Likagaaaana!

Nadia är just nu mycket fascinerad av allt som är likadant som någonting annat. Det började med hennes gosekudde som har örngott av samma tyg som en kudde i hennes myshörna. En morgon när jag kom in stod hon och ropade "Gikadaaaaaana!" och jag fattade ingenting. Tills jag insåg att hon mycket entusiastiskt höll upp och viftade med sin lilla kudde och pekade på den andra. Ah! Nu säger hon det nästan varje morgon när jag kommer in. Dock har hon finslipat ordet till "Likagaaana" och pratar mycket om likadana saker, från prylar till färger. Men det allra roligaste är likadana kläder, som när vi alla har jeans eller som på bilden här, när hon och Johan råkade ha näranog identiska tröjor häromdagen. Döm om hennes förtjusning och gissa hur många "Gikadana" som hördes den dagen (även om hon inte ser så munter ut just på bilden, sitta stilla är aldrig kul...)!

.

Bra måndag!

Vi har haft en sån bra eftermiddag! Nadia har varit på toppenhumör (och det hade gått jättebra på dagis också!), och hennes porlande asgarv påminde mig om en tid då hon alltid lät sådär. Vi spelade trumma, dansade, busade i stora sängen och i spjälsängarna, ritade och åt mandarin (roligast är att skala, tycker Nadia). Olivia är en liten sötnos, när Nadia försvinner ut ur rummet, kryper hon så snabbt knäna håller för att följa efter. Dit Nadia går, kryper Olivia.

Middagen gick bra också. Det har varit kaos vid middagstid för oss på sistone. Vi bestämde oss efter att Nadia som alltid ätit allt utan protester börjat strula vid middagen, att vi skulle äta tillsammans. Tidigare har vi gett Nadia mat och sedan i lugn och ro lagat vuxenmiddag och ätit bara vi, när barnen lagt sig. Men nu tänkte vi försöka äta tillsammans för att skapa den vanan, men det gick inget vidare inledningsvis. Nadia sprang mest bara runt och åt bara småbitar vi lyckades sticka till henne, men vägrade sitta ned och äta. Så idag återinförde vi bygeln på Tripp Trappstolen (som jag ju hade sånt besvär med att hitta, men som vi fick ta av med en gång eftersom hon blev så arg på den och ville kunna klättra upp själv). Det gick över förväntan, hon blev inte det minsta arg, utan satt ned med oss och åt riktig svenssonmiddag på falukorv och mackisar. Mest av allt ville hon ha senap, jag som inte trodde barn gillade sånt? Även Olivia satt med i sin stol och petade i sig massor av makaroner och små korvbitar som Nadia stack till henne. Det var nog den lugnaste och mest välätna middagen på länge! Vi kanske måste sänka våra kulinariska krav en smula under dessa smånbarnsår... Helgens korvstroganoff gick nämligen också åt i mängder.

Nu bara håller vi tummarna för att detta ska vara slutet på den där fasen... Tänk vad bra att vara småbarnsförälder ändå, man kan skylla precis allt på faser. "Det är nog bara en fas" - en välanvänd mening som ger oss alla hopp i mörkret.

Nadia pratar med farmor i telefon. På pottan. Fast hon bara satt där en stund, inget hände.

Eftermiddagsdopp

Jag bestämde mig för att bada Olivia när hon vaknade nyss. Jag har inte badat henne mitt på dan sen hon var liten bebis, nu får hon alltid trängas i baljan med Nadia som alltid ska bada när Olivia badar. Förstås. Jag har aldrig längtat efter badkar så mycket som nu.

Olivia var så fin där i baljan där hon plaskade runt helt förnöjd. Hon tyckte nog att det var gott om plats hon. Det slog mig plötsligt att hon såg så smal ut. Kollade BVC-korten och såg att hon väger 700 gram mindre än Nadia gjorde i samma ålder. Och 2,2 kilo mindre än den en månad yngre bebisen som var och hälsade på här på förmiddagen... Ja, det blir väl så kanske när man slutar amma, de brukar ju dippa i kurvan då. Hon hade roligt i badet iallafall och det var mysigt att bara sitta och titta på henne en stund. Nu ska vi klä på oss och gå ut och hämta Nadia på dagis.

.

Mammagris

Plötsligt har Nadia blivit en riktig liten mammagris. Jag förmodar att det har att göra med den lite otrygga fas hon befinner sig i just nu. Hon som aldrig varit särskilt mammig, blir plötsligt helt hysterisk om hon inte får vara med mig varje sekund. Stänger jag dörren till badrummet, eller försvinner in i sovrummet en minut, får hon världens utbrott. Resultatet är att jag ständigt har sällskap på toa och i allt jag gör. Då är hon oftast glad och ska göra precis som jag. Noppa ögonbrynen, smörja ansiktet med kräm, sminka sig (fast det får hon inte) och så vidare. Dessutom är ju Olivia av mer förståeliga skäl också en liten mammatjej, så jag har en i varje byxben just nu. Och stackars Johan får finna sig att bli nedpetat i familjehierarkin. Men bara tillfälligt hoppas jag, det ändras säkert med båda barnen när han blir den föräldrarlediga. Hoppas vi.

.

