Framåt marsch!

Och så bara släppte det! Jag vet inte om Nadia var inspirerad av bebisarna från dagens BVC-träff med mammagruppen, men när vi kom hem tog hon sikte på Tummen-dockan hon fått av gammelfarmisen, och KRÖP! Framåt! Med stadiga kryptag framåt, armarna i givakt och de bara knäna taktfast följande... Och den glädjen! Vid en tidpunkt på dygnet då hon normalt är tjurig och gnällig bara strålade hon och skrattade och kröp runt i hela vardagsrummet. Det värkte av stolthet och glädje i mitt lilla mammahjärta men jag var lite ledsen att Johan missade det. Som tur var filmade jag när den första euforin lagt sig. Men nu hoppas jag att hon inte glömt bort hur man gör till imorgon...

Svampig hösthelg på landet

Igår kom vi hem från en riktigt riktigt skön landethelg. Eftersom Johan skulle behöva repa för Byrårocken på söndagen, åkte vi redan på fredagen och så jobbade Johan från landet. Landet ifråga var Johans mamma Ing-Maris sådant på Ljusterö. Kära svärmor kom och hämtade oss på fredag förmiddag, fast då satt jag fortfarande i väntrummet hos doktorn och väntade på att få komma in för att kolla Nadias hosta. Läkaren lyssnade bara snabbt och sa att det såg bra ut och eftersom vi redan hade fått ett recept på hostmedicin utskrivet när Nadia var liten så kan man konstatera att det var en och en halv timme bortkastad tid. Oh well.

På landet bara hade vi det skönt. Medan Johan jobbade tog Ing-Mari och jag med oss Nadia i bärsele på ryggen och begav oss ut i skogen. Nadia tröttnade snabbt på att sitta i selen, trots att jag tycker att det är ett så praktiskt sätt att bära henne på, tycker hon själv inte att det är så skoj utan började snabbt knorra. Men så fort hon slapp selen och blev buren eller fick sitta på marken när vi plockade svamp, stornjöt hon och åt löv och kottar med god aptit. Så alltmedan mängder av enträgna mygg surrade runt våra huvuden, plockade vi svart trumpetsvamp för glatta livet och fyllde två korgar. Sen tog vi oss hemåt och Nadia somnade i farmors famn och sov hela vägen hem genom skogen.

Väl tillbaka i stugan lagade vi middag; grillade och gjorde god svampsås. Nadia somnade sött i resesängen i lillstugan där vi sov, och efter ett par glas rödvin gjorde jag detsamma i soffan framför tvn med brasan sprakandes i bakgrunden.

Nästa morgon tog Ing-Mari Nadia klockan sju och Johan och jag fick sova vidare. Lyx! Vid nio gick jag upp och åt frukost och hämtade Nadia och vid tio somnade vi allihopa och sov till tolv! Mera lyx! Sen begav vi oss ut i skogen igen, denna gång även Johan. Att plocka svamp med sin mor beskrev Johan träffande som att fiska med ekolod. Hon ledde oss till alla bästa svampställena och gick framför oss och pekade "där är en kantarell", "och där"... Mig passade det förträffligt, det är ju så mycket roligare att plocka svamp när man hittar svamp! Och vilka ställen hon hade hittat då! I en backe stod så mycket trumpetsvamp att vi blev alldeles yra. Det tog liksom aldrig slut, hur vi än plockade. Nadia tröttnade igen snabbt på selen, men verkade trivas gott i skogen. Hon satt i mossan och stirrade storögt på träd och blåbärsris och gjorde sitt bästa för att äta så många löv hon hann innan vi plockade ur dem ur munnen på henne. Och på vägen hem somnade hon iallafall i selen när jag satt den på magen, och när vi kom hem var jag alldeles våt av svett från den lilla magkaminen.

Då åt vi ännu en god middag, och avslutade med att i mörkret och den tilltagande blåsten ta ett skönt dopp i den vedeldade tunnan som stått på hela dagen. Efter det blev det Irish coffee och dessert i morgonrock framför brasan. Sen somnade vi sött och sov ända till kvart över sex då Nadia signalerade revelj. Frukost, ihoppackning av tusen utspridda barngrejer (och ändå lyckades vi glömma hälften) och sen begav vi oss mot färjan och tillbaka till stan, fastän det bar mig emot och jag gärna hade stannat lite till. Men när vi kom hem så var det ändå rätt skönt att det var dag och vi behöll landetkänslan genom att rensa svamp, plocka fästingar (tre på mig, en på Nadia) och klia på mängder av myggbett.

