Ensamkväll (nästan)

Lerfejs (Erikas och mitt)

Hemmakväll på egen hand. Eller ja, så egen det blir nuförtiden. Men Nadia gjorde inte så mycket väsen av sig, utan somnade snällt i sin säng halv åtta och jag njuter av att bara vara hemma. Insåg idag att jag nästan aldrig är det, iallafall inte på dagtid. Så när vi kom hem efter en heldag med lunch med Cissi och Hanna i Alvik och besök hemma hos Annika i Bromma, bara pustade jag ut. Lade Nadia i babygymmet i köket och satte i ett anfall av huslighet igång att baka bröd. Müsli hade jag slängt ihop i all hast imorse, så den fick bli middag eftersom jag inte orkade laga mat. Tänkte komplettera med en macka sen när brödet är klart.

Johan är borta ikväll och nästan varje kväll denna vecka. Ingen bra vecka ur umgängesperspektiv, för igår var jag själv borta. Följde med några från jobbet på bjudturkbad på Sturebadet. Johan tog Nadia och jag njöt av bastu, ångbastu, helkroppsscrub och lermask. Sen chillade vi i morgonrock framför ett stort fruktfat innan Johan kom och lämnade av Nadia som fick följa med på libanesisk middag. Vårt barn är helt fantastiskt, satt och jollrade i olika famnar, sen en stund i barnvagnen innan hon somnade och vaknade först när jag ätit klart. Då gick vi hem och jag sov i soffan resten av kvällen, nästan lite småpackad av ett glas gott libanesiskt rödvin.

Nu är mitt bröd klart och jag ska ta en kopp te och mysa med min hög av skvallertidningar som jag fick från jobbet idag. Och längta tills Johan kommer hem om ett par timmar.

Ny vändning och tillskott i familjen

Mage...

...och rygg!

.

I måndags vände sig Nadia för första gången! Hon låg på mage vilket hon inte tycker är skitkul, och efter lite stånkande och kämpande med ena axeln, lyckades hon plötsligt rulla runt den lilla

kroppen och så låg hon på rygg. Jag var där med kameran och kände mig väldigt stolt. Men nu

gäller det att se upp på skötbord och annat, risken är annars stor att hon druttar ned om man

vänder ryggen till ett ögonblick. Att hon ska landa i badrumskaklet är min största fasa...

.

.

Sen har vi fått tillökning i familjen i form av en Hortensiaplanta. Nadia fick den av Karin med familj på releasen och det är en riktigt fin växt. Men det kräver nästan lika mycket uppmärksamhet som fröken själv! Vattnar man den inte två gånger om dagen slokar den omedelbart och hur dessa plantor överlever i det vilda är mig ett under. Nu står den iallafall på balkongen och får lite regn på sig. För var hände med vädret??? Kallt och ruggigt som bara den och nu vräker det ned. Blä.

Nya vänner

Utefika med Frida och Walter

Vårblomstret Frida har stans flashigaste barnvagn!

Nadia och jag har som jag tidigare nämnt, gjort lite nya bekantskaper genom vår mammagrupp. Frida och jag fann varandra redan vid första träffen, och nu har hon nästan blivit den person jag umgås mest med på dagarna. Hennes son Walter är 3,5 vecka äldre än Nadia och en synnerligen trevlig och trygg liten grabb. Alltid kolugn och på ett strålande humör. Berätterlserna om hans perfekta nattsömn gör mig lite avundsjuk.. Frida och jag har förstås bebisarna gemensamt men också en massa annat. Det känns skönt att kunna varva amningssnack, förlossningshistorier och sovstatus med lite jobbtankar, chefskap och allmänt prat.

Idag var vi alla fyra uppe tidigt och på BVC redan halv tio. Vi hade blivit tillfrågade att vara med i en pilotgrupp för babymassage. Nadia hade sovit lite dåligt på morgontimmarna och det var med grus i ögonen jag stängde av den nuförtiden väldigt sällan använda väckarklockan när den ringde halv nio. Väl på BVC fick vi ändå vänta som vanligt. De har ingen vidare organisation där, men vår sköterska Anna-Marit är så gullig att det inte spelar så stor roll.

Nadia gillade sin massage, denna gång med fokus på ben och fötter, men sen blev hon akuttrött eftersom det var mitt i morgonluren. Lade henne i vagnen och sen gick Frida och jag ut en sväng. Vi åt lunch i Observatorielunden och tog senare en efterrättsvåffla för 10 kr i Vasaparken. Sen tog vi en promenad runt Lilla Essingen och stannade och drack caffe latte på vad jag antar kan kallas dagens tredje fika. Helgens värme var utbytt mot betydligt kallare väder, men vi njöt ändå i sofforna på den mysiga uteserveringen och jag konstaterade som så många gånger förr att detta liv är allt bra soft. Promenerade hemåt och kom hem med den vanliga sköna tröttheten efter en hel dag ute i friska luften. Dessutom rätt ont i kroppen efter gårdagens pump-pass (farmor Ing-Mari var barnvakt och tog Nadia på promenad - ett kanonupplägg!), får se om jag alls kan hålla min bebis imorgon...

