Tänk att det finns människor med småbarn som INTE blir väckta halv sex med bråk och skrik. Lyckliga ni, hoppas att ni njuter...
Igår var det stor lanseringsfest för en kund och jag kände mig lite tvungen att gå. Men eftersom det inte började förrän 20 så gick jag ned i gymmet på jobbet med två kolleger och körde ett riktigt hårt och bra pass. Sen mötte jag upp mina övriga kolleger och gick på Sturecompagniet där det visade sig att festen var. Men maten var inget vidare och efter ett tag tröttnade jag på att titta på Idol-kändisar och folk som spelade tv-spel så vid halv tio och efter bara ett glas vin gick jag hem och det ångrade jag inte en sekund varken då eller imorse.
Men det stora bakslaget denna morgon är att Johan glömde köpa mjölk igår så nu sitter jag och hoppas på min granne Mia, för att få mig lite välbehövligt morgonkaffe. Och sen ska jag sätta på mig en mycket varmare jacka än igår och tjocka vantar på barnen, för de hade för tunna igår.
Från gravidblogg till bloggen om Nadia och Olivias småbarnsår och hur det är att gå från partypingla till gift tvåbarnsmorsa på två år. Och om lite annat som hör livet och tankarna till. Om chocken att bli gravid när man har en bebis och hur det är att vara gravid bebismamma och så om livet som mamma till två syskon med bara ett drygt års mellanrum. Och så om livet med en liten planerad trea några år senare. Välkommen till mitt kaotiska, kärleksfyllda liv!
tisdag 9 november 2010
söndag 7 november 2010
En brödjunkies bekännelser
Det här med GI, eller vad det nu är för metod jag kört i några månader har verkligen funkat för mig. Jag kapade kolhydraterna och mammafläsket ramlade av. Saken med mig är ju dock att det är allt eller inget. Jag klarar inte av några mellanting. Jag körde någon form av LCHF (Low carb, high fat) i början och sen visste jag inte riktigt hur jag skulle fortsätta, och tillämpa det i det långa loppet, så jag fortsatte bara. I början av dietandet var jag ju som mest extrem och åt inte ens ett äpple, men sen kom jag igång bra med träningen och då behövs det ju tydligen lite kolhydrater, så nu unnar jag mig ibland ett äpple och lite quinoa eller bulgur. Och är jag ute och äter kan jag också unna mig nåt extra men till vardags håller jag på disciplinen och min stora last mackor har jag inte rört sen jag började med detta. Tills idag.
Nadia tjatar jämt på att vi ska baka och jag älskar ju att baka, men det känns som onödig tortyr, så därför har jag avstått (förutom en gång i början då jag bakade tydligen väldigt goda kladdkakemuffins som jag inte rörde). Men jag har saknat att baka bröd, så idag tänkte jag att jag iallafall kunde se till att barnen får bra bröd utan tillsatser till frukost och ladda frysen med små brödbullar. Jag körde på dinkelmjöl istället för vetemjöl och tänkte att då kunde jag själv unna mig en eller ett par också. Men medan degen jäste läste jag i en GI-bok att dinkelmjöl har samma höga GI som vetemjöl, så jaha ja. Men sen när första plåten var klar hann jag knappt ta ut den ur ugnen innan jag tryckt i mig tre små bullar med mycket smör (före middagen). Och insåg att jag kan inte hantera det där med bröd, så lika bra att ge bort dem eller nåt.
Men sen kände jag mig så usel att jag nog inte kommer att äta några fler. Jag vill inte bli en mullis igen, trivs bra med att fått tillbaka mage och muskler och dessutom känner jag mig i bra träningsform igen. Så jag återgår nog till livet utan kolhydrater eftersom jag helt enkelt mår bra av det. Dessutom visar vågen en liten men ständig nedåtkurva och det hela känns bra och sunt helt enkelt.
Annars har helgen varit en sådan där vi gjorde ett aktivt val att inte göra någon nytta. Igår var vi hela förmiddagen på Skansen med Lina, Jens och Alma och det var en mysig dag med massor av frisk luft, skojiga djur och trevligt sällskap. Idag var jag och körde ett jobbigt Shape-pass på Sats och sen hade vi vaga planer på att storhandla och lämna recycling. Men just de två sakerna gör vi precis varje helg, och inte är det särskilt kul någonsin och idag bestämde vi oss helt sonika för att strunta i det och ta veckan som den kommer. Mycket skönt beslut. Så vi klädde på oss fyra och gick till parken på eftermiddagen och gungade och hoppade studsmatta och frös lite tills Nadia sa att hon ville gå hem. Så då gjorde vi det och har haft en mysig söndag med två glada barn.
Om det inte vore för de där eländiga ständigt avbrutna nätterna (inatt kom Nadia in till oss klockan två och skulle sova i vår säng, vilket hon ALDRIG gör, men låg och hostade mig i ansiktet, sparkade Johan i ansiktet och var arg och bråkig att vi mot protest bar in henne till sig) och tidiga morgnarna skulle det vara high life just nu. Men man kan väl inte få allt...