Paj

Som botemedel mot min plötsliga energilöshet gjorde jag det enda rätta och gick och träffade en god vän. Denna vän var Lina, inte bara god utan bäst. Nu även med världens finaste bula på magen, som om punktligheten sköts har en vecka kvar till landning. Där fick jag både kärlek och äppelpaj och kände mig på betydligt bättre humör när vi tog bussen hem igen på kvällen. Senare kom Elin ned och så körde vi en riktigt tjejig syjunta eftersom båda våra killar var borta och vi kände för lite sällskap. Så jag sprättade och sydde om fåran på Nadias gardiner och Elin sydde örngott och linnen till Thea. Hon var lite mer effektiv än jag som mest fokuserade på den delikata päron- och chokladpajen. Det blev en riktigt pajig dag.

Idag hade vi en mysig dag med besök av mammalediga kolleger. Jag hade lagat blomkålssoppa med parmesan och bakat bröd och vi hade en riktigt bra dag! Försökte hålla Nadia borta från de andra bebisarna så gott det gick, för hon är fortfarande riktigt förkyld. Imorgon tror jag att vi ska gå till doktorn för hon hostar så hjärtskärande smärtsamt nätterna igenom. Vi ska till landet i helgen och det vore skönt om hon kunde få lite hostmedicin innan så hon kanske kan sova bättre. Det ska för övrigt bli otroligt skönt att komma från stan några dagar och andas frisk luft och plocka lite svamp.

.

Low on juice

Idag har jag ingen energi. Nadia är sjuk igen och hostar och snorar som bara den. Jag hade tänkt att vi skulle hålla oss hemma hela dagen och att jag skulle passa på att använda hennes middagslurar för att städa och fixa hemma i lägenheten. En stökig lägenhet gör mig stressad, främst tror jag för att jag själv tappar taget och börjar stöka ned något hejdlöst när det ändå är stökigt. Och imorgon kommer mammalediga kolleger på lunch, så jag kände lite press när Nadia somnat. Men jag orkade inte. Bara lade mig i sängen med en tallrik kall tortellini och tänkte på allt som borde göras. Tittade ut på den knallblå himlen och tänkte att jag åtminstone borde vara ute och gå. Och på de prickiga fönstren och tänkte att jag iallafall borde tvätta fönster. Men gjorde ingetdera, utan drog täcket över huvudet och somnade tills Nadia pep i sitt rum och så var chansen att uträtta stordåd förbi för idag. Men inte känner jag mig piggare för det.

Fredag och lördag

I fredags gjorde vi vårt bästa för att lösa bag in box-problemet genom att bjuda över våra grannar Elin och Emil på vin. Då hade Elin och jag först mötts upp i parken och konstaterat att vi var mer sugna på fredagsvin är gungor. Så vi hittade ett ställe som tog emot oss och våra tjejer och medan Nadia och Thea käkade majskrokar och dunkade leksaker i bordet (tills vi fick tillsägelse...) tog vi oss ett välförtjänt glas. Vi fortsatte festen hemma hos oss sen, med en paus för läggning av våra tjejer, och sen med våra killar också. Johan kom hem med en chili från Saddle and Sabor som var så stark att det rykte ur öronen på mig. Det blev iallafall en trevlig kväll med massa rödvin och vi spisade gamla LP-skivor och pratade strunt, medan småtjejerna sov utan ett knyst, Thea välbevakad av babywatchen.




