Hjärtklappning

Idag fick jag en läskig näradödenupplevelse som lämnade mig skakig länge efteråt. Nadia satt i baljan och badade och plaskade och sög på olikfärgade badankor för glatta livet, när jag hörde mobilen surra till och fattade det illa överlagda beslutet att springa ut och hämta den. Hon sitter ju så stadigt i baljan, tänkte jag. Det var bara det att när jag gick blev hon ledsen och försökte ställa sig upp. Men halkade och ramlade omkull i baljan och hamnade under vattnet med huvudet. Under den knappa mikrosekund det tog mig att kasta mig fram och fiska upp henne, hann jag se bubblor från hennes mun och ett hemskt scenario utspela sig i min fantasi. "Lämna aldrig barnet obevakat i badet" hörde jag för min inre röst, en uppmaning från någon barnbok eller tidning jag läst, som jag borde ha följt och nu alltid kommer att följa. Hon var helt okej efteråt, men själv kände jag mig usel och lite ledsen. När jag tog upp henne och lindade in henne i en handduk blev det varmt och ännu mer vått i mitt knä och kände mig nästan tacksam att hon kissat i mitt knä och försäkrade henne om att hon får kissa så mycket hon vill på mig. Älskade unge.

Mammadag

Senaste dagarna har jag känt att det ska bli riktigt skönt att börja jobba igen och låta Johan sköta ruljangsen här hemma ett tag. Det härliga novembervädret i kombination med en otålig liten vagnåkare tillåter inte riktigt några sköna utedagar eller långpromenader längre. Men idag hade vi en sån där riktigt skön mammadag då jag verkligen uppskattar min föräldrarledighet. Dagens enda plan var att ta oss till Söder tillsammans med Frida och Walter, där Frida hört talas om ett bra och barnvänligt café vid Mariatorget. Otroligt skönt att ha sådant som ett heldagsprojekt! Så vi promenerade en bit och hoppade sen på bussen och tog oss över broarna.

Caféet var pyttelitet och serverade inte lunch så vi knallade över Mariatorget till Café Rival där vi festade loss på sallader, kaffe och en riktigt smarrig kolachokladpaj med nötter som hållt mig mätt hela eftermiddagen. Sen tog vi en riktig långpromenad tillbaka till Vasastan och till och med en extratur eftersom kidsen sov. Efter det gick vi hem till Frida och åt mellis, lekte och fick sen bebismiddag. Så otroligt skönt att få lite sällskap de där sista gnälltimmarna- som nu inte alls blev gnälliga - i synnerhet som Johan repar ikväll.

Vi kom hem vid sextiden och nu när jag två timmar senare sätter mig ned känner jag den gamla välbekanta smärtan i höfterna. Foglossningshelvete, ska den redan komma tillbaka? Kände att jag fick trappa ned på tempot när vi promenerade hem, otroligt att den redan kommit och HOPPAS att det inte kommer att bli asjobbigt denna gång. Det är ju trots allt fem månader kvar och med en hel del bärande och böjande denna gång...

Bilder från dagen finns på Fridas blogg: http://fridabengtsson.blogg.se/2008/november/mamma-lunch-och-barnbus.html

Magskoj

Här har det varit lagom muntert de sista dagarna... Johan drabbades av magsjukan from hell natten mellan lördag och söndag och oturligt nog tajmades det med att vi hade Dylan här hos oss. Så medan Johan sprang i skytteltrafik (kan man göra det ensam?) till toan precis hela natten försökte jag tysta och trösta de barn som vaknat av all commotion. Det blev en spännande natt med rätt lite sömn för oss alla. Men värst för Johan förstås, han var helt däckad hela dagen sen och jag tyckte allt att han såg ännu smalare ut än vanligt. Men nu är han på benen igen och jag hoppashoppas att detta inte ska drabba mig, än så länge känner jag ingenting... Peppar peppar.

Lite ledsamt att vi missade vår biodate i söndags, pappa skulle vara barnvakt och vi skulle gå och se "Låt den rätte komma in". Vi älskade boken båda två. Som det nu blev, blev det ju inget vidare fars dagsfirande, men vi får försöka komma iväg snart ändå.

Nadia har ju också haft problem med magen och gårdagens besök på BVC bekräftade att hon har ett hack i viktkurvan. Vi ska dit och träffa läkaren på torsdag och kolla lite mer på vad som kan vara knas med lilla vällingsäcken. Tills dess undviker vi fullkornsvälling och mjölkprodukter för att se om det kan ge något.

Annars så upptäckte vi tydligt igår att när man säger "Var är lampan?" tittar Nadia i taket och säger "Titta!" eller snarare "tt-ttta!" Det är det mest populära ordet just nu, med små arga avbrott för mamamamamamamamamaaa....

