Barnrumsrens

Jag tar en liten paus i mitt rensande och pustar en stund. Jag ska ju faktiskt springa ett lopp om några timmar, vore skönt att inte vara helt slut redan innan...

Okej, så nu är jag klar med barnrummet! Saknas nu gör bara någon liten blomma i fönstret, och så lite finlir. På visningen tar vi bort Olivias säng och ställer den lilla röda fåtöljen där och så får nog Nadia lite mer neutala lakan och så bort med hennes gosedjur och så.


Motljus, syns inte så bra...


Hyllan ska jag rensa lite till men det är stor skillnad mot tidigare. Varför gör man bara sånt här när man ska flytta??


Här vet jag inte, är lite bekymrad över hålen i tapeten efter stickers jag köpte och sen dumt nog fäste med dubbelhäftande tejp när de lossnade. Tejpen tog sen med sig halva tapeten när stickersen skulle bort. Jag vet att folk säkert tänkt måla och så men igen, det är det där med helhetsintryck...


Såhär kanske? För att avleda uppmärksamheten lite....


I hallen ( och resten av lägenheten...) ser det mindre ordningsamt ut. Ska kånka upp på vinden så snart jag hämtat lite krafter.


Aloe Vera-plantorna som stod i barnens rum. De ser för hemska ut eftersom jag alltid glömmer vattna dem men de är så himla bra för en sån som jag som alltid bränner mig, så jag vill inte kasta dem. Avslutade barnens rum med att dra ned dem i golvet med dammsugarsladden så faten till båda krukorna kraschade. Irro...

Jaja, slutvilat. Back to work!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Reservdelsletande och lopp

Jag fick lite dåligt samvete efter att jag skrivit så elakt om Olivia, och igår kväll var hon riktigt gullig. Åh vad mysigt det var, hade nästan glömt bort den sidan av henne. Men imorse bråkade och skrek hon igen, hoppas hoppas denna evighetslånga eländiga fas snart går över!

Jag har de senaste dagarna ägnat en massa tid åt att leta rätt på en reservdel till vår skruttiga duschkabin. Den är nån liten plastplupp som håller fast själva duschväggen och det ser hemskt fult ut när den lossnat eftersom det blir en glipa full med gammalt silikon. Så jag har ringt Ifö, varit i badrumsbutiken två gånger och mailat bilder och artikelnummer. Känns egentligen helt onödigt med all denna ansträngning eftersom de nya ägarna, om de har det minsta vett, kommer att riva ut hela duschkabinen det första de gör, men vad gör man inte för helhetsintrycket...

Annars fortsätter rensningen och på onsdag är det dags för fotografering. Johan tar med barnen på fotbollsmatch idag på dagen, och får hjälp av David med dem medan han spelar, och under tiden ska jag vara hemma och rensa i lugn och ro. Dagens plan är att ge mig på barnrummet och lilla hallen, lite omplantering av blommor, samt putsning av två silverkrukor.

Och ja just det, sen ska jag visst springa Midnattsloppet också. Man kan lugnt säga att det inte varit något fokus på det detta år, mitt i allt lägenhetsstök, och inte är jag i någon vidare springform heller. Många gånger har jag tänkt att jag skiter i det men nej, så jobbar inte jag. Har sprungit en gång denna vecka och en gång förra... Och så lite spinning och annan träning förstås. Så jag hoppas på grundformen och kör ikväll och hoppas på det bästa. Wish me luck!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Världens sötaste Olivia

Ja, visst ser hon söt och gosig ut på alla bilder? Det är helt missvisande, kan jag meddela. Söt, visst, men sedan några månader tillbaka nästan konstant arg och skrikig. Jag blir tokig när hon bara gåter maaaaaaamma, maaaaaaaaamma vad jag och vi än gör. Hin skriker, skriker, skriker för allt, och fastän hon vet att hon inte får nåt förrän hon slutar skrika, kan hon fortsätta skrika "jag haaar slutat skriiiiikaaaa". Skrikandes. Allt detta skrikande, jag orkar inte.