Nu kom Johan äntligen hem och vi ska lägga Nadia och sen äta crêpes. Och så njuta av vår enda gemensamma kväll denna vecka. Kommer nog bli en kort kväll dock, fortfarande trött efter Nadias "jag är pigg kl fem-morgon".

Superhelg!

Far och dotter i gröngräset

Min fina familj

Amningsjouren redo att rycka in

Farsor på stan

Vilken härlig helg vi nu har bakom oss! Alla svenskar känner nog ungefär så efter första helgen med sommarvärme, men alla svenskar har ju inte min familj... I veckorna lever ju jag och Nadia vårt eget lilla liv med våra mammalediga kompisar, men på helgerna är det familjeliv för hela slanten. Dock är vi nog minst lika sociala som tidigare, och jag älskar den kombinationen. Livet är perfekt!

I lördags tog vi oss vårens första picnic i Vasaparken, tillsammans med Oskar. Vi åt baguetter och glass, kollade på folk, fick fästingar (jag), brände oss på axlarna (Johan) och bara softade på en filt. Sen gick vi hem och lagade god röding som vi intog med ett glas kall Chablis på balkongen. Oskar och Filippa kom över och delade flaskan med oss. Johan och jag hade tvättid och sprang lite upp och ned i tvättstugan. Medan jag stod och manglade lakan för glatta livet och tänkte på vilken liten cool familj vi är som kombinerar vår vardagsgnet med social vardagslyx, hade Nadia vaknat i lägenheten och när jag tillslut kom upp hade våra gäster gått och lilltjejen var alldeles till sig. Ammade och tröstade och lade henne sen i sin egen säng - hon hade fått sova i lilla rummet så att vi kunde sitta på balkongen. So much för mina små skryttankar, men det var en härlig kväll ändå!

Och idag var det ju ännu varmare och vi var bjudna till Erik på brunch. Vi tog en skön promenad till Söder, dit Erik flyttat och mötte honom, Malin, Micke och Maria med lille John och Lisa på gården. Där var det uppdukat massa smarrig mat och vi högg in, hungriga efter vår långa promenad. Sen bara hängde vi och hade en riktigt skön och trevlig dag innan vi knallade hemåt igen på eftermiddagen.

Värsta bästa helgen!

Nadia's day out

Ååååh vad det är jobbigt att vara mammaledig!

Moderlig simultankapacitet - Jenny hindrar Felicia från att äta småsten, kasta sig i vattnet och jaga humlor, samtidigt som hon bokar kvällens aktiviteter på telefon

I faster Pias famn på Josefinas

Partykitet

Igår morse vaknade Nadia som sitt vanliga jag igen (jippey!) och vi satte oss på en buss till Värmdö för att hälsa på min vän Jenny och hennes Felicia. Jenny, aka Tori är en tidigare partypingla av stora mått, som nu lämnat NewYork och Stureplans partyscenes och flyttat ut till en liten stuga på Värmdö med sin man Johan och ettåriga dottern Felicia. Jag är grymt imponerad av Toris anpassningsförmåga, från klubbhäng och glamliv till att diska utomhus i november utan varmvatten. Fortfarande bor de i vad som tidigare var en sommarstuga på 18 kvadrat i väntan på bygglov för nytt hus och Toris duschar aldrig hemma för att vattnet (de har fått varmvatten nu...) luktar illa. De har torrdass och en liten liten sovstuga. Ändå lyckas hon alltid se lika nyfönad ut och med samma perfekt lagda makeup jämt. Världens skönaste Tori!!

Så, efter diverse bussbyten klav vi av bussen nästan rätt ned i en dike och med en äng med hästar framför oss. En 20-minuters promis och sen fick vi kika på Toris stuga som var mysig! Tori gjorde vääärldens godaste sallad som vi tog med oss ned till stranden. För de bor nära havet, och gud så skönt det var att sparka av sig skorna och sätta sig ned på en filt på en tom strand och höra vågorna klucka och någon enstaka båt brumma i bakgrunden.

Vi hängde där i några timmar, drack kaffe i termos och myste. Tills Felicia blev asförbannad för att hon inte fick bada mer än fötterna (vad kan det ha varit för temperatur, 10-12 grader..?) och även Nadia tröttnat på stillasittande. Då promenerade vi hemåt och sen tog jag en kokande varm och proppfull buss tillbaka till stan.