Nadia tjatar jämt på att vi ska baka och jag älskar ju att baka, men det känns som onödig tortyr, så därför har jag avstått (förutom en gång i början då jag bakade tydligen väldigt goda kladdkakemuffins som jag inte rörde). Men jag har saknat att baka bröd, så idag tänkte jag att jag iallafall kunde se till att barnen får bra bröd utan tillsatser till frukost och ladda frysen med små brödbullar. Jag körde på dinkelmjöl istället för vetemjöl och tänkte att då kunde jag själv unna mig en eller ett par också. Men medan degen jäste läste jag i en GI-bok att dinkelmjöl har samma höga GI som vetemjöl, så jaha ja. Men sen när första plåten var klar hann jag knappt ta ut den ur ugnen innan jag tryckt i mig tre små bullar med mycket smör (före middagen). Och insåg att jag kan inte hantera det där med bröd, så lika bra att ge bort dem eller nåt.
Men sen kände jag mig så usel att jag nog inte kommer att äta några fler. Jag vill inte bli en mullis igen, trivs bra med att fått tillbaka mage och muskler och dessutom känner jag mig i bra träningsform igen. Så jag återgår nog till livet utan kolhydrater eftersom jag helt enkelt mår bra av det. Dessutom visar vågen en liten men ständig nedåtkurva och det hela känns bra och sunt helt enkelt.
Annars har helgen varit en sådan där vi gjorde ett aktivt val att inte göra någon nytta. Igår var vi hela förmiddagen på Skansen med Lina, Jens och Alma och det var en mysig dag med massor av frisk luft, skojiga djur och trevligt sällskap. Idag var jag och körde ett jobbigt Shape-pass på Sats och sen hade vi vaga planer på att storhandla och lämna recycling. Men just de två sakerna gör vi precis varje helg, och inte är det särskilt kul någonsin och idag bestämde vi oss helt sonika för att strunta i det och ta veckan som den kommer. Mycket skönt beslut. Så vi klädde på oss fyra och gick till parken på eftermiddagen och gungade och hoppade studsmatta och frös lite tills Nadia sa att hon ville gå hem. Så då gjorde vi det och har haft en mysig söndag med två glada barn.
Om det inte vore för de där eländiga ständigt avbrutna nätterna (inatt kom Nadia in till oss klockan två och skulle sova i vår säng, vilket hon ALDRIG gör, men låg och hostade mig i ansiktet, sparkade Johan i ansiktet och var arg och bråkig att vi mot protest bar in henne till sig) och tidiga morgnarna skulle det vara high life just nu. Men man kan väl inte få allt...
fredag 5 november 2010
Looking up!
Dagen artade sig rätt bra sen ändå. Vi jobbade halvdag och vid halv två stack Johan och jag iväg på lunchdate och åt grillbuffé på Grill. Jag åt ett berg av kött och kyckling med sallad till. Och massa bea. Sen tog vi några klunkar starkt kaffe, men bestämde oss sen för att strunta i kaffet och gå hem och SOVA istället. Så vi knatade hemåt och kröp ned i sängen och sov en timme innan dagis. Så ofantligt skönt! Sen hämtade vi kidsen tillsammans, och det är alltid lika mysigt och Nadia blir alltid lika glad. "BÅDE mamma och pappa!!!"
Efter dagis gick vi och handlade och sen hem och laga middag till barnen. Johan och jag var fortfarande mätta sen lunchen, så när två supertrötta småtjejer somnat på en sekund struntade vi i middag och jag åt bara lite ost och "hemmagjord" choklad med nötter (jag smälte god mörk choklad och blandade med hackade salta hasselnötter från Israel som inte är av denna värld... och ååååh så gott GI-godis det blev) och Johan vindruvor och smågodis. Och så öppnade vi en flaska rödvin och det var INTE igår. Vi kände oss så vuxna dör framför Idol, och gott var det.. Nu åter till myskvällen!
.
Efter dagis gick vi och handlade och sen hem och laga middag till barnen. Johan och jag var fortfarande mätta sen lunchen, så när två supertrötta småtjejer somnat på en sekund struntade vi i middag och jag åt bara lite ost och "hemmagjord" choklad med nötter (jag smälte god mörk choklad och blandade med hackade salta hasselnötter från Israel som inte är av denna värld... och ååååh så gott GI-godis det blev) och Johan vindruvor och smågodis. Och så öppnade vi en flaska rödvin och det var INTE igår. Vi kände oss så vuxna dör framför Idol, och gott var det.. Nu åter till myskvällen!
.
Trötter
Usch och blä och fy vad jag är trött på att bli väckt 05:30 av arga, icke-färdigsovna barn. Att de inte bara kan förstå sitt eget bästa och sova en timme till! Johan tog som vanligt på vardagarna första passet, men jag hade svårt att sova till Nadias gormande och var lika trött som innan när Johan "väckte" mig en timme senare. Sen bråkade och skrek Nadia konstant i en timme till över att hennes tofsar inte var tillräckligt hårda eller mjuka och så fort jag gjorde en ny bröt hon ihop igen. Herrrreeeeguuuud. Gissa vem som höll på att hoppa från balkongen.. aaaargh. Vi kom iväg tillslut iallafall, utan klädbråk, förutom från Olivia som då började trilskas istället. De löser verkligen av varandra...
