Meningslös helg och mjölkstockning

Den gångna helgen går nog till historien som den mest meningslösa ever. Jag gick inte utanför dörren förutom den lilla promenaden till korvkiorren på lördagen och sen på söndagskvällen till Närakuten. Nadia var bara ute på lördagen och ingen av dem på söndagen, och det märktes att barnen var understimulerade för de hade ett bråk utan dess like när det var dags att städa upp den gigantiska koja de byggt av precis varenda pinal i sitt rum... Men de ryckte upp sig och städade duktigt tillslut. Efter en och en halv timmes tjat och bråk..

Min feber kom tillbaka både på lördagen och söndagen så jag ringde Vårdupplysningen som sade åt mig att jag måste gå till läkaren DIREKT, fick inte vänta tolv timmar som jag tänkt. Så jag hamnade på Närakuten på Sabbatsberg, skönt att det är så nära och att jag slapp vanliga akuten. Läkaren där verkade dock inte tycka att det var någon större fara och när de kollade sänkan såg allt bra ut och visade inte på någon infektion, så det var skönt. Men idag tycker jag att det är värre igen. Har ingen feber men ena bröstet är hårt och rött och hur jag än pumpar och ammar så blir det inte mjukt. Jag pratade med vår vanliga husläkare och hon är så bra och har en bakgrund som barnläkare så jag antar att hon kan detta. Hon sade åt mig att amma från fel håll, alltså lägga honom utanför mig så att han kommer åt att tömma alla mjölkgångar, så det ska jag testa nu. Annars är rådet bara att amma och pumpa, amma och pumpa, så ofta som möjligt. Så jag biter ihop om smärtan i bröstet och gör just det...

Hade förövrigt en riktigt jobbig natt igen, Elias var vaken mellan 3 och halv 5 och när han (och jag..) äntligen somnat släppte tidningsbudet ned tidningen med en smäll i brevlådan och så var det bara att börja om från början igen... suck! Var helt slut i morse igen men Johan tog de stora barnen som jag inte ens såg och jag fick sova vidare. Sen vid elva gick vi och lade oss igen och vaknade klockan två (!!) av att telefonen ringde. Sen har jag tvättat sen dess och det var otroligt välbehövligt, men det är så svårt att få tvättider hos oss just nu. Ingen feber idag men igår huttrade jag och tog två varma bad...

Jag måste säga att det är lite av en chock att komma tillbaka till bebislivet. Även om det inte var så länge sedan vi var där så är det en helt annan situation att ha ett spädbarn jämfört med att ha småbarn. Det är ju extra hårt för mig förstås, som sliter med amning och nattvak, men eftersom det var jag som ville ha en trea och Johan just kände så att han var klar med bebistiden, känns det faktiskt inte mer än rätt. Men trots att jag njuter av min älskade bebis så känns det faktiskt som att jag redan nu lite kan längta tills vi har tre barn och inte en bebis och två barn. Men det kan nog vara sömnlösa nätter och ömma bröst som talar här, jag tror att jag kommer att återgå till njutandet när detta elände givit med sig...

Och nu är det tisdag och efter gårdagens sköna slappardag ska jag idag hälsa på på jobbet och sen försöka påbörja vikning av hundra kilo tvätt.

Var är superwoman?

I sängen söndag morgon, trött igen... Lilla bebisen skriker ju inte nattetid men han grymtar och krånglar och dessutom har jag svårt att somna om mellan matningarna och sover ryckigt och drömmer konstigt. Vad hände med det där hormonet som ska göra en så pigg i början? Dessutom jäkligt ont i höger bröst, googlade lite när jag fick feber och misstänker eventuellt en infektion i en mjölkgång. Det gör liksom ont även utanpå när man trycker på det och framförallt då det hemska ilandet i början av varje amning. Men inga klumpar i brösten och mjölken rinner på så jag tror inte det är mjölkstockning. Får se vad man ska göra åt saken. 