Och ingenting kan hon göra själv, ska ha hjälp med allt fastän jag vet att hon kan själv. Hon ska ha hjälp med varenda liten påklädnad och allt annat också. Inte ens i Nadias jobbigaste perioder var hon såhär konstant påfrestande, gnällig och skrikig som Olivia är nu. Ge mig styrka.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Tidiga tankar

Tidig morgon och jag har varit vaken sedan halv sex med mina tankar. Så mycket i huvudet att det tar över sömnen på morgontimmarna, trots att jag egentligen är jättetrött. Herregud, folk flyttar ju varje dag och ändå  är det för mig som att ingen i världen någonsin genomfört en flytt som vi - även om det ska erkännas att jag tyckte att det var vansinnigt jobbigt att flytta EN person och nu är vi fyra med enormt mycket mer saker.

Vi har påbörjat rensningen ordentligt nu och vår to do-lista är milslång. Samtidigt finns det en viss lättnad i att rensa ut och göra sig av med saker. Det är ju helt sjukt hur mycket grejer man samlar på sig genom åren och jag är ju dessutom en sån nostalgiker som sparar allt av minsta emotionellt värde, såsom födelsedagskort, förlossningsjournaler, barnteckningar, etc etc. Jag lade upp lite saker på Blocket men inget intresse alls förutom för soffbordet som jag sen ångrade mig om och inte ville skiljas ifrån. Typiskt nog fortsatte det ringa på det tills jag tog bort annonsen. Planen är nu att behålla det och kanske måla det vitt. Fast inte förrän vi flyttat.



Samma plan har jag för dessa möbler:


Det här skåpet hade jag som klädskåp när jag var liten (jag tror det är ett gammalt köksskåp från början). Då var det turkost och jag ägnade massa möda åt att skrapa bort färgen innan jag flyttade in i min förra lägenhet. Nu tänkte jag att det återigen får bli barnskåp, och vitt.


Kistan hittade jag på en vindsrensning i förra lägenheten på Gästrikegatan. Vi har haft den som tv-bänk och spritskåp men den tänker jag också ska bli vit och leksaksförvaring med kuddar ovanpå så man kan sitta och läsa på den (inte för att någon nånsin lär göra det, men ändå...)

Saker som ska bort:


Hyllan ville de ha på dagis, ska bara hitta ett sätt att frakta dit den.


Fåtöljen skulle vara fin med nytt tyg men sånt kan inte vi, och även om jag kunde så vet jag inte när jag någonsin skulle hinna, så Johans kusin Mia ska få sätta tänderna i den. Längtar efter att bli av med dessa...

Ja och så börjar kartongpackandet så sakteliga ta form. Vi hoppas att de som vill köpa vår lägenhet dyrast också vill flytta in snabbt så att vi slipper bo i kartonger så länge (även om vi inför visningen bara packar ned sånt som vi kan leva utan) Vi har vårt tillträde först 2 januari men lägenheten står ju tom så vi kan vara flexibla.


Det var allt för denna gång, ursäkta lite ointressanta flyttdetaljer, nu är det dags att gå upp!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Känslig

Min stora fina flicka Nadia har gått och vuxit över sommaren. Hon funderar så mycket och säger så kloka saker och låter så stor. Och så har hon lagt sig till med ett helt nytt beteende när hon blir ledsen och sårad. Hon har länge varit ganska känslig för kritik och blivit ledsen när man skäller på henne, men sedan några veckor bara vänder hon sig om och kämpar mot gråten, och härom dagen gick hon in i badrummet och grät. Gissa om man får dåligt samvete! I synnerhet jag som lätt brusar upp och överreagerar, jag måste verkligen försöka tänka på vad jag säger. Man kan inte bara gorma åt henne, för i många fall kan man verkligen resonera. Stora lilla älskade tjej!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Kaos

