Vinterkräksjuka?!

Idag var jag precis på väg ut på en efterlängtad mammalunch med Maria och Sandra med knodds när Nadia som sov plötsligt lät konstigt. Jag sprang in i hennes rum eftersom det lät som att hon inte fick luft och såg henne stå på alla fyra och bara vrålkräkas. Det var pölar runt hela huvudändan av sängen och lilla stackarn var alldeles våt med tårar i ögonen. Hon fortsatte låta som att hon inte fick luft och jag blev ganska skraj. Men så repade hon sig lite, men var fortfarande klen. Hon somnade i mitt knä i fåtöljen och när hon vaknade kräktes hon igen.

Sen ställde vi in alla dagens och kvällens aktiviteter och har inte varit utanför dörren idag. Nadia har varit världens ynkligaste bebis och mest sovit i min famn. Då vet man att hon är sjuk på riktigt! Nu på kvällen fick hon feber och var jätteledsen, jag fick inte sätta ned henne en sekund. Den blonda ängeln Frida kom förbi med majsvälling och Proviva och då kom dagens första leenden. Frida är en av Nadias absoluta favoritpersoner, det märks tydligt! Sen blev hon kinkig igen och har bara ätit lite blåbärsdryck och potatispuré på hela dagen. Och en halv banan. Som tur är är hon duktig på att dricka vatten, men det skär i hela mammahjärtat när ens bebis är sådär ynklig.

Elin kom också förbi med lite skåprester och sa hejdå. Även då lyste Nadia upp, hon gillar sina granntjejer. Imorgon åker de iväg på en fyramånadersresa och jag tittar ut på oktoberregnet och känner viss avundsjuka över att de snart kommer att ligga på en strand i Västindien. Men mest av allt är jag ledsen för att de åker för att jag kommer att sakna dem så mycket. Det har varit en sån grym lyx att ha grannkompisar och många långa eftermiddagar har Elin och Thea räddat för mig och Nadia. Och här har lånats ägg och ris och jag vet inte allt. För att inte tala om syjuntor och gemensam träning, vet inte hur jag ska pallra mig till gymmet ensam dessa mörka höstkvällar. Men jag hoppas att de får en riktigt härlig resa!

Nu sover Nadia och jag äter choklad och geléhallon till middag. Typiskt nog tajmades allt detta med en kväll då Johan är borta, men sover hon bara nu så är det ju ingen fara. Håller tummarna för att hon mår bättre imorgon och att hon inte åkt på någon riktig maginfluensa eller vinterkräksjuka! Och förresten så sparkar bebis nr 2 ganska mycket och verkar försöka göra sig hörd. Blir lite mindre fokus på magen när man har en bebbe utanför magen, helt klart!

Vintertid och höstmys

Igår ställde vi om till vintertid och var oroliga över att det skulle innebära att Nadia skulle vakna halv sex istället för den vanliga halv sju... Men hon sov till kvart över sju (=6:15 vintertid) så det blev tack och lov inte så blodigt, och samma sak idag. Vi instiftade en bra deal, jag och Johan. Han tar nätterna, vilket ofta bara är att gå upp någon enstaka gång och stoppa i nappen, och ofta sover hon ju hela nätterna, samt första passet på helgmorgnarna. Eftersom jag aldrig kan somna om när jag väl vaknat är det otroligt skönt att han tar de första timmarna på morgnarna på helgerna, de som jag alltid har på vardagarna. Då kan jag sova lite längre än till halv sju och sen när jag ändå går upp rätt tidigt, kan han få gå och lägga sig igen. Vi testade nu i helgen och det funkar fint. Skönt med uttalade överenskommelser, så slipper man irritera sig på sjusovare döva för barnskrik. Alltså, inte min man... ;-)

Igår hade vi en riktigt fixig söndag. Vi var inte utanför dörren överhuvudtaget på hela dan. Jo förresten, jag skulle baka och råkade spilla ut hela smeten på golvet (såååå trött på mig själv ibland) och fick cykla till Ica och köpa nytt. Johan hängde med Nadia medan jag bakade kardemummasnurror (tack Pyret för ytterst smarrigt recept!) större delen av dagen. 350 gram smör totalt, kändes inte helt nyttiga de där. Tur att jag är gravid igen och får unna mig...

Däremellan hängde vi upp tavlan i vardagsrummet, gitarrer ovch väggklockan och det blev så fnt och ombonat när vi var klara. Vi har inte direkt den moderna stilen med mönstrade fondtapeter och stramt vitt hemma hos oss. Snyggt men det är inte riktigt vi. Detta med mycket mörkt trä och djupa färger passar oss perfekt.

