Liten tjej i stor sjukhussäng
Lille skrutt bara sover och sover... onsdag 15 april 2009
Onsdagsmorgon in the hospital
Ännu en sjukhusmorgon. Jag tog massa bilder igår som jag tänkte lägga upp men bland alla instruktioner glömde Johan sladden, så ni får föreställa er oss här i rummet och på promenad. Natten var helt ok, vår lilla O sover som en prinsessa nattetid och bara vaknar och gnyr lite när hon är hungrig. Inatt skedde detta första gången klockan fyra, så jag klagar inte. Har fortfarande knappt hört henne gråta, vet inte om hon är såhär snäll eller om det beror på sjukdomstillståndet... Däremot blev vi ju väckta av sjuksköterskan som kom med inhalatorn några gånger, men vi sov båda djupt och vaknade knappt.
Vid ronden imorse kom tant doktor som talar som om jag vore lätt förståndshandikappad, och sade att vi ska invänta testresultatet för att se om det är RS eller inte. Är det inte det, finns det inget som hindrar att vi åker hem idag, annars skulle vi ta en diskussion. Saken är ju den att Nadia blivit sjuk också så egentligen vet jag inte om det kanske vore bäst för Olivia att stanna här lite till för att inte bli mera sjuk. Men jag vill ju hem och ta hand om resten av familjen! Hade det inte varit för Nadia hade jag inte haft så mycket emot att stanna här, faktum är att det är ganska rofyllt. Känner mig inte alls rastlös som jag trodde att jag skulle. Olivia sover mest och jag dricker kaffe vid fönstret, surfar, bloggar (duh), läser, kollar på tv... Trodde jag skulle sova lite mer men har inte riktigt ro. Dessutom kommer det ju sjuksköterskor in titt som tätt. Men nu ska jag krypa ned och lägga mig bredvid lilltjejen en stund.
.
Vid ronden imorse kom tant doktor som talar som om jag vore lätt förståndshandikappad, och sade att vi ska invänta testresultatet för att se om det är RS eller inte. Är det inte det, finns det inget som hindrar att vi åker hem idag, annars skulle vi ta en diskussion. Saken är ju den att Nadia blivit sjuk också så egentligen vet jag inte om det kanske vore bäst för Olivia att stanna här lite till för att inte bli mera sjuk. Men jag vill ju hem och ta hand om resten av familjen! Hade det inte varit för Nadia hade jag inte haft så mycket emot att stanna här, faktum är att det är ganska rofyllt. Känner mig inte alls rastlös som jag trodde att jag skulle. Olivia sover mest och jag dricker kaffe vid fönstret, surfar, bloggar (duh), läser, kollar på tv... Trodde jag skulle sova lite mer men har inte riktigt ro. Dessutom kommer det ju sjuksköterskor in titt som tätt. Men nu ska jag krypa ned och lägga mig bredvid lilltjejen en stund.
.
tisdag 14 april 2009
Sjukhustankar
Här finns gott om tid att både skriva och tänka. Johan och Nadia var förbi idag och kom med lunch, choklad, skvallertidning och datorn. Mina älsklingar, mest av allt saknar jag dem. Hade vi inte haft Nadia hade jag propsat på att både Johan och jag skulle få stanna kvar här, och hade jag inte ammat hade jag växlat med Johan och turats om att vara hemma och här. För trots att det kanske vore mest logiskt om jag var orolig över Olivia, känner jag mest av allt ett litet gnagande dåligt samvete över Nadia. Jag kände det redan innan över hela det faktumet att hon tvingades bli storasyster så snabbt och inte fick ha oss för sig själv längre, och just nu över att jag inte kan vara där med henne utan att allt hela tiden behöver vara turbulent och annorlunda. Ja, jag VET att tjejerna kommer att ha massa glädje över att ha varandra när de växer upp, och jag vet lika väl att Nadia har det jättebra med sin pappa, men jag önskar att jag lite mer kunde vara där för henne just nu. Det märks så tydligt att hon reagerar på all förändring och jag vill ge henne all den trygghet och moderliga närhet jag kan. Men samtidigt vet jag ju att jag måste vara här med Olivia just nu, och att det fina med att vara två föräldrar är bland annat att man kan dela på sig såhär och ägna sig åt varsitt barn.