Olivia är i det stora hela på rätt dåligt humör just nu. Hon som alltid var så glad, förutom när hon var trött. Nu är det som att hon är trött hela tiden, jag tror att dagis suger musten ur henne. Man tycker ju att hon kunde passa på att sova ut på morgnarna, men icke. Jag längtar tills jag blir pensionär, fy helvete vad jag ska sova då.
.
Olivia är i det stora hela på rätt dåligt humör just nu. Hon som alltid var så glad, förutom när hon var trött. Nu är det som att hon är trött hela tiden, jag tror att dagis suger musten ur henne. Man tycker ju att hon kunde passa på att sova ut på morgnarna, men icke. Jag längtar tills jag blir pensionär, fy helvete vad jag ska sova då.
.
torsdag 4 november 2010
Hösthelg i efterhand
Det är dags för lite bilder till bloggen. Helgen innan Israel var vi ute på Ljusterö och hade en skön hösthelg med svampplock och mys. Det blev bara en natt eftersom båtarna gick så dåligt, men det var mysigt ändå och extra kul att barnen nu börjar känna igen sig och känna sig hemma på farmors land. Snart kanske de kan vara där utan oss.. oj oj oj vad härligt!
Mot trattkantarellerna! Olivia fick åka bärsele, funkade hur bra som helst, hon somnade innan vi hittat den första svampen och sen fick jag plocka svamp med en sovande kloss på ryggen. Inte helt ergonomiskt...
Nadia får svampinstruktioner av Filippa - Hennings barnbarn och mina barns "bonuskusin" (som de dock bara träffat någon enstaka gång innan)


tisdag 2 november 2010
Lunchinlägg
Ett litet lunchinlägg efter en god lunch från Jarla Deli. Denna vecka har hittills flutit riktigt smidigt. Visst vaknar barnen fortfarande tidigt, men imorse var det iallafall halv sex, så om det fortsätter åt rätt håll kanske vi lyckas komma tillbaka till klockan sex (eller sju?!?) såsmåningom. Och så har det (nästan) inte varit något klädtjafs och åh vad det gör livet lättare.
Däremot är det en hel del tjafs dem emellan, Olivia är en riktig retsticka som snor Nadias saker ur händerna på henne. Nadia vråååålar, jag får gå emellan och försöka reda ut vem som hade vad först, Olivia vrååååålar när hon blivit av med det hon stulet och decibelnivån är på det stora hela mycket nära tinnitusnivå. För att inte tala om hur otroligt trött man blir på att leka polis hela tiden, och det lär väl knappast bli bättre på den fronten de närmaste 15-16 åren... puh!
Men det går så bra att lämna på dagis och dessutom är det lite härligt att våra små tjejer även ibland får agera trygghet åt andra barn. Vår grannkille Douglas har blivit helt fäst vid Olivia och Nadia har ju sin Walter och Emilia som hon är så tight med. Det var mysigt att hämta igår, eftersom jag inte kände för att bara gå hem direkt och vädret var skönt, så stannade vi kvar och gungade i dagisparken. Vi går ju inte så mycket till parken nu på hösten och det var länge sen de fick gunga och jag kan säga att det dröjde innan de tröttnade. Men då gick vi hem och stekte rödspätta och väntade in pappan. Efter att ha lagt barnen själv två kvällar i rad var det mysigt och skönt att vara två igen.
.
Däremot är det en hel del tjafs dem emellan, Olivia är en riktig retsticka som snor Nadias saker ur händerna på henne. Nadia vråååålar, jag får gå emellan och försöka reda ut vem som hade vad först, Olivia vrååååålar när hon blivit av med det hon stulet och decibelnivån är på det stora hela mycket nära tinnitusnivå. För att inte tala om hur otroligt trött man blir på att leka polis hela tiden, och det lär väl knappast bli bättre på den fronten de närmaste 15-16 åren... puh!
Men det går så bra att lämna på dagis och dessutom är det lite härligt att våra små tjejer även ibland får agera trygghet åt andra barn. Vår grannkille Douglas har blivit helt fäst vid Olivia och Nadia har ju sin Walter och Emilia som hon är så tight med. Det var mysigt att hämta igår, eftersom jag inte kände för att bara gå hem direkt och vädret var skönt, så stannade vi kvar och gungade i dagisparken. Vi går ju inte så mycket till parken nu på hösten och det var länge sen de fick gunga och jag kan säga att det dröjde innan de tröttnade. Men då gick vi hem och stekte rödspätta och väntade in pappan. Efter att ha lagt barnen själv två kvällar i rad var det mysigt och skönt att vara två igen.
.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)