Trebarnslördag med vinbreak

Usch vad dålig jag blivit på att blogga. Livet går i ett just nu. Det gör det ju alltid, men det är liksom lite extra mycket just nu. Har haft så mycket att göra på kvällarna att jag inte ens hunnit träna på flera veckor. Inte bra, jag känner mig genast slappare i kroppen. Som ju inte riktigt ser ut som den gjorde innan barnen. Men det är väl som det ska vara. Jag har prioriterat mitt sociala liv senaste veckorna, och antingen varit ute och träffat kompisar, eller så har Johan och jag streckkollat True Blood som ju är så fantastiskt bra, men nu slut.

Denna helg har vi dessutom tre barn. Dylan har lite andra sovrutiner än våra kids och aldrig har jag blivit mer övertygad om att vi gjort rätt som lärt våra barn att somna själva. Med Dylan fick vi sitta hela tiden tills han somnat igår kväll. Fast det är klart att det är extra annorlunda och läskigt när man sover borta. Sen vaknade han halv fem imorse (efter att ha kommit till vår säng några timmar tidigare) och började tjata om julkalendern. Som skulle börja kvart över sju och som han var livrädd att missa. Försökte berätta att det var mitt i natten men han låg bara och vred sig och höll både mig och Johan vakna och vid halv sex vaknade även Olivia. Då gick Johan upp med barnen, och det visade sig att julkalendern inte börjar förrän nio på helgerna. Hoppas han kan komma ihåg det inatt...

De hade iallafall kul igår när de lekte i Nadias rum. Nadia var på ett sånt strålande humör att vi sa att hon nästan kändes som "den gamla Nadia", den där lilla tjejen som alltid var glad. Här kommer en liten film! Om ni inte hör vad Nadia sjunger så är det Pippi Långstrump. Olivia kompar med skratt.









Idag ska vi lämna av alla tre barn hos pappa och Titti under några timmar då vi är bjudna på en vinprovning med ost och charkuterier på Östermalm. Det ser jag mycket fram emot, liten break i barnkaoset!

.

Vendredi

Onsdagsmorgon. Sedan någon vecka tillbaka börjar morgnarna klockan sex. Av någon anledning har Olivia programmerat om från fem till sex. Sex är mycket mer morgon än fem, men jag skulle förstås inte ha någonting emot en ytterligare timme...

För ett par veckor sen slutade jag amma också. Precis som med Nadia så var det inte jag utan barnet som valde. Jag försökte och hon bara sög till och vände sen bort huvudet. Inget kul längre. Det känns ju förstås lite sorgligt, att bebistiden nu definitivt är över, men skönt att få tillbaka sin kropp och skönt att det var Olivia själv som valde. Det hade jag inte trott, så tuttig som hon var. Lite tråkigt också att förlora den volym som jag vant mig vid under de senast två åren men det är väl bara att vänja sig vid denna nya kropp. En ny Julia; lite sladdrigare, lite degigare.

Jag går nu in i min sista mammamånad. 7 januari återgår jag till arbetslivet och Johan tar över här hemma. Det är dubbelt, men mest positivt. Jag ser fram emot att börja jobba igen, att få använda hjärnan och dessutom i en ny roll som jag känner ska bli jättespännande och utmananade. Samtidigt som det känns lagom utmanande att komma tillbaka till samma arbetsplats som jag haft sen 2001 (!) - fast på nytt kontor, där folk redan känner mig och vet vad jag går för. Och jag kommer att jobba 80%, vilket också känns lagom. Och så ser jag fram emot lite högklackat och att få dricka varmt kaffe i lugn och ro..

Så samtidigt som jag känner allt detta, är det förstås blandat med en liten känsla av vemod. Olivias mammaledighet gick så snabbt. Den här hösten som vi haft bara hon och jag bara försvann. Och jag vet ju inte om jag någonsin kommer att vara föräldrarledig igen och då känns det lite skrämmande att börja med knegandet fram till pensionen nu... Men det som tröstar mig är att Olivia nu kommer att vara med sin pappa och jag är så glad för att vi nästan lyckats dela föräldrarledigheten lika rakt av. Det känns som en investering för oss och vår familj och jag tvivlar inte på att Johan kommer att fixa det lika bra som jag. Om än med lite mindre städning...
,

Ett sms

Stella med Nadia 4 månader

Jag har några riktiga stjärnor i mitt liv och en av dem är min vän Stella. Hon är en speciell människa, full av tankar, känslor och kärlek och lite skönt flummig. Det finns en sak som gör henne lite extra unik; INGEN skriver sms som Stella och jag vill dela med mig av mitt födelsedagssms från henne:

Fina, finaste **Julia**. Hade jag varit en liten skimrande sago-fågel skulle jag flyga högt, till din balkong o sätta mig. Där, på ditt räcke utanför sovrummet, skulle jag kvittersjunga en liten trudelutt så fint jag bara kunde o spela på min violin... Men jag får nöja mig med känslan... **GRATTIS** sweetheart på din födelsedag. *Du* käraste vän som finns inbakad i mina hjärteväggar som en vacker varm ton. Önskar dig en skön dag. *Pussar* o *kramar*. Hörs lite senare. * * Puss * *

Blir man inte alldeles lycklig, så säg?!