Efter ytterligare några bussbyten och en pitstopp för amning på bänk på Strandvägen landade vi på Josefinas på Djurgården för fredagsöl med Johan och lite gamla MEC-are. Mamma J fick en efterlängtad Dagens att svalka sig med och vi hängde där ett par timmar eller så. Sen tröttnade både Nadia och vi på bratsen och vi gick och åt lite Thai med resten av gänget. Sen var det stopp för fröken och folk tittade lite underligt på oss när hon skrek så att hela Östermalm vaknade. Då var det dags för hemgång och vi tog en lång skön promenad hem.

Vilken bra dag!

Vaccination

Somnade utmattad på mammas bröst

Idag fick Nadia sin tremånaders vaccinspruta och det var minsann ingen rolig upplevelse för någon av oss. Två feta sprutor simultant i de små tjocka bebislåren, och på nolltid förvandlades joller och leenden till storgråt. Tydligen gör den ena av dem riktigt ont och det märktes tydligt. Hon lugnade sig ändå ganska snabbt och var vid ganska gott humör under eftermiddagens häng i Vasaparken och mammapromenad. Men när vi kom hem bara brast det och hela den lilla kroppen skakade av gråtattackerna som kom stötvis. Hon somnade utmattad på min arm, klibbig i ögonfransarna av alla tårar, för att vakna kort därpå med ny gråt. Det var så uppenbart ledsengråt och inte arggråt, och det var så hjärtskärande att jag var nära att göra henne sällskap.

Jag har suttit ganska paralyserad med henne i famnen hela kvällen och efter en Alvedon i stjärten somnade hon och sov i min famn på ett utslaget sätt som hon inte gjort sedan hon var nyfödd. Johan, min älskling, handlade, lagade mat och servade mig i soffan. Nu har vi lagt henne och hoppas hoppas på att hon ska få sova inatt och vakna som sitt glada babblande morgonjag imorgon bitti. Älskade lilla skrotisen.

Landethelg

Asgarv med pappa

En läser, den andra har hittat sina händer

Som sagt, vi tog båten till Ljusterö på onsdag morgon. För en gångs skull var vi i god tid och med barnvagnen fullastad med helgens proviant klev vi ombord allra först. Båtresan gick utan anmärkning och Nadia sov nästan hela vägen. Framme i stugan satte vi oss på altanen med våra nyinköpta deckare och njöt av lite vårsol medan Nadia sov i vagnen. Solen försvann dock ganska snabbt abkom moln och tallar, bebisen protesterade i vagnen och kvällens grillmiddag fick intas inomhus. Efter lite amning framför brasan somnade Nadia snällt klockan sju och Johan och jag satt sedan i soffan med våra deckare resten av kvällen. Jag tror knappt att vi bytte tre ord och kunde inte gå och lägga oss innan mördaren var avslöjad. Detta skedde för min del kring tolvtiden på natten, medan Johan lät sin bero till dagen därpå.

Vi sov alla tre ihopklämda i 120-sängen och jag lyckades avhålla mig från att lägga mig på bebisen till morgonen därpå. Högljudda protester följde. Överhuvudtaget har fröken utvecklat ett jäkla humör och är hon trött och man försöker sig på något elakt som att mata henne fast hon inte är hungrig, blir hon tokförbannad och kan gå igång rejält. Skrik och gråt har plötsligt blivit en del av vår vardag, fast hon är ganska lätt att trösta och på det hela en rätt glad tjej ändå. Men det gäller att man får henne i säng i tid, innan humöret tryter. Detta hände nästa kväll, då hon vägrade somna tills vi efter 173 vaggvisor och en näranog sönderskuttad säng (hon gillar när det sudsar när hon ska somna..) slutligen resignerade och lät henne somna i famnen. Visa av detta bestämde vi oss för att åka hem redan nästa kväll istället för morgonen därpå som vi planerat, eftersom Johans mamma med man skulle komma och det kändes lite jobbigt med våra bristande kvällsrutiner när det var fler människor i den lilla stugan. Men vi hann med några mysiga dagar med promenader längs havet och mycket stugsoftande. Även om allt blir lite mindre på ens egna villkor nuförtiden, men så är det ju.

Fröken Nadia (som BVC-sköterskan kallar henne) har förövrigt upptäckt sina händer och kan sitta skelögd i timmar och betrakta dessa innan det hörs högljudda smackanden från henne, då hon lyckats få in dem i munnen och börjat suga. Mamma säger att det ser ut som att hon sitter och stickar, och det stämmer faktiskt. Sött är det hursomhelst.

PS Slutnoteringen för förra helgens releaseparty landade på 88 festglada personer! Inte illa!