Satt här och myste igår i allt det fina och tände massa ljus. Sen kom Lina , Jens och lilla Alma som gjort busspremiär, förbi och fikade med oss och det var väldans mysigt. Sen gick vi en trappa upp till Elin och Emil där vi var bjudna på söndagsmiddag, en riktigt delikat älggryta. Tanken från början var att diskutera Thailandsresan, eftersom vi ju skulle varit där samtidigt, men det var ju tyvärr inte så stor idé nu. Så vi pratade mest lite allmänt och åt gott, ända tills batterierna i vår babywatch tog slut och vi var tvugna att göra den långa resan en trappa ned. Så ofantligt praktiskt med grannar som är kompisar, ska nog be alla mina vänner flytta hit!

Idag ska vi gå tandhygienistbesök på BVC och jag ska berätta för mammagruppen om min lilla växande mage!

Go Obama!

Det cirkulerar andra stora tankar i skallen också just nu... Det amerikanska valet till exempel. Jag ska inte påstå att jag är särskilt välinsatt men valutgången skrämmer mig. Jag är livrädd för att ytterligare en republikan ska härja i världen med mer krig och onyanserad patriotism som resultat. Och trots att Obama leder i opinionsmätningarna nu när två veckor återstår, är jag livrädd för att en faktor inte syns i dessa. Den underliggande rasismen. Den som skapar ett irrationellt motstånd som kanske inte syns i opinionsmätningarna. Förmodligen finns det fler smårasister än riktiga rednecks ute på den amerikanska vischan. Alla dessa som fokuserar på små frågor som bensinkostnaden, snarare än att se till helheten. Och jag är skiträdd för att jänkarna inte är redo för varken en kvinna eller en svart på tronen och att demokraterna ska förlora bara därför. Men jag hoppas att min misstro inte stämmer och under tiden lobbar Nadia och jag hårt på Öppna förskolan...

Chock....

Som ni kanske ser har bloggen bytt namn. Och förklaringen kommer nedan...


2008-10-17 kl 20:46

Nu skriver jag ett inlägg som jag inte kommer att kunna publicera på ett tag. Jag vill ändå skriva det nu när känslan är ny och tankarna fladdrar fritt. För de fladdrar. Och flyger. Stickan ligger fortfarande på bordet och sticker oss i våra ögon med sina två streck. Två skarpa streck. Jag är gravid igen. IGEN. Helt otroligt. Min första tanke var HUR? Jag förstår att ni måste tycka att vi är världens idioter som lyckats med detta ännu en gång. Uppenbarligen vet vi inte hur barn blir till. Men det vet vi. Trodde bara inte att det skulle ske när man både ammade och knaprade minipiller. Och haft kanske fyra ägglossningar under hela vårt förhållande.

Konstigt nog känns beslutet så mycket större och svårare denna gång, trots att vi är gifta, bor ihop och älskar varandra tveklöst. Och redan har ett litet barn. Det är ju just det. Nadia är bara åtta månader. Jag vet ju inte riktigt hur långt gången jag är nu, men hon kommer inte att vara så mycket över året när hon blir storasyster. Lilla lilla Nadia, storasyster. Att hon inte får vara ensam med vår odelade uppmärksamhet längre, att vi nu ska få plats med en bebis till i vår lägenhet och våra liv. Och dessförinnan, att träda in i gravidlivet såhär snart igen.. Fram med mammakläderna från vinden, tillbaka till alkoholfritt (jag som just börjat njuta av mitt rödvin igen...) och opastöriserat. Samtidigt så kan jag faktiskt inte tänka mig att göra abort. Skulle jag kunnat välja att inte vara gravid just nu, hade jag gjort det, men nu känner jag mig ställd inför fullbordat faktum och att vi får ta konsekvenserna av det. Och det kommer ju att bli bra. Såklart. Det måste det bli. Vi har kärlek så att det räcker för en liten skrot till.


Dag 2 - lördag


Hur har jag kunnat missa detta? Jag har ju en riktig gravidmage redan (nu när jag släpper ut den...). Och alla tecknen var ju där, jag bara valde att inte se dem. Denna otroliga kvällströtthet med soffsovande varenda kväll, vrålhunger och två frukostar per dag, en mens som aldrig kom tillbaka, bröst som inte intog den oansenliga post-amningsformen jag trott... och så jeans som inte gick att knäppa. "Det blir bebis eller bantning" sa jag till Johan innan jag gick och kissade på stickan. Jag slipper banta. Ett tag till.