Ungefär här ringde Johan och sa att Pia skulle stanna hos den sovande Nadia och att han skulle komma och vara med mig ikväll. Alla negativa tankar försvann bara genom det samtalet och när han sen kom kändes det så mysigt. Det var precis vad jag behövde.
Olivia känns lite bättre tycker jag. Hon andas lite lättare och är lite mer vaken. Fortfarande har vi inte fått resultatet från RS-testet, men egentligen spelar det ingen roll, behandlingen är densamma oavsett. Så hon fortsätts inhaleras med koksalt var tredje timme och har sin läskiga hosta som hon inte en enda gång lyckats fira av när det varit sjukvårdspersonal i rummet. Men det skär i mig varje gång för det märks så tydligt hur jobbigt hon har det. Mina små tjejer då, jag skulle så gärna ge upp min egen hälsa för att få se dem friska och lyckliga.
.
Ungefär här ringde Johan och sa att Pia skulle stanna hos den sovande Nadia och att han skulle komma och vara med mig ikväll. Alla negativa tankar försvann bara genom det samtalet och när han sen kom kändes det så mysigt. Det var precis vad jag behövde.
Olivia känns lite bättre tycker jag. Hon andas lite lättare och är lite mer vaken. Fortfarande har vi inte fått resultatet från RS-testet, men egentligen spelar det ingen roll, behandlingen är densamma oavsett. Så hon fortsätts inhaleras med koksalt var tredje timme och har sin läskiga hosta som hon inte en enda gång lyckats fira av när det varit sjukvårdspersonal i rummet. Men det skär i mig varje gång för det märks så tydligt hur jobbigt hon har det. Mina små tjejer då, jag skulle så gärna ge upp min egen hälsa för att få se dem friska och lyckliga.
.
På sjukhuset
RS. En elak virussjukdom som många vuxna och småbarn får utan att märka av det mer än som en förkylning, men som för spädbarn sätter sig på luftvägarna och kan bli riktigt allvarligt. Alla nyblivna föräldrars mardröm och anledningen till att man håller sina nykläcktingar på avstånd från snoriga dagisbarn så länge man bara kan. Bara det att har man en liten snorgärs hemma är det inte så lätt...
Nadia drog på sig en dunderförkylning ungefär samtidigt som vi kom hem från BB med Olivia. Det tog några dagar, sedan rann även Olivias näsa och vi har jobbat hårt med näsdroppar och snorsug. Veckorna gick och inne på sin tredje vecka fick lilla O förutom tilltagande snorighet även en läskig hosta och svårt att andas. Det skar i mig varje gång hela hennes lilla kropp riste till i en hostattack och jag kunde knappt sova på natten eftersom jag låg och lyssnade på om hon andades. Detta inträffade under påsken ute på Ljusterö och trots att Vårdupplysningen rådde oss att ta oss in till Norrtälje sjukhus så snabbt som möjligt, bedömde vi risken med att åka utan bilbarnstol och det logistiskt omöjliga i det hela projektet som större och bestämde oss för att vänta tills vi kom tillbaka till stan igen. Så vi tog båten som planerat på Annandagen och så fort vi kom hem lämpade vi av Nadia till min mamma som kommit för att vara barnvakt, och hoppade på bussen hit till Karolinska.