Klart är att jag känner mig lite trött på att ha ont någonstans hela tiden. Jag hade förväntat mig att det skulle vara som med de andra två, skruttigt en vecka och sen komma ut som värsta superwoman, men denna gång känner jag mig mer som en tablettmissbrukare som knaprar Ipren och Alvedon om vartannat. Inte mer än man får förstås, och egentligen inte ens i närheten av vad man får, men normalt är jag så restriktiv med tabletter att kontrasten blir stor. Ska nog gå upp och ta en Ipren på tal om det, och se om det hjälper nåt..

Gårdagen var rätt mycket en icke-dag. Johan fick sova på morgonen, jag kunde ändå inte, och sen tog han Olivia och Elias och gick till Vasaparken och mötte upp en kompis. Under tiden passade jag på att städa hemma - och ja jag veeeet att man ska skita i det och vila istället men det var så extremt välbehövligt och skönt. Och vila fick jag göra senare på eftermiddagen. Jag och Nadia gick och mötte dem sen och barnen åt korv till lunch men det var ruggigt ute och jag kände mig lite hurven. Gick hem och vilade sen medan barnen kollade på film och sen myste vi och åt middag och tände massa ljus medan regnet vräkte ned därute. En riktig höstdag. 

Lillsnutten i kanelbullebody ärvd från Edith. Dagen efter Kanelbullens dag visserligen...

I stora storasysters famn

Nadia i färgglad outfit. Tycker hon är så fin såhär!

Olivia älskar sin lillebror och säger det till honom hela tiden. 

Slutligen, en mycket fin filt som Elias fick av Mia. 

Sjukfredag

Blä vilken dag! Hade ont i huvudet och var trött igår men lyckades vila en del på dagen och orkade med trevlig fika med Elin på Gateau och lite häng i parken med Jenny och Hanna. Men på kvällen kände jag mig ruggig och hängig och tog ett hett bad och sen började jag svettas istället för att frysa. En ganska bra natt följde men jag kände mig trött och hängig på morgonen och bokade av dagens mammapromenad med Sara. Det var klokt gjort för sen började jag huttra och hacka tänder och en titt på tempen visade att jag hade nästan 39 graders feber! Jag ville bara sova men det var ju inte helt enkelt med en bebis som inte ville det. Jag hade ont i precis hela kroppen, leder och rubbet och det kändes som antingen influensa eller mjölkstockning. Fast brösten har inte klumpar eller är mer ömma än vanligt, så förhoppningsvis inte... 

Som tur var jobbade Johan hemma på förmiddagen eftersom de flyttade hans kontor så han fick hålla lite bebis medan jag huttrade och sov. Mådde fruktansvärt dåligt... Men efter lite strösovande framför skräp-tv i soffan gick jag och lade mig i det svalare sovrummet och då kom även Elias och sov med mig. Och när jag vaknade någon timme senare mådde jag mycket bättre och nu på kvällen känner jag mig nästan återhämtad. Skumt! Men väldigt skönt om det kunde räcka såhär..

Jobbig natt

Vaknade imorse och kände mig helt groggy efter en stökig natt där Elias knorrat och gnisslat massor och velat äta hela tiden. Problemet med detta är att det gör fortfarande så jäkla ont när jag ammar. Varje gång han suger tag ilar det i hela kroppen och tårna krullar sig. Sen avtar det efter en stund men de stackars små (inte så små...) brösten är så ömma så ömma och hinner ju aldrig återhämta sig eftersom han suger så hårt och så ofta. Jag kan inte minnas att jag hade ont såhär länge med de andra barnen, men jag tror verkligen att Elias suger hårdare, jag får typ bända bort honom från tutten när jag inte står ut längre... Idag ska jag köpa en begagnad (knappt använd) elektrisk bröstpump, sån som jag hade till Olivia, och hoppas att den kan vara lite barmhärtigare mot mina stackars bröst. 

Halv sju imorse väckte jag Johan och bad honom gå upp med alla barnen så att jag skulle få sova lite. Han var inte överförtjust men gick upp och jag fick en och en halv timmes välbehövlig sömn. Men fortfarande trött och med ont i huvudet, så jag hoppas jag hinner vila lite mer i eftermiddag. Klart står det iallafall att den där hela natten han sov var en ren tillfällighet och inget han tänkt gör en vana av. Men nu: KAAAFFE. Sen dusch. 