...råder hemma just nu. Vi hade tyvärr lite för mycket inplanerat för att kunna köra hårdrensning denna helg, men vi satte igång så smått imorse. Det är inte lätt att veta vad som ska packas/säljas/flyttas med osv och man inser också att ingenting annat stannar upp bara för att vi bestämt oss för att flytta. Vi måste fortfarande handla, laga middag, kasta recycling, lägga barn etc... Men imorse rensade Johan källarförrådet medan jag tömde en bokhylla och rensade papper. Samtidigt ritade barnen och drog fram en massa papper och pennor och stökade till lite extra.

Nu på eftermiddagen är Johan och Nadia på familjedag med AIK och Olivia fick leka uppe hos Douglas så jag har varit effektiv i att snygga till stora bokhyllorna och påbörja rensning av barnens rum. Så allting är lite upp och ned med flyttkartonger här och där och det ser ut som att vi redan nu ska flytta. Och alldeles nyss kom jag på att det kommer en mäklare hit imorgon (han som vi nu köpte denna lägenhet av) och då kan det ju inte gärna se ut som ett kaoshem. Så det blir till att tokstäda och bära bort kartonger ikväll. Jag välkomnar månader av kaos, men det känns ändå lite skönt att vara igång..

Roligt är också att en kompis kompis, som dessutom har barn på samma dagis som vi, flyttat in i samma hus som vi köpt lägenhet i, en trappa under oss. Jag träffade dem idag när Olivia och jag gick och fikade med familjen Castro som är de som känner dem och de är supertrevliga och trivdes superbra. Så det känns jättekul!

Så var det klart...

Ja, iallfall den första och enklaste delen, att köpa lägenhet. Igår var vi hos den flotta mäklaren på Strandvägen och signade och nu äger vi alltså (eller nästan iallafall) en lägenhet med 50% mer utrymme än denna. Nu till nästa och det stora och arbetskrävande momentet, att sälja vår egen lägenhet. Jag har svårt att sova på nätterna för att jag tänker på hur vi ska inreda den nya (där finns just nu inte ens en krok att hänga en jacka på...) och hur mycket vi behöver röja i vår nuvarande lägenhet. Spänning över det nya blandas med nostalgi över att lämna det gamla; lägenheten där vi byggde vår familj, där våra barn tog sina första steg och sade sina första ord... Men som vi nu tveklöst vuxit ur.

Idag bakar jag frukostbullar. Det stod plötsligt så klart för mig att det nog är sista gången jag bakar på ett tag, från och med nu kommer all ledig tid att behöva ägnas åt röjande och packande. Vill försöka sälja vår lägenhet så snabbt som möjligt, mest för att kunna släppa den oron. Vi ska försöka leja bort barnen nästa helg för att få så mycket som möjligt uträttat då.


Igår hade vi passande nog barnvakt; Mimi och Dylan hämtade två överlyckliga barn på dagis och tog sen hand om dem på kvällen. Så efter kontraktskrivandet gick vi till Hotell Diplomat och beställde in varsitt glas champagne. Man måste ju fira också, inte bara känna oro! Vi satte oss på den soliga uteserveringen och pratade om framtiden och kände oss lite glada. Men efter en liten stund började det droppa på våra yttre armar och snart ösregnade det. Vi tittade lite oroligt på varandra och tänkte samma tanke; måtte inte detta vara ett dåligt omen!

Så drack vi ur våra glas och gick och åt Steak Frites på nya bistron vid Rigoletto för att sen titta på nya Batman-filmen. Och sen tänkte jag inte lägenhet på 2 timmar och 40 minuter... Men inatt kom tankarna tillbaka och just nu ockuperar de varje millimeter av min hjärna. Jag är alldeles för bra på att oroa mig!


- Posted using BlogPress from my iPhone