Hemma igen!

Efter en helt okej flygresa där jag sov större delen av tiden klev vi ut på ett snöigt Arlanda. Efter den regniga helgen var det riktigt mysigt att kliva ut i detta vinterlandskap och jag riktigt längtar efter att få kliva ned i mina nya vinterstövlar som jag köpte (kanadensiska, svarta släta med en pälskant som man kan vika ned. Supersnygga!). Man märker hur man åldras! De 21-åriga norskorna köpte elva respektive femton par skor var, det mesta med nitar och lite konstiga detaljer och så Converse förstås. De handlade i precis samma butiker som jag gjorde när jag flyttade till NYC som 23-åring och hade nya outfits varje dag. Nu som 37-åring köpte jag två par skor, men spenderade förmodligen ungefär lika mycket på skor som de... Om inte mer. 

Nu är jag hemma och började med att städa lite, riktigt skönt att få ta fram saker som stått gömda i flera månader, nu när vi inte behöver ha visning igen. Det här med att lägenheten är såld har tagit några dagar att sjunka in. Hade vi fått jättebra betalt hade jag mest varit superlycklig hela tiden, men nu är det bara en lättnad som blir större för varje dag. Kliet är borta och det känns så ofantligt skönt att få börja leva igen...

Jag har en mission att försöka hitta jullådan med barnens luciakläder idag, men vi får se om jag orkar, detta kommer att bli en lååååång dag. Gäsp. 

Äntligen

Det är med lättnad och glädje jag äntligen kan skriva dessa ord: lägenheten är såld och vi flyttar i mellandagarna! Ä-N-T-L-I-G-E-N. Och visst kan det tyckas ironiskt att vi hamnade på precis samma bud som det vi tackade nej till för två månader sen, men då vet vi iallafall att vi inte kan få mer för den och behöver inte fundera över det. Men det är klart att livet hade blivit enklare med några hundra tusen till...

Men snabbt gick det när det väl skedde. Ett par kom och tittade imorse och Johan skrev kontrakt vid lunch! Puuuuuh så skönt att slippa leva i ett visningsobjekt och nu kunna påbörja flytt på riktigt...

Idag har vi varit på Woodbury commons outlet och det var ganska mycket en bortkastad dag. Hade jag bestämt själv hade jag inte kastat bort en NY-dag på detta, men nu är jag ju reiseleider (som inte kan tyska!) så det var bara att bita ihop och uthärda en ösregnig outlet-dag. Jag köpte varsin Rapunzel-docka till barnen på Disney-store och ett par småskålar på Le Creuset, det var det enda jag hittade. När jag skriver (men inte publicerar) detta så sitter vi på bussen och det har tagit dubbelt så lång tid att komma hit som på ditresan, seeeegt. Nu vill jag vara på Manhattan igen! Här kommer iallafall lite bilder:




Tidig onsdagsmorgon i väntan på flygbussen. Var långt ifrån säker på att vi skulle komma iväg...


Men det gjorde vi och som alltid fick jag hjärtklappning vid åsynen av min älskade stad


Holland Tunnel måste jag åkt genom hundra gånger...


Efter en snabbpiffning var jag redo för kvällen


Och för Sofi Fahrman!


En liten promis i Chinatown nästa dag


Och ett stopp på Magnolia Bakery. Fast egentligen bara utanför för vi fick cupcakes på S&TC-bussen.


Kontraster



Ingen kan julpynta som amerikanerna!


Atlas vid Rockerfeller






Victoria Secrets


Mina lambchops



Påsar... (Fast jag ska erkänna att hälften var Cias..)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Shopping!

Ännu ett inlägg utan bilder för man kan säga att jag prioriterade andra inköp än adapter igår och telefonen har dött igen. Den ligger nere i receptionen och laddar sen klockan halv sex imorse. Jag vaknade redan halv fem och kunde inte somna om, trots att jag stupade i säng halv tolv igår.

Gårdagen började med en evighetslång taxiresa (från och med nu blir det tuben!) till Plaza Hotel vid Central Park, där vi skulle åka på Sex & the City-sightseeing. Turen varade i 3,5 timme och det var ingenting jag skulle gjort på egen hand, tyckte det var rätt bortkastat även om guiden var jättebra och rolig. Sen skildes vi åt förutom min otroligt härliga kund Cia och jag, samt de svenska tjejerna. Vi var vrålhungriga och gick och åt en smarrig hamburgare på en liten diner. Sen påbörjade vi shoppingen!