Promenader

Dagarna rullar på här hemma och lite skönt är det att det är onsdag och att måndagen och tisdagens gympasessioner är avklarade. Det kommer att bli lite roddigt detta och det känns skönt att det nästa vecka är skollov och ingen gympa...

Själv har jag varit ute och gått långa promenader i början av veckan och det känns i kroppen. Jag är verkligen inte återhämtad från graviditet och förlossning, det är bara att inse. I måndags mötte jag Sofia och Didrik klockan tio och var förutom en lunchpaus ute och gick till klockan två och jag hade så ont i höfterna att jag nästan haltade sista biten hem. Då var jag tacksam att jag varit förnuftig nog att skjuta en fika med Elin till senare i veckan så jag hann hem och vila lite före dagis, i synnerhet som vi skulle till gympan sen och Olivia och jag gick till parken medan vi väntade på Nadia. 

Igår hade jag inte tänkt promenera men behövde gå ned på stan för att byta lite barnskor och det slutade med att det blev en ganska bra promenad det med eftersom jag behövde gå till flera olika butiker och dessutom två svängar till Clas Ohlsson... Och idag blir det kanske en sväng i Hagaparken men jag ska gå långsamt...

Nadia i sina nya stövlar som jag köpte igår, dessa är tänkta att fungera som "helgskor". Vi försökte faktiskt köpa svarta men de fanns bara i små storlekar. Olivia valde ljusrosa kängor, liknande Dr Martens. 

Efter 2,5 vecka kommer jag fortfarande inte i mina jeans vilket är lite irriterande eftersom jag är så trött på mammabyxor (för att inte tala om tjock mage!). Utan stor gravidmage sitter de så otroligt illa och bara åker ned hela tiden. Eller jo, jag kommer i de vanliga men kan inte knäppa blixtlåset... Efter Nadia kom jag i mina jeans efter tolv dagar, minns jag, men det kanske inte är så konstigt att det tar längre tid för varje barn. I synnerhet som jag har lite fortsatt svårt att låta bli godsakerna. Så jag får väl ge mig till tåls lite till. Längtar dock tills jag kan tina upp mitt gymkort och börja träna igen, men jag tror att jag måste vänta in kroppen lite till...

Johan kom hem med två fina presenter igår:

En Lively-pyjamas från hans team på jobbet

Och ett par fårskinnstofflor från en kollega. Väldigt gulligt av dem! (även om vi redan har två par såna där tofflor som vi fått ärva... Hoppas de är i annan storlek.)

Testar tofflor på en liten kille som bajsar och bökar i babysittern. Liiiite stora kanske!

Hur lyckas han sparka av sig strumporna på sju sekunder? Måste vara någon särskild talang! Jag sätter på strumpor minst tjugo gånger om dagen!

...och där rök nästa. 

På egna ben

Idag är dagen då min mammaledighet börjar på allvar och från och med idag står Elias och jag på egna ben på vardagarna. Johan gick imorse tillbaka till jobbet med ganska mycket separationsångest och kände sig stressad. I sin inbox har han minst 20 mail som slutar med "... men det där tar vi när Johan är tillbaka igen"... Jag är glad att det inte är jag som börjar jobba idag, hade inte klarat att vara borta från Elias hela dagarna, men jag tror att det är rätt jobbigt för Johan också... Jag tycker också att det känns tråkigt att dessa härliga veckor är över, känns som att det kommer att bli få tillfällen med bara vi två och en bebis framöver. Men desto fler med hela storfamiljen och det är förstås också ganska häftigt!  

För mig börjar det med rivstart. Johan har sent möte ikväll och ska sen på fotboll så han kommer inte hem förrän sent. Jag får ta alla tre barnen från dagis till Nadias gympa och sen gå hem och laga middag och lägga dem. Det har gått bra hittills förutom att man blir lite låst av amningen, när jag sitter och ammar i soffan och barnen är lagda men ropar från sitt rum, är det svårt att kunna vara alla till lags...