På Astrid Lindgren blev Olivia med en gång undersökt av sjuksköterskor och sen fick vi ett eget rum att vänta i, för att inte behöva sitta ute bland magsjuklingar och annat. Vi behövde inte vänta så länge på en överläkare, de verkar prioritera småttingar av Olivias storlek. Efter lite tester, blodprov och adrenalininhalering bestämde läkaren att de ville behålla oss över natten för observation. Alla sjuksystrarna har sagt att hon har typiska RS-symptom med bubbligt slem runt munnen och en bröstkorg som dras in när hon andas. De tog ett RS-prov som visade negativt, men sade att det ofta kan göra det i början av sjukdomstiden, så just nu sitter vi och väntar på resultatet av ett andra prov. Vi fick nämligen ett rum och Johan fick åka hem till Nadia medan Olivia och jag blivit väckta varannan timme inatt för att hon skulle få hjälp att andas genom inhalering av adrenalin och koksalt. Det verkar ge effekt, hon andas inte lika tungt längre men verkar fortfarande rätt utslagen och bara sover och sover. Vi ska stanna iallafall en natt till och även om jag känner att jag fått nog av sjukhus för ett tag, känns det tryggt att vara i goda händer här och alla är så fantastiskt hjälpsamma och gulliga.
Nu håller vi tummarna för att testet var negativt (får svar om ett par timmar) och att vi kan få komma hem imorgon. Ska nog ta och krypa ned till min lilla sjukling en stund och se om mamman kan få sova lite också.
.
Nadia drog på sig en dunderförkylning ungefär samtidigt som vi kom hem från BB med Olivia. Det tog några dagar, sedan rann även Olivias näsa och vi har jobbat hårt med näsdroppar och snorsug. Veckorna gick och inne på sin tredje vecka fick lilla O förutom tilltagande snorighet även en läskig hosta och svårt att andas. Det skar i mig varje gång hela hennes lilla kropp riste till i en hostattack och jag kunde knappt sova på natten eftersom jag låg och lyssnade på om hon andades. Detta inträffade under påsken ute på Ljusterö och trots att Vårdupplysningen rådde oss att ta oss in till Norrtälje sjukhus så snabbt som möjligt, bedömde vi risken med att åka utan bilbarnstol och det logistiskt omöjliga i det hela projektet som större och bestämde oss för att vänta tills vi kom tillbaka till stan igen. Så vi tog båten som planerat på Annandagen och så fort vi kom hem lämpade vi av Nadia till min mamma som kommit för att vara barnvakt, och hoppade på bussen hit till Karolinska.
På Astrid Lindgren blev Olivia med en gång undersökt av sjuksköterskor och sen fick vi ett eget rum att vänta i, för att inte behöva sitta ute bland magsjuklingar och annat. Vi behövde inte vänta så länge på en överläkare, de verkar prioritera småttingar av Olivias storlek. Efter lite tester, blodprov och adrenalininhalering bestämde läkaren att de ville behålla oss över natten för observation. Alla sjuksystrarna har sagt att hon har typiska RS-symptom med bubbligt slem runt munnen och en bröstkorg som dras in när hon andas. De tog ett RS-prov som visade negativt, men sade att det ofta kan göra det i början av sjukdomstiden, så just nu sitter vi och väntar på resultatet av ett andra prov. Vi fick nämligen ett rum och Johan fick åka hem till Nadia medan Olivia och jag blivit väckta varannan timme inatt för att hon skulle få hjälp att andas genom inhalering av adrenalin och koksalt. Det verkar ge effekt, hon andas inte lika tungt längre men verkar fortfarande rätt utslagen och bara sover och sover. Vi ska stanna iallafall en natt till och även om jag känner att jag fått nog av sjukhus för ett tag, känns det tryggt att vara i goda händer här och alla är så fantastiskt hjälpsamma och gulliga.
Nu håller vi tummarna för att testet var negativt (får svar om ett par timmar) och att vi kan få komma hem imorgon. Ska nog ta och krypa ned till min lilla sjukling en stund och se om mamman kan få sova lite också.
.
onsdag 8 april 2009
Parkdagar
Idag börjar Johan jobba igen och vår lilla smekmånad är över. Fast det blir en mjukstart, dels jobbar han ju halvtid hemifrån till och med hösten, och dels inleds det ju med påsk vilket innebär en normal halvdag idag och en halv halvdag imorgon, innan lite påskledigt. Hittills går det bra med tjejerna på egen hand, för Nadia sover och Olivia ligger bredvid mig i sin lilla korg och bökar lite.
