Dubbelvabb

Olivia var hemma måndag och tisdag men igår tyckte vi att hon var tillräckligt pigg för att gå till dagis. Men uteluften gjorde tydligen sitt till, för efter lunch ringde de från dagis och sade att hon hostade jättemycket. Så Johan gick och hämtade tidigare och senare på kvällen när jag kom hem och barnen sov, började båda hosta massor och framförallt Nadia. Hon hade även lite feber. Så idag stannade jag hemma med båda. När man dubbelvabbar borde man få dubbel ersättning från försäkringskassan men så är inte fallet kan jag meddela.

Dock vabbade vår granne Mia också och eftersom barnen går på samma dagis och förmodligen redan smittat varandra ändå, kom hon och Douglas ned och hängde med oss på förmiddagen. Olivia och Douglas är så söta ihop och leker och kramas. Här delade de stol och gav vissa indikationer på hur smittan överförts till att börja med...

Kraaam

Tåbetraktelser

När smyckena kom fram blev det kul på riktigt. Ni kan ju se vem som vann smyckesslaget...

Tills mamma Mia gick emellan och delade upp resurserna lite mer rättvist.

Nu sover Olivia, men Nadia vägrar förstås, så hon och jag softar i soffan och kollar på Bolibompa och äter mörk choklad... Och ritar huvudfotingar.

.

Jobbet

Av förklarliga skäl skriver jag inte så mycket om jobbet på min blogg. Dels är det ju min mammablogg som handlar om mitt familjeliv, dels tycker jag att man generellt ska akta sig för vad man delar med sig av på nätet. Men ibland är det svårt, för jobbet är ju onekligen en stor del av ens liv och vardag och ibland tränger det igenom även om man försöker skilja på fritid och yreksliv. Idag trängde det igenom, så därför ska jag skriva lite.

Nu har jag jobbat i nästan exakt ett år, och aldrig kunde jag väl drömma att det skulle ta så lång tid att komma tillbaka. Jag trodde att jag skulle komma tillbaka som precis den jag var innan och att jag skulle vara samma vassa pigga person som ständigt fick goda omdömen. Så jag var rätt kaxig i min nya roll och tänkte att det inte skulle vara några som helst problem att axla denna, utan att jag skulle göra det med samma bravur som jag alltid gjorde förr när jag fick ta ett kliv uppåt.

Men det blev inte så. Hela detta år har jag känt mig som en något sämre version av mitt gamla jobbjag. Visst behöver jag springa iväg och hämta på dagis, och visst jobbar jag inte över som förr, men det är inte bara det. Jag har haft svårt att hitta samma motivation, samma engagemang och brinn som jag alltid hade. Och nu börjar det märkas att jag inte tagit tid till saker och framförallt är otroligt splittrad och lättdistraherad. Mitt fokus har hela tiden legat på allting utanför jobbet, och även om jag verkligen tycker att det är rätt värdering och rätt livsval, har det för mig gjort att jobblivet blivit ganska tråkigt och inte alls vad jag hade förväntat mig.

Så idag bestämde jag mig för en förändring, och faktiskt genom att ta på mig mer jobb, men lite annorlunda sådant. Och så hade jag precis bestämt mig för att bli en bättre yrkesmänniska när jag upptäckte att jag gjort världens miss. Känslan av kallt vatten rinnandes över en, hjärtat som stannar för att sen börja slå snabbt snabbt. Den hemska känslan av att jag gjort FELFELFEL. Den önskar jag inte någon klockan 16:55. Jag försökte reda upp det jag kunde, men jag vet inte vad som kan räddas imorgon. Så denna kväll ägnar jag åt förträngning och från och med imorgon ska jag bli den där bättre jobbmänniskan. Jag lovar.

.

Vabbaledig

Idag var det valet och kvalet över att vabba eller ej. Olivia är hur pigg som helst men hennes näsa rinner oavbrutet och hon rosslar när hon sover. Så efter lite konsultation med en av dagispedagogerna så stannade jag hemma. Rätt skönt att vabba men jobbigt när man har en massa tighta deadlines på jobbet och jag försöker att inte tänka på det nu. Det är hursomhelst omöjligt att jobba med en pigg Olivia och av princip är jag emot obetalt arbete (om det inte är för välgörenhet, men det är det knappast på mitt jobb...).

Så jag bokade om min lunch med Sofia och lilla Hedda till en barnvagnspromenad och så gick vi en långpromenad i snöslasket, via Stadium i city där jag bytte ett par byxor jag fått i födelsedagspresent. Sen fika i Västermalmsgallerian och Olivia sov från att vi gick hemifrån till att vi kom hem tre timmar senare, så hon var nog inte helt hundra ändå. Och jag kände mig riktigt mammaledig med detta sovande lilla barn medan jag drack caffe latte.

Nu är vi hemma och äter frukt och ska snart ut och hämta Nadia på dagis, som stänger lite tidigare idag. Jag har just bestämt mig för att hoppa över förhandsvisng av Svinalängorna (som ska vara så bra..) och bara vara hemma. Jag har blivit en riktig liten hemmagris... Men nu ut i snöslasket igen, tänk om Nadia bara kunde ta sig hem på egen hand...
.