Och idag fyller hon nio månader - trekvarts år!! Jag börjar redan se fram emot ettårskalaset. Ser det som ett litet litet plåster på såren för vår uteblivna Thailandsresa, så jag börjar redan fundera på tårtrecept... Liten nostalgitripp nedan!

En dag gammal...

Liten tjockisbebis med mamma på fika. Tänk att tiden gått så snabbt... Långa tysta fikastunder är ett minne blott!

Mage

På allmän (nja..) begäran kommer nu här några bilder på en växande mage! Tänk att jag bara varit gravid i tre veckor!

Vardagskväll hos familjen Högfeldt

En normal vardagskväll hemma hos oss ser ut som så att Johan kommer hem halv sex sex och då rusar (jag) och kryper (Nadia) vi i full fart till dörren under gemensamma glädjerop. Ser fram emot när jag ska börja jobba och komma hem till samma entusiastiska välkomstkommitté varje dag! Sen leker vi på golvet och Johan busar lite extra med Nadia och vi pratar lite om hur dagen varit. Halv sju börjar vi natta Nadia, vilket är världens enklaste nuförtiden. Även om hon protesterar en del när pyamasen ska på, blir hon lugn och glad när vällingen kommer fram. Efter välling i myshörnan är det puss och godnatt och sen har vi hela långa kvällen för oss själva.

Den utnyttjas som så att vi lagar middag som vi oftast intar framför tv:n. Det är ju Vänner mellan 19 och 20 så då har vi vår lilla middagsstund. Sen brukar jag alltsomoftast och i synnerhet när jag är gravid (vilket jag ju då verkar vara för det mesta) slockna framför tvn och tvingar Johan att sitta kvar och titta på dåliga program medan jag sover med fötterna i hans knä. Ibland försöker han smita bort till datorn men då känner jag mig så ensam så jag lyckas oftast få honom att stanna kvar. Vi tio halv elvatiden brukar jag vakna till liv igen, ungefär samtidigt som Johan börjar bli trött. Då får jag alltid dåligt samvete över att jag sovit bort en hel kväll med min man och försöker kompensera för det genom att pladdra frenetiskt i sängen, när allt han vill är att sova. Det låter kanske som världens tristaste liv, men jag kan verkligen njuta av den här vardagen och skulle inte vilja ha det på nåt annat sätt!

Igår var lite annorlunda för jag gick och TRÄNADE för första gången på några veckor. När jag kom hem från spinningpasset var maten klar och vi slog oss ned och åt goood kyckling med ingefära och chili, samt quinoa och broccoli. Sen somnade jag inte det minsta, utan vi snackade lite, kollade på Medium ihop och Johan satt lite framför datorn och spelade nåt fotbollsspel. Jag kände mig väldigt nöjd som inte somnat i soffan och vi gick och lade oss rätt tidigt och fick sova ända till klockan halv åtta (!!! Nadias inre väckarklocka måste varit trasig, hon vaknar på pricken halv sju alltid annars), förutom Johan som var uppe och bytte blöja vid fyrasnåret.

Ja.. det var nog alla detaljer om våra kvällsrutiner. Idag känner jag mig riktigt utvilad och Nadia och jag ska åka till Enskede och hälsa på Kristin och hennes nyanlända lilla Ella. Och ser fram emot en helg där vi bara har gemensamma och sköna planer!
.

En onsdag i november

Igår morse vaknade jag för första gången frivilligt halv sju och sprang till tv:n för att slå på nyheterna. YES. Det var inte svårt att välja kläder till lilltjejen den dan, Nadia och jag firade i hennes rosa Obama-tshirt hela dagen lång.

Efter en lite motvillig och för kort morgonlur åkte vi ut till Liljeholmen för att äta lunch med farmor Ing-Mari på hennes jobb och visa upp oss för hennes kolleger. Det var en trevlig och mysig lunch och Nadia var på gott humör och kröp runt på de inte alltför rena kontorsgolven med stor entusiasm. Sen tog vi tuben in till stan igen och Nadia somnade när vi skulle kliva på tåget. Men det kan sannerligen inte vara lätt att sova i det oväsendet som tunnelbanan för och jag hade god lust att smasha högtalaren ovanför hennes huvud som skrek ut varenda hållplats. Resultatet blev en alldeles för kort middagslur också, så när vi kom in till stan gick vi och fikade med Jeanette och Pernilla från mammagruppen. Vi skulle ha BVC-träff en timme senare så det var inte så stor idé att gå hem emellan.

På BVC fick vi som vanligt vänta länge på att bli ihågkomna och sen fick vi haffa sköterskan Anna Marit som glömt bort oss och var på väg ut genom dörren. Sen följde iallafall en och en halv timmes prat om allt möjligt som rör bebisar, sömn, bajs och annat kul. Otroligt att man blivit sån som diskuterar konsistens och färg så ogenerat. Bajs har liksom blivit en större del av mitt liv än jag någonsin trodde möjligt. I synnerhet nu när Nadia haft sin lilla magåkomma och vaknat med överfylld blöja och pyamas och nedfläckade lakan varje morgon. Lukten i hennes rum vill inte ge med sig på hela dagen, hur man än vädrar och byter lakan och tvättar täcken. Hon får majsvälling i hopp om att det ska stoppa upp lite men hittills flödar kroppsvätskorna fritt. Har ni tröttnat ännu, eller ska jag fortsätta..? :-) NOG.