Idag är jag glad för äntligen ska jag få visa upp mina döttrar för den återstoden av min familj som ännu inte sett henne. Mamma kom igår kväll hem från Israel efter tre månaders bortavaro och jag längtar längtar efter att hon ska dyka upp här framåt dagen. Och imorgon kommer Felix från Oslo och jag längtar efter min bror! Han är så fantastisk med Nadia och det ska bli kul att visa upp nästa lilla tjej också. Idag vaknade vi upp till en mulen himmel. Typiskt, för nu har man ju nästan vant sig vid solsken och blå himmel. Vi har haft så fantastiskt sköna dagar Olivias första tid och hängt i parken dagarna i ända. Här kommer lite bilder!
Idag är jag glad för äntligen ska jag få visa upp mina döttrar för den återstoden av min familj som ännu inte sett henne. Mamma kom igår kväll hem från Israel efter tre månaders bortavaro och jag längtar längtar efter att hon ska dyka upp här framåt dagen. Och imorgon kommer Felix från Oslo och jag längtar efter min bror! Han är så fantastisk med Nadia och det ska bli kul att visa upp nästa lilla tjej också. Idag vaknade vi upp till en mulen himmel. Typiskt, för nu har man ju nästan vant sig vid solsken och blå himmel. Vi har haft så fantastiskt sköna dagar Olivias första tid och hängt i parken dagarna i ända. Här kommer lite bilder!
söndag 5 april 2009
Amning
Trots att det var så nyligen jag satt här uppuffad bakom amningskudden i soffan, med vatten inom räckhåll och en liten hårt sugande bebis på tutten, hade jag faktiskt glömt. Glömt hur en sån där liten kan vara hungrig precis hela tiden och hur många timmar man tillbringar per dag med att mata och mata."Hur kan hon vara hungrig igen, hon åt ju just!?" är ett uttryck som ringer välbekant i öronen på mig. Jag hade också glömt hur jäkla ont det gör i början och hur det ilar i hela kroppen när hon suger tag första sugen innan man vant sig. Och hur blöta och fläckiga kläder och lakan blir när mjölken sprutar åt alla håll. Och glömt den där sköna knarklooken bebisen får när hon äntligen får i sig de första dropparna och kommer in i ett sugstim där ögonen stängs halvvägs och det otåliga bökandet och hackandet upphör. Och lugnet som infinner sig när man sitter där och ändå inte kan göra nåt annat än att beskåda sin bebis perfekta lilla öra, eller pilla på de små söta tårna, eller läsa en tidning vid sidan om. Och så fäller man ihop paketet när den lilla somnat vid bröstet och går och gör någonting annat, men snart sitter man där igen.
Den här gången har jag dock investerat i en elektrisk bröstpump. Vi ska vänta några veckor med att börja med flaska, tills amningen är helt etablerad, men sen ska vi dela på matningen lite mer och även kunna ha barnvakt trots att jag ammar. Har ju några sköna bröllop i sommar jag tänkte försöka vara barnfri på, och trots att det visst är mysigt att amma, längtar jag tills vi kan börja dela även på matningen av Olivia.
.
Den här gången har jag dock investerat i en elektrisk bröstpump. Vi ska vänta några veckor med att börja med flaska, tills amningen är helt etablerad, men sen ska vi dela på matningen lite mer och även kunna ha barnvakt trots att jag ammar. Har ju några sköna bröllop i sommar jag tänkte försöka vara barnfri på, och trots att det visst är mysigt att amma, längtar jag tills vi kan börja dela även på matningen av Olivia.