Igår hade vi en aldrig sinande ström av besök och jag var rätt slut på kvällen, trots att jag inte gjort så mycket annat än att fika... Det började klockan 10 med familjen Boström; Hanna, Fredrik, Astrid och Axel. Barnen lekte och vi vuxna fikade och snackade. Sen kom Ing-Mari vid tolv för att ta med barnen på teater och hon hade en extra biljett så även Astrid följde med. Johan och jag passade på att ta Elias i vagnen och gå ut en sväng. Vi åt Thai på Nortullsgatan (bästa thaien i dessa krokar, enligt mig) och gick en liten promenad. Sen gick vi hem för att invänta Stella. Hon kom och gosade med Elias och vi hann prata ordentligt vilket var länge sedan och väldigt härligt. 

Så kom farmor Imma med barnen, de hade varit och fikat efter teatern som tydligen var jättebra; Lotta på Bråkmakargatan på Stadsteatern. Farmor stannade kvar och efter en stund kom pappa och Titti förbi och så var det fullt hus ett tag innan först Stella och sen Ing-Mari och sen de andra droppade av...

Idag är jag lite trött, lillkillen vaknade flera gånger inatt men han sover nu i sin egen säng iallafall större delen av natten, vilket är väldigt skönt för då kan jag ignorera hans gnisslande (han låter som en gammal osmord buss...) och knorrande och så somnar både han och jag om. 

Här ligger han nu i bara blöjan och sover hud mot hud med min sladdriga mage. Jag stoppade honom i handfatet för att tvätta den lilla lilla rumpan och han gillar verkligen det varma vattnet. Jag ska bryta mig loss och gå och duscha, ska gå barnvagnspromenad och äta lunch med Sofia och Didrik sen. 

Andra helgen med bebis

Lördag, Elias tvåveckorsdag, och vi kör en innedag med lite olika besök. Igår på dagen gjorde vi inte så mycket mer än hade BVC på besök. Elias hade gått upp till 3770 gram redan men han tyckte inte att det var roligt att bli avklädd naken, vägd och petad i naveln. Och det kan man ju förstå!

Igår kväll var Elias och jag på möhippa för Åsa som gifte sig i smyg för flera månader sedan. Tjejerna kör vidare idag men för mig var det ganska lagom att vara med på gårdagskvällen som var den lugna delen av hippan. Vi körde pyjamasparty (fast själv sov jag inte över) och mexikansk buffé hemma hos Åsa och det var en riktigt mysig tjejkväll med flera av mina favorittjejer. En sån där kväll som jag längtat efter, även om jag hade med bebis och höll igen lite på vinkonsumtionen. 

Snyggaste frun! Och Elias söta små gröna jeans som jag tror att vi glömde kvar...

Och en till snygg fru

Och en till! Elias låg skönt i Kristins famn en stor del av kvällen...

Tjejerna preppar

Elias skötte sig bra och gick från famn till famn och vi åkte hemåt i ösregnet vid tolvtiden. Tycker inte att det är jättekul att vara ute med en spädis så sent, man vet ju aldrig vilka fulla knäppskallar man kan tänkas träffa på, men jag ville ju hinna umgås med tjejerna på hippan! Och det gick bra att ta sig hem med tvåan och sen när vi kom hem lade jag Elias i sin egen säng och där sov han utan avbrott till klockan sex imorse! Halleluja! Nu lär det ju säkert inte vara så varje natt, men jag är tacksam för det jag får! När han vaknar och är hungrig skriker han inte utan bara stånkar och knorrar...

Idag på förmiddagen bakade jag en ganska torr och tråkig tigerkaka som dessutom gick sönder och var ful. Har helt tappat bakgreppet! Elin kom över med Edith för att hälsa på Elias och hon hade sytt så fina presenter! Önskar att jag var lika händig! 

Fin kudde och vimplar som Elin sytt. Och så lite choklad till mamman. Hon känner mig...

Kudden i närbild

Elin & Elias 

Edith ville mycket gärna pilla på lilla bebisen. Och det kan man ju förstå!

Nu väntar vi på Sara och Tobbe med barn och sen skulle pappa och Titti komma förbi en sväng. Fullt hus!

Finaste små fossingarna...