På Macys hade de inget kul så vi delade lite på oss och jag gick till Gap och köpte lite grejer till barnen, sen till Victoria Secrets för två bh:ar och tre trosor, och sen möttes Cia och jag upp och tog en Starbucks-kaffe. Så kom vi på att vi ville kolla Marc Jacobs-väskor på Bloomingdales och tog en taxi dit upp. Och där blev det efter mycket velande en väska och även ett par skor. Superfina svarta kanadensiska skinnboots med pälskant. Sen gick vi femte avenyn ned och tog en tur via Sephora för lite Bare Minerals och ett rouge och efter det var klockan halv nio och vi var utsvulna. Där uppe i turiststråken är det svårt att hitta bra matställen men vi hade otrolig tur, slank in på en tvärgata och hittade ett steakhouse som hette Morton's och var helt fantastiskt. Vår kypare var en helt underbar medelålders man som hette Paul och Cia åt den godaste fisk hon ätit i sitt liv och jag helt makalösa lambchops med sauterad spenat. Jag orkade bara äta upp två av tre chops och det sista fick jag med mig hem och åt i sängen nu på morgonen när jag inte kunde sova...

Idag ska vi åka till Woodbury Commons outlet och det är nog återigen ingenting jag hade prioriterat om jag varit här själv så kort tid. Men jag försöker tänka att alternativet till detta hade varit att sitta på kontoret, och då kan jag ju inte direkt klaga! Lite pengaångest har jag dock, borde ju egentligen inte alls hålla på och spendera såhär med nuvarande läge... Men kag lovar att ge mig själv totalt köpförbud när jag kommer hem och jag har både Forever 21 kvar, och ett par mc-boots på Marc Jacobs som jag såg igår till 40% rea och bara måste ha.... Och så outleten då, och lite julklappar till Johan och barnen. Gulp...

New York

Ligger på hotellsängen och väntar på att klockan ska bli frukostdags. På tvn har jag samma nyheter om och om igen på NY1 och det känns nästan som när jag bodde här. Har utsikt över en blå himmel (men de likaså upprepade väderrapporterna på tvn lovar att det är snorkallt ute...) och jag hör tutor och polissirener från området utanför. Vi bor i Tribeca på ett hotell jag trodde skulle vara mycket flådigare...

Vi hade tur som kom iväg igår, trots snöstormen, bara en timme försenade. Det trodde jag inte när jag släpade min resväska genom snön till flygbussen. Finnarna som skulle anlända från Helsingfors hade inte samma tur, de fick tillslut ta ett annat plan och missade den härliga middagen på Indochine. Min presentation innan för hotshottarna hos kunden gick också riktigt bra, det är skönt att jag är så bekväm att presentera på engelska.

Det känns alltid lite som att komma hem att komma till denna stad, den går aldrig riktigt ur blodet... Denna gång hade jag dock önskat att jag kunde fått saker avklarade hemma först, det kliet lämnar inte riktigt kroppen. Men men, ändå härligt och lyxigt att få vara här! Men oj vad jag är hungrig nu!

Det blir inga bilder nu för min telefon har dött för här fanns ingen adapter till laddaren. Måste försöka köpa en idag, men nu ligger den i receptionen och laddar...

Veckan som gått

Det blir inte mycket till vardagsrapportering dessa dagar, så här kommer en liten uppdatering. Den börjar förra fredagen då dagis var stängt och jag var ledig. Jag och barnen åkte till Rum för Barn och mötte upp Elin, Thea och Edith.
Vi läste lite böcker och barnen busade runt en stund, innan vi gick till Målarateljén.




Thea och Nadia får instruktioner av en mycket pedagogisk ateljé-anställd






Och stora kluttar färg




Världens gladaste Edith softade på det kalla golvet




Olivia valde lera framför att måla men ångrade sig sen. Men då bytte de så Olivia målade och Nadia skulpterade en rumpa med springmaskar i....




Men först ett målarkonstverk




Och ett från Olivia. Vi råkade "glömma" de kladdiga målningarna och lerskuplturerna där sen...




Efter en fika/supersen lunch tog vi bussen hem vid fyra. Vi tog vägen förbi Ica och hämtade ett paket och då var det två ganska möra tjejer....