.
fredag 3 april 2009
Sköna dagar
Sköna, sköna dagar har vi just nu. Det är så fantastiskt lyxigt att vara hemma båda två, och parat med detta fantastiska vårväder har vi det så himla härligt. Det är inte riktigt som förra gången vi fick barn, då huset var fullt av besök dagarna i ända och vi nästan fick ha ett schema. Med andra barnet är intresset lite mindre, men det gör liksom inget, vi har ju varandra att ta hand om nu. Olivia är en liten pärla, så lugn och fin och mest bara sover och äter. Ibland är hon vaken och då ligger hon och tittar på en med stora blå kloka ögon. Tänk att jag skulle få en blåögd dotter! Får se om det varar. Nadia är det full fart på fortfarande, men hon har faktiskt på nolltid vant sig vid babyskrik och de senaste nätterna har hon inte ens vaknat till när lillasyster signalerar matdags.
Igår packade vi ihop familjen vid lunchtid och lämnade lägenheten till vår gulliga städerska Asha att dammsanera. Det sista vi packade ned var vår kylda flaska skumpa som vi tänkte avnjuta tillsammans med två tjejer som har vett att uppskatta sådana; Åsa och Maria. Så vi anlände storstilat till Åsa och signalerade till allas glädje att temat för dagen var champagnelunch. Så vi handlade lite mat och intog skumpan medan Nadia skrämde John och Olivia låg och snusade i mjukliften. Kände mig alldeles bekväm med att amma med ett champagneglas i handen (tack Livsmedelsverket!) och njöt av den sköna känslan då bubblorna spred sig genom kroppen. Sen gick vi hemåt i vårsolen och kom hem till en alldeles skinande lägenhet. Det var en alltigenom lyxig dag!
På kvällen kom dels vår gulliga BVC-tant på hembesök och sen Linda och Ingrid. Jättemysigt!
Imorse kom Hanna och Astrid och åt våfflor med oss och sen gick vi tjejer ut i parken och de små somnade innan vi ens hunnit fram så vi bytte lekplaner mot fika i lugn och ro... Men Nadia vaknade förstås ganska snabbt och Hanna skulle vidare, så vi gick till sandlådan och efter en stund kom Johan. Nadias overall hade vi bytt ut mot fleece och galonisar och hon hade lite lättare att röra sig. Hela sandlådan såg dock precis likadana ut i sina Polarn o Pyret-fleecar... Vi hängde i parken ett bra tag, det är visst vårt nya nöje, och sen gick vi hem för att farmor skulle komma. Både min och småtjejernas. Mysig eftermiddag med solen lysandes in genom våra strimmiga fönster.
.
Igår packade vi ihop familjen vid lunchtid och lämnade lägenheten till vår gulliga städerska Asha att dammsanera. Det sista vi packade ned var vår kylda flaska skumpa som vi tänkte avnjuta tillsammans med två tjejer som har vett att uppskatta sådana; Åsa och Maria. Så vi anlände storstilat till Åsa och signalerade till allas glädje att temat för dagen var champagnelunch. Så vi handlade lite mat och intog skumpan medan Nadia skrämde John och Olivia låg och snusade i mjukliften. Kände mig alldeles bekväm med att amma med ett champagneglas i handen (tack Livsmedelsverket!) och njöt av den sköna känslan då bubblorna spred sig genom kroppen. Sen gick vi hemåt i vårsolen och kom hem till en alldeles skinande lägenhet. Det var en alltigenom lyxig dag!
På kvällen kom dels vår gulliga BVC-tant på hembesök och sen Linda och Ingrid. Jättemysigt!
Imorse kom Hanna och Astrid och åt våfflor med oss och sen gick vi tjejer ut i parken och de små somnade innan vi ens hunnit fram så vi bytte lekplaner mot fika i lugn och ro... Men Nadia vaknade förstås ganska snabbt och Hanna skulle vidare, så vi gick till sandlådan och efter en stund kom Johan. Nadias overall hade vi bytt ut mot fleece och galonisar och hon hade lite lättare att röra sig. Hela sandlådan såg dock precis likadana ut i sina Polarn o Pyret-fleecar... Vi hängde i parken ett bra tag, det är visst vårt nya nöje, och sen gick vi hem för att farmor skulle komma. Både min och småtjejernas. Mysig eftermiddag med solen lysandes in genom våra strimmiga fönster.
.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)