Dag 4 - måndag

Ju mer det sjunker in, desto bättre känns det. Detta var inte min plan, men we roll with the punches som man säger.. Det verkar visst vara så oplanerat som Johan och jag ska leva våra liv och faktum är att lyckan är stor och kärleken oss emellan likaså. En bebis till blir lite coolt och de senaste dagarna har jag överrösts med stories om nära relationer mellan barn som är nära i ålder. Om vi bara kan klura ut hur vi ska göra med syskonvagn och hiss så kommer nog detta bli prima primör, för att använda ett töntigt käckt uttryck. Och på onsdag ska jag till gyn och få reda på när egentligen denna bebis planerar att äntra våra liv.

Dag 6? - onsdag

Jag är i chock. Var hos gyn idag och det vaginala ultraljudet visade en liten sprattlande bebis med huvud och armar och ben och allt. Vecka 13+4 (dagar) sa gynekologen och jag höll på att smälla av. Hade tänkt kanske 8 eller så. Men 13! Och värre blev det. Han tog fram vanliga staven och gjorde ett vanligt "mag"-ultraljud. Detta, som tydligen var mer tillförlitligt och sade "Sjutton". VECKA 17. Jag höll på att ramla ur gynstolen och landa mellan mina ben på golvet. 17. Det innebär att nästan halva graviditeten gått och att det är försent för nupptest och sånt. Och alla praktiska implikationer som att vi kanske inte kan åka till Thailand eftersom jag kommer att vara så långt gången då, att Johan inte kommer att hinna vara pappaledig med Nadia, att jag inte kommer att hinna börja jobba.. allt det och lite till cirkulerar i mitt huvud och känslan av overklighet vill inte riktigt ge med sig.


Realtid: Fredag 24/10 kl 18:24

Nu har jag vi pratat med våra chefer och vågar göra nyheten offentlig på nätet...
För dag var vi på det "riktiga" ultraljudet som visade en liten tjejbebis daterad till den 27 mars nästa år. Således går jag in i vecka 19 imorgon och har helt ovetandes gått igenom nästan en halv graviditet. Jag känner mig lite korkad som inte fattat nåt. Och allt ställs på ända, vår Thailandsresa som måste avbokas och jobbplanerna som måste ändras. Vi är fortfarande i chock.. Men det blir nog bra bara vi hunnit vänja oss vid tanken. Två små döttrar med bara ett drygt års mellanrum. Ja det lär bli liv i luckan om inte annat!

Myshörna

Såhär färggrann och fin blev den lilla myshörnan i Nadias rum. Där dricker hon välling, kläs på och där ska vi läsa massor av sagor framöver.

Nyttodag

Idag är en riktig nyttodag. Jag själv har inte gjort så vansinnigt mycket, men fick pappa att komma hit och hjälpa oss med lite grejer. Johan och jag är lite dåliga på att få saker att hända (förutom barnafödande och giftermål och sånt), så då tar man ju hjälp av papsen. Han hängde upp vår stora väggspegel som stått lutad mot väggen sen vi flyttade in för ett år sen (och som nu sen Nadia började klättra på allt blivit en liten fara), borrade upp toapappershållare i badrummet och satte upp en hylla i Nadias rum. Dessutom hjälpte han till att bära ut en säng som Pia ska få och istället gjorde jag en liten myshörna av en barnmadrass och kuddar. Ska ta ett kort när det är klart, blev riktigt mysigt. Som tack för hjälpen fick pappa en riktigt smarrig svampomelett - vi fick en kasse trattkantareller av Johans mamma igår och ägnade större delen av kvällen åt svamprensning. Åtminstone Johan, jag råkade somna i soffan...

Jag själv lagade iallafall barnmat åt Nadia, hängde upp en tvätt och lite andra tjejiga grejer. Usch vad jag inte gillar sådan könsstereotyp arbetsfördelning, men faktum är att jag är mycket bättre med mixern än med borrmaskinen...

Ikväll är Johan borta och hjälper sin syster att flytta och jag tänkte försöka fortsätta nyttodagen med att sy om en väggbonad (låter mossigt och skitfult men kan nog bli bra) och kanske ett örngott till Nadia. Och innan dess ska jag ägna eftermiddagen åt de spännande aktiviteterna att slänga sopor (ett helt projekt när man bor på denna adress) och inhandla blöjor. Hoppas få en liten fika med Frida för att göra det hela lite roligare, och NU ska jag softa lite innan Nadia vaknar.

.

Bistra tider

I och med ekonomins fall och räntornas höjning, har vi tvingats dra ned på vissa saker i familjen Högfeldt. Bland annat barnmat. Som tur är finns andra, mindre kostsamma alternativ att tillgå här i Alströmers land.