illamåendet. Klockan var redan fyra så jag ringde Johan och frågade om han inte kunde komma hem tidigare. Han kom som ett skott den fina älsklingen, och jag gick och lade mig och sov. Men mådde inte bättre när jag vaknade och insåg att det inte gick att undvika Gustavsbergsbussen längre. Så jag tillbringade resten av kvällen på knä på toa och kände mig eländig. Tur att jag ställde in middagen, för även Nadia hade en jättejobbig natt och vaknade stup i ett. Imorse insåg vi att hon var kokhet och nog hade haft feber hela natten. Så dagen tillbringade vi mest på lugnast möjliga sätt, men Johan var ute och köpte presenter och tog med Nadia så jag fick några timmar ensam hemma, vilket var första gången på länge. Passade på att sova, läsa skvallertidning och baka lite surdegsbröd eftersom jag haft en illaluktande surdeg på jäsning hela veckan. Men brödet blev gott!

Och istället för helstekt entrecôte blir det fryst fiskgratäng (det första jag äter idag, så hoppas att jag får ha den kvar). Det är väl själva faan att nån av oss alltid ska vara magsjuk på min födelsedag, förra året var det Johan. Men förhoppningsvis är vi krya igen imorgon. Nu är gratängen klar!

Nadia in the snow

Igår fick ju Nadia prova på snön tillslut. Jag bylsade på henne och mig alldeles för mycket kläder för det var ju faktiskt inte så kallt, visade det sig sen. Men vi stapplade ut som två Michelingubbar och jag drog pustande vagnen genom snödrivorna till Vasaparken, som ju turligt nog ligger runt hörnet (hade jag vetat hur ovärderligt det skulle visa sig vara att ha en stor lekpark så nära hade vi lätt kunnat punga ut ett par millar till - NOT. Men ändå, det är verkligen grymt!).

Jag satte henne ned i snön och väntade på glädjetjuten. Men icke. Hon såg ytterst skeptisk ut och efter att jag snabbt tagit några foton började hon gråta. Jag hade förstås som den dåliga förälder jag är glömt kameran, men hade ju mobilen iallafall (men det blev lite dåligt ljus). Jag plockade upp henne och tänkte att gungorna brukar ju vara ett säkert kort iallafall. Så jag pulsade dit med Nadia i famnen och det var kul i ungefär en minut. Sen började hon gråta igen, hon som nästan aldrig gör det bara sådär. Lyckades inte få henne att sluta men efter en stund fick hon en banan och blev tyst och lite mer nöjd. Jag höll på att frysa rumpan av mig medan jag matade henne, och när bananen var uppäten och overallen nergeggad, pustade vi hem igen. Väldigt lyckad first snow experience! :)

----------------

Idag lämnade jag Nadia hos Frida och Walter och smet iväg till MVC för att kika på "Nya bebisen" som vi kallar den.. Allt såg bara fint ut, vilket känns skönt eftersom jag oroar mig lite eftersom jag drack alkohol ganska sent i graviditeten. Men tydligen sker det mesta i hjärnan kring vecka 20 och då var jag ju medveten om graviditeten. Kul att se lilla bebisen sprattla därinne! Fortfarande ingen snopp inom synhåll så det blir allt en lillasyrra. Jag längtar!

Två finingar åker tunnelbana

Snöig måndag

Måndagsmorgon och snön yr utanför fönstren. Nadia sover första luren och jag sitter här i mjukisbyxor med några tända ljus och funderar på om vi bara ska stanna inne idag. Vi får se, jag skulle också vilja att hon fick känna lite på snön, men jag får se hur ambitiös jag känner mig framåt dagen. Är också väldigt sugen på att baka, men då måste jag ändå ut och handla jäst.

Helgen försvann fort som vanligt. Hela lördagen var vigd (moahaha) åt Rosies bröllop som blev en riktigt fin vinterhistoria. Lina, Stella och jag var tärnor i rött och hade skrivit om texten på the Rose som vi framförde accompagnerade av Johan. Jag hade svängt ihop texten i all hast, med hjälp av Lina kvällen innan, men resultatet blev fantastiskt fint! I synnerhet som Stella tog ut andrastämman i bilen på vägen dit, och vi var riktigt imponerade själva efteråt över hur bra det lät!