Sololördag

Lördagkväll klockan 19 och barnen är lagda. Johan är ute, gick på en spontan "rockteater", vilket känns lite bra, eftersom det är mest jag som gör saker på kvällarna nu när det inte är fotbollssäsong. Jag sitter i soffan med en bt choklad (visserligen mörk) och konstaterar att det varit en veckas unnande, med både godis, tårta och pasta. Och så nu en halv mintcholkadkaka... Men det är ju helg och jag är ensam.

Det har inte varit många knop på mig idag. Jag lät Johan sova länge och bakade GI-brödet med barnen (utan sirap denna gång, jag tyckte det blev bättre) och sen åt vi tre frukost i lugn och ro. Sedan sov jag en timme och vaknade lagom tills det var dags för tvättstugan. När vi var nästan klara gick Nadia och Johan ut och åkte pulka i Vasaparken. Fast fullt så lätt gick det ju inte för det tog nog en timme från att beslutet var fattat tills att de kom iväg, med en strulig Nadia som mest sprang runt och fjantade när Johan försökte klä på henne och sig själv. Olivia fick inte följa med för hon var rosslig och hostig och vi tyckte inte att hon behövde utevistelse i tio minus. Så jag lade henne när de gått och ägnade sen tiden åt att vika tvätten.

På eftermiddagen skulle vi egentligen gått ut och handlat men vi orkade inte med hela påklädningsprocessen igen så vi åt ur kylen och försöker klämma in det imorgon istället. Jag är nästan lika trött på att handla som jag är på att klä på ytterkläder på barn... Nu resten av chokladen och nån kass film på tv.
.

Huvudfotingar

Nadia har blivit en jäkel på att rita. Hon producerar huvudfotingar med armar, ben, ögon, näsa, mun och hår, så det står härliga till. Jag vet inte hur andra jämnåriga barns teckningar ser ut, men visst är hon väldigt duktig?!

.

Småtrött fredag

När jag äntligen hade lyckats vila upp mig igen, sabbade jag allt genom att gå på fest igår kväll. Var hos en kund i nya fina Bonnierhuset tillsammans med några trevliga kolleger och drack bubbel och spanade på kändisar hela kvällen. Mycket trevligt! Men det struntade förstås Nadia i när hon väckte oss halv sex nästa morgon. Så nu har jag varit trött på jobbet igen, men iallafall unnat mig den tacobuffé som vårt café kör på fredagarna. Inte mycket till GI de senaste två dagarna... Träningsvärk har jag också till råga på allt. Ser fram emot en mycket lugn kväll ikväll.

Det var nästan jobbigt att gå från jobbet till dagis i all snö, men väl där gick det bra och vi gick direkt hem eftersom Johan handlade på vägen hem. Olivia fick åka pulka med Douglas hem och det var mycket poppis. Så lagade vi lasagne och lekte lite och sen blev det improviserat baljbad för de två små som badade hur länge som helst. Jag hann både städa badrumslådor och rensa ut gamla nagellack medan de två små simmade och lekte doktor med en spruta som jag hittade i lådan (det lät ju... en sån där utan nål, som vi använde för koksaltslösning i Olivias näsa när hon var liten täppt).


Läggningen gick helt smärtfritt och även om Nadia har stökat lite vid läggningen sista tiden och aldrig vill sluta läsa sagor och gå och sova, tycker jag att allting funkar så smärtfritt just nu. Barnen är på gott humör och allting känns trots enorma mängder kläder på morgonen, ganska enkelt och mysigt här hemma. Mina barn är så trevliga och charmiga, och det gäller förstås även min make! Nu Idol och däckning i soffan...

Ny dator

Nu sitter jag och bloggar på min/vår nya lilla mini-pc som råkade bli en rosa sådan.. (Nadia kommer att bli glad). HP 210 heter den. Så nu kommer det kanske att bli lite tätare mellan blogginläggen igen när vi inte behöver kompromissa om Macen.

Jag har varit så sjukt trött de senaste dagarna, att fylla år tog helt musten ur mig. Hade efter helgens stora kalas inte tänkt ha någonting mer, men födelsedagsmiddagar är en sån stark tradition i min familj (och då menar jag föräldrar och syskon) att det kändes konstigt att bara äta en vanlig middag. Så jag bjöd in pappa, Titti och farmor på kött och potatis. Och en god gräddtårta till efterrätt. Och det blev en mycket trevlig kväll, men när vi stod där bland diskberg och trötta barn kände jag att nu får det dröja till nästa kalas!

Inatt fick vi sova hela natten, men av någon anledning var både jag och Johan så vansinnigt trötta imorse. Utan att barnen egentligen var särskilt struliga tog allting mycket längre tid än vanligt (det blir ju några extralager med kläder och förhandling för att få på underställ vid minus 11) och jag som lämnade kom nästan en timme försent till jobbet. Puh. Och mötte en kollega med världens smarrigaste goodiebag i hissen. För de hade varit på Sköna Hem-event på morgonen (som jag också var bjuden till) och fått massa fina saker och handlat på rabatt och jag bara kände att jag vill oooockså. Men men, den tiden kommer väl tillbaka...

Efter jobbet var jag och tränade med vår PT som vi anlitar på jobbet och som jag köpt en egen timme av. Hon är sååå bra och jag kommer förmodligen inte att kunna gå imorgon. Skakar i armarna vid minsta ansträngning nu... Nu är det slut på detta ointressanta inlägg!
.