Vi kom hem för en sen middag vid halv sex (sen för henne, alltså), men som alltid är det skönt att slippa de där sega eftermiddagstimmarna. Johan kom hem efter en stund och vi lekte tillsammans alla tre på golvet innan det var läggdags för lillskrotan. Ingen av oss två var så hungrig så vi skulle bara äta någonting lätt. Det slutade med att Johan gjorde något som skulle vara croque monsieur men som i brist på rätt ingredienser blev stekt vitt bröd med bacon och ost. Det var gott men jag kände mig lite smutsig efteråt. Stackars lillbebben i magen kan inte riktigt få de vitaminer hon skulle behöva...

Nadia börjar nu mer och mer släppa taget när hon står och håller i sig och står faktiskt själv i några få skakiga sekunder. Vår stora duktiga fina tjej, jag är så stolt och fylld av kärlek till henne att jag kan spricka!

Idag skiner solen och planerna är sångstund för småttingar på öppna förskolan, lunch med Tori-Jenny och eftermiddagslek med Hanna och Astrid. Äntligen slut på isoleringen och låååångtråkiga dagar!

.

Måndagmorgon

Tittar ut på en gå och småregning måndagsmorgon i Vasaparken och konstaterar att ännu en helg försvunnit på nolltid. Även när man inte jobbar är det lite tråkigt med måndag.

I fredags hade Johan halvdag och jobbade hemma. Han nakenjobbade i sängen och Nadia som inte kräktes något mer men var febrig och hängig, och jag låg bredvid i sängen och sov. Hon låg där nästan hela dan, med små avbrott för att sova i sin egen säng. Och när hon var vaken gnydde hon mest ynkligt. Lördag och söndag var hon feberfri men fortfarande ganska hängig och hon är fortfarande inte riktigt sitt vanliga jag.

Jag var borta större delen av lördagen på möhippa för Rosie som gifter sig om några veckor. Som tärna hade jag visst ansvar för möhippeplaneringen och även om det var en utmaning mitt upp i allt detta kaos med graviditet och sjuk bebis, blev det riktigt lyckat! Vi inledde med Afternoon Tea hemma hos mig och jag hade tillbringat hela dan och lite av kvällen innan med att göra små sandwichar (gurk/ägg på kavring och räkröra på hembakta små rosenbullar), baka Madeleines och massor av scones. Så dukade jag upp fint, bryggde kannvis med te, vispade grädde, tog fram cheddarn, marmeladen och lemon curd och tände en massa ljus (jag blir riktigt hungrig när jag skriver detta...). Tjejerna samlades och sist kom en överraskad Rosie. Vi myste hela eftermiddagen hos mig innan vi tog en skön promenad ned till Gamla Stan, där vi hade bokat relaxavdelningen på Lady Hamilton. Jag hade tagit med inpackningar, scrubkrämer och lite ansiktsmasker och vi hade några riktigt sköna spatimmar där nere i den medeltida källaren med bastu och duschar.

Sen begav vi oss hem till Stella på Långholmen. Hon bor i den mysigaste lägenhet jag någonsin sett, precis nere vid vattnet och med en sån skönt flummig och orientalisk känsla. Hon hade dukat upp ett lågt bord med tända kandelabrar och vi slog oss ned en stund. Men bara lite för sen kom en trevlig maroccansk tjej som skulle lära oss att dansa magdans. Och efter dansen var vi hungriga igen och då kom ett bud med mat från Beirut Café som vi dukade upp. Och det var så gott och det var så mysigt och efteråt låg vi på sköna kuddar runt bordet och drack te som Stella kokat på kanel och ingefära. Blir ju inget vidare party när bruden är gravid, men en riktigt riktigt härlig dag!

Och igår gjorde vi inte så mycket. Började dagen med några timmar i tvättstugan och sen var Johan borta på säsongens sista (JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA) AIK-match och jag och Nadia tog en liten höstpromenad med Åsa. Vi kom hem till en lägenhet full med tvätt som inte hunnit torka i tumlaren och nu ser det ut som ett zigenarläger här ungefär med alla strumpor och kallingar som hänger på tork. Naddisen är fortfarande hängig och sover mycket och äter lite och jag hoppas att hon snart ska vara sig själv igen. Det blir en lugn vecka det här, för vi har nästan ingenting alls inplanerat. Tänkte iallafall försöka åka och hälsa på Kristins lilla nykläckta Ella någon dag. Men idag vet jag inte vad som händer, det finns ju en del tvätt att vika om inte annat!