Vigseln i Seglora kyrka var fantastiskt fin, och festen bjöd på riktigt bra drag, då hälften av gästerna var polacker och drack grogg redan till förrätten... Toastmastern hade lite svårt att frambringa tystnad under den senare delen av middagens tal, kan man lugnt säga! Vi blev dock inte så sena, för jag hade haft nån form av ryggskott från fredagskvällen och kände mig lite orörlig. Och man har ju faktiskt aldrig lika kul på fest nykter, det bara är så. Så när vi blev erbjudna skjuts hem hoppade vi på det.

Och igår var vi bara på 4-årskalas hos Dylan och åt prinsesstårta, lämnade över presenter och demonstrerade Nadias pruttförmågor (munpruttar alltså). Sen hem till tvätt och en söndagskväll i soffan med nedladdad film (senaste Narnia) som var så tråkig att jag somnade trots att jag inte var jättetrött.

Och nu har snöandet tilltagit och trots att jag fryser om mina bara tår, ser det så mysigt ut och jag gillar alltid att vara inne när snön yr utanför fönstren. Känns så beskyddat och ombonat på nåt sätt. Lika bra att sätta på en kopp te.

--------------------

Några timmar senare när Nadia har vaknat och redan hunnit välta ut mitt te över min mobil och dra ut alla dvd-filmerna ur hyllan, är jag inte lika säker på att jag klarar en hel dag hemma. Hon kräver underhållning den lilla tjejen, och att sitta och sticka klart raggsockorna (tvåan blev alldeles för kort, så jag fick repa upp tån och börja om med eländet!) och njuta av teet var bara att glömma. Påbörjade dagens projekt - att frosta av frysen, men det sköter sig ju självt nu när alla frysvaror står i snön på balkongen för att hålla sig kalla. Lika bra att passa på medan det är minusgrader! Nä, nu får vi nog klä på oss och gå ut ändå, bara hon slutar stå och rycka mig i flätan. Vansinngt liten rastlös tjej det här, undra var hon kan ha ärvt det någonstans?!

Sju saker om mig - alldagliga och knäppa

Jag blev utmanad av Pyret att svara på detta, så jag antar utmaningen! Dock skippar jag delen att skicka till sju andra, får allergiska reaktioner på allt som liknar kedjebrev (sorry!)...

1. Jag har en väldigt liberal syn på mathygien och har inga problem med att äta nåt som ramlat på golvet eller passerat bäst före-datum. Lever efter devisen "lite skit rensar magen"

2. Har ytterst svårt för när folk skriver "oxå" eller *ler*. Fast eftersom det är typ alla utom jag, är det nog jag som är gammaldags och kanske får ta och anpassa mig till tjugohundratalets språkbruk. Särskrivningar är också en kär gammal ovän, men dem kommer jag aldrig att förlika mig med!

3. Jag älskar gamla Vänner-avsnitt och kan varenda replik utantill.

4. Jag råkade elda upp en bh vid stranden i New York för massa år sen. Hade bikini på mig, satt i bilen och mina kläder låg i en hög vid mina fötter. Jag skulle tända en cig (detta var under min rökande ungdom) men tappade glöden på tändstickan på golvet. Upptäckte några minuter senare att det rykte och plockade upp vad som visade sig vara en brinnande bh. Vi saktade in bilen vid en busshållplats där jag kastade ut den genom fönstret, ned i en soptunna (en sån där metallkorg utan plast). Det stod ett antal personer vid hållplatsen som tittade förundrat på den brinnande bh:n, och vi rivstartade eftersom bussen kom bakom...

5. Johan och jag brukar kolla på Americas Funnies Home videos och skratta. Och ibland kollar vi på Extreme Home Makeover bara för att upptäcka att vi redan sett just det avsnittet. Livet som småbarnsföräldrar innebär onekligen en del tv-tittande!