I tisdags hade jag en riktig lökardag. Kom sent till jobbet för att vi städade för visning. Sen tränade jag på lunchen och så smet jag sen vid tre för att först hämta biobiljetter (jag har ju frikort men har inte utnyttjat det en enda gång förrän nu...) och sen gick jag till Sturebadet. Jag har ett presentkort från min 35-årsdag som nu skulle gå ut så då tog jag tillslut och bokade en ansiktsbehandling. Jag kom dit lite tidigare och duschade och bastade och hade en riktigt mysig stund för mig själv. Efter ansiktsbehandlingen där jag stod emot att köpa en massa snordyra krämer som hon absolut tyckte att jag behövde, så gick jag till Sergel och mötte upp Johan och Pia för att gå på bio. Vi såg den underbara franska "En oväntad vänskap" och gick efteråt för att äta middag. Det var lättare sagt än gjort att hitta bord trots att det var tisdag, men tillslut hamnade vi på Melanders Brasserie. Mycket bra dag!




Mitt i veckan denna vecka. Olivia har blivit jätteduktig på att hämta kläder och klä sig själv om morgnarna. Då kan man ju inte gärna klaga på omatchande mönster....




Fredag och maskerad på dagis. Farmor hade överträffat sig själv och sytt en fantastiskt fin lejondräkt.








Tiger- och lejonkompisar




Lilla lejonet på väg till dagis




Igår fyllde jag år och mina svärföräldrar plus farmor kom på middag. Pappa var sjuk så de kom inte. Hade inte riktigt orkat planera firande men det blev jättetrevligt! Barnen fick en sån fin julkalender. Eftersom Johans kalender som hans farmor broderat ligger långt ner i källaren någonstans fick de den i form av en liten julgran med 48 omsorgsfullt inslagna och märkta paket. De började tjatet om paketöppning klockan sju imorse...




Slutligen, Johan tränar matte med Nadia imorse, tre gånger tre. Det lär nog inte dröja många år innan hon gått om mig i mattekunskaper... Själv satsade jag på kroppen istället och gick till Sats och körde det asjobbiga Grit Plyo-passet. Känner mig fortfarande helt matt...
Posted using BlogPress from my iPhone

Vad ska man säga...?

Åh vad jag hade hoppats att nästa inlägg skulle innehålla ordet "såld". Att jag skulle få fira min födelsedag i morgon med ett glas champagne. Att jag skulle få åka till New York i nästa vecka och känna att jag med gott samvete kunde lämna detta med lägenheten bakom mig. Men icke. I detta förbannade j-a lägenhetsprojektet ska det tydligen gå troll och jag kan varken skriva det ordet eller känna mig mindre bekymrad än för en vecka sen. Snarare tvärtom. För visningen gick bra och flera spekulanter visade riktigt stort intresse och någon sa till och med att det var bra pris. Och så gick dagarna och vi hade en visning till och igår på dagen avvaktade alla spekulanter och igår kväll kom ett sms från mäklaren att inga intressenter fanns kvar. Så vi var tillbaka på ruta ett och jag kände återigen magontet komma krypandes. Så pratade jag med mäklaren ikväll och han föreslår att vi kör ny visning till helgen. Det känns iallafall bättre än att behöva vänta till efter jul men inte är det kul och jag bara undrar om jag någonsin ska få blicka fram ur detta mörker.

Visningssöndag

Så var det dags igen. Visningssöndag. Vi har både fasat för och längtat efter denna dag, det senare bara för att komma lite närmare ett försäljningsmål. Som alltid under denna evighetslånga process har vi fått fantastisk hjälp av vår omgivning. Johans mamma var här på måndagen och småfixade saker och målade i lister, hennes man Henning kom på onsdagen och lagade vår duschkabin som gett efter igen, trots den lilla reservdelen, och idag när vi hade visning fick vi som vanligt ställa upp spjälsängen, alla städgrejer och barnstolar till Mia och Krille. Och Frida kom och hämtade Nadia som fick tillbringa en lycklig heldag hemma med Walter och Olivia fick till sin lycka hänga hemma hos faster Pia. Och Johan och jag städade järnet fram till tio minuter innan visningen skulle börja, och gick sen ut och åt lunch tillsammans med Olivia (som åt två tuggor på en macka, samt en pepparkaka).

Så har vi överlevt ännu en visningssöndag, men konstaterade båda att det inte är själva visningen, utan veckan som kommer efter som är den jobbigaste. Nu ska vi försöka leva så obemärkt som möjligt och vara redo att visa lägenheten flera gånger, och dessutom ha nerver inför en budgivning vi hoppas ska ta fart. Nu kör vi. Hoppas.