Nästa morgon klockan halv sju när Nadia vaknade var vi lagom kaxiga, men hon hade iallafall sovit sin första natt helt utan avbrott så vi turades om att leka med henne medan den andra sov. Vid halv tio gick vi upp båda två och klädde på oss för att ta en fika på Ritorno. Det har blivit mitt absoluta favoritcafé - inte för att fikat är så fantastiskt, utan för den sköna och kultiga miljön och de sköna gamla skinnsofforna som perfekt rymmer en lekande sjumånadersbaby med följe. Mitt emot oss satt skådis-Torkel med en sjal-turban på huvudetoch repeterade teaterrepliker på hög volym. Hade läst i Vi i Vasastan att detta även var hans favorithak och minns att jag sett honom där några gånger tidigare. Nadia blev inte direkt star struck utan åt sin burkmat med glada rop och gegg, utan att bry sig om att hon störde viktiga repetitioner medan delar av Sveriges skådespelarelit skickade onda blickar.


.

Effektivitet

Ibland får man till det och hamnar i någon sjuk effektivitetsloop. Det hände mig idag. Efter att gett upp planerna på att få sova och lekt lite på lekmattan, klädde jag på Nadia och gick ut för att handla. Johans kusin Pyret skulle komma på lunch och jag har varit sugen på att laga moussaka i flera veckor, så jag tänkte passa på nu. Vi gick till Daglivs där jag insåg av Nadias alltmer kippande ögon att det gällde att vara snabb. Så jag plockade på mig varor i rekordfart, packade vagnen full och skyndade hemåt. Nadia fick sitta helt upprätt utan napp men började så smått dråsa bort ändå. Eftersom det inte ingick i min plan att hon skulle sova i vagnen, utan att hon skulle sova när vi kom hem så att jag kunde laga mat under tiden, pladdrade jag oavbrutet för att hålla henne vid liv. Hon tittade på mig med trötta ögon och jag försökte med "ja visst är det jobbigt när någon för oväsen när man bara vill sova" men kunde inte riktigt känna hämndens sötma, utan kände mig bara elak.

Jag lyckades med mitt uppdrag iallafall och när vi kom hem somnade hon på en halv sekund och sov i en timme. Så jag moussakade mig för glatta livet och passade även på att laga två olika sorters barnmat i ett alltmer osigt kök, eftersom ljudet av köksfläkten gör mig stressad... Nadia vaknade lite lägligt någonstans mot slutet av moussakan, så jag klämde in mellis till henne också.

Le lunch

Sysslingar!

Så kom Pyret och lilla Myra och Johan i flygande fläng från jobbet. Moussakan var god, så god att den fick bli middag också, och sällskapet trevligt. Riktigt skön lunch, och kul att lära känna min nya "extended family" lite bättre. På eftermiddagen gick vi ut med Thea och Elin en stund och lekte sen med tjejerna på vårt köksgolv en stund. De är roliga de där två. Sju månader gamla och de tävlar redan om leksaker som de rycker ur händerna på varandra...

Lektjejer

Chillar lite bara

Morgonpigg

Imorse klockan sex bestämde sig Nadia för att det var färdigsovet. Hon har vaknat den tiden de senaste dagarna, men då fått en liten frukostvälling och somnat om. Så icke imorse. Johan stapplade upp och gjorde välling men när den var uppdrucken hördes bara joller och klagan i omgångar. Jag gick in några gånger och stoppade i nappen som omedelbart spottades ut. När jag till slut kom in och hon låg längst ned i sängen med båda benen helt utstuckna mellan spjälorna, drog jag en suck och gav upp. Klockan var ju redan sju då, rena eftermiddagen. Så hon fick komma upp och leka och sitter nu på golvet på ett strålande humör och storskrattar, ålar, snorar, kastar leksaker i en skön blandning. Jag upptäckte igår att hon lärt sig sätta sig upp själv och nu gör hon det hela tiden. Stora tjejen.

Det är med lite nostalgi jag inser hur stor hon blivit och nu när vi börjat ge henne välling på morgnarna verkar det vara slutammat för den här gången. Sen någon månad tillbaka har jag bara ammat på morgonen men jag tycker inte att hon blir mätt utan måste äta igen bara efter någon timme. Så även om jag nog trott att jag skulle amma några månader till verkar det inte bli så. Har försökt ge henne en liten slurk på eftermiddagen, men hon blir bara förbannad och vill inte ha. Så ja, det får väl vara bra med tuttandet för den här gången, men lite sorgligt känns det allt. Förmodligen mer för mig än för henne.