6. Jag dövar mitt dåliga världssamvete genom medlemskap i Amnesty, Plan, Rädda Barnen och God El. Och så är Johan med i Greenpeace. En väldigt konkret fördel med dessa medlemskap är förutom samvetet att jag glatt kan säga "jag är redan med!" när jag blir påhoppad av frusna volontärer på stan.

7. Jag blev inbjuden till gruppen "The cutest babies on Facebook" men bemödade mig inte att gå med, trots att jag tycker att Nadia borde vinna med hästlängder, eftersom jag inser att alla föräldrar tycker precis samma sak om sina barn.


Om någon vill svara på detta, feel free! Utmaningen är frivillig...

En bra dag!

Jag har en sån bra dag idag! Känner mig bara på ett strålande humör och så himla glad och tacksam över vilken fin familj och situation jag har. Skit samma om vi bara bäddar sängen när vi får gäster, om pastaresterna i kylen borde kastats för länge sen, om blöjhinken i badrummet måste tömmas... i allt sånt som verkligen betyder något har jag haft sån tur att jag nästan inte vågar skriva det. Min fina vackra familj som ger mig så mycket energi och kärlek, jag känner mig så fylld av glädje och kärlek!

Vet inte varför jag är så glad idag, kanske för att Johan jobbade hemma både måndag och tisdag och att jag kunde smita iväg några timmar på egen hand båda dagarna. Igår var Stella och jag i Skärholmen och letade klänningar till Rosies bröllop nu på lördag. Vi ska ju vara tärnor och hon ville att vi skulle ha nåt rött. Att hitta en röd klänning med plats för mage var en utmaning (i synnerhet som jag helst undviker tema julgranskula), men till sist blev det en röd kjol och kort kofta med röda rosor broderat. Inte jätte-bröllopigt men det blir fint!

Idag när Nadia sov läste jag en bok om att överleva småbarnstiden. Jag vet inte om det var därifrån jag fick mina lyckokänslor men plötsligt bara kände jag mig så glad över det jag har. Fick en massa extraenergi, så när Nadia vaknade klädde vi på oss och begav oss till Daglivs för att storhandla, vilket jag egentligen tycker är astrist. Men jag släpade en korg bakom vagnen och fyllde sedan vagnen till bredden medan två små tanter stod med huvudet på sned och tyckte synd om mig och trodde att allt skulle ramla ut. Men jag har ju rutin vid det här laget, och vet att det är mycket enklare att proppa vagnen full än att bära, så jag bara log tillbaka och sa att det är inga problem!

Sen gick jag till Polarn och Pyret för att köpa ett par mammajeans. Jag har ett par sen förra graviditeten i stl 40 men de är lite slappa i benen, så nu tänkte jag sikta på ett par 38:or. Döm om min förvåning när även dessa visade sig vara för stora och 36:orna satt perfekt. Antingen har de gjort om storlekarna eller så är jag mycket smärtare än vad spegeln visar. Konstigt isåfall, med tanke på vilka mängder choklad och fika jag smäller i mig dagligen. Fast jag väger 2 kg mindre än jag gjorde förra graviditeten vid samma tidpunkt, visade min gamla journal (var ju tvungen att jämföra sen jag varit på MVC sist..).

Hursomhelst, jag slog till på de där jeansen och sen satte jag mig med Nadia på fiket i Västermalmsgallerian. Hon fick burklunch och jag fick kaffe och fralla. Jag har faktiskt fikat/lunchat en del med bara Nadia sista veckorna och det är riktigt trevligt. Ett enkelt sätt att liva upp de annars ganska monotona och inrutade måltidsstunderna. Nu satt vi bara där och Nadia geggade och hoppade runt i stolen (hon har kommit på att om hon tar små skutt i den, flyttar den sig framåt och kan ta sig flera meter på det sättet!), även hon på gott humör, och jag log och tittade på folk och tjuvlyssnade lite på konversationen vid bordet bredvid. Sen bylsade vi på oss och gick ut i den kalla solen, hem över St Eriksbron. Livet är fint!