Helgen

Måndag igen.. suck! Jag önskar att helgen var minst tre dagar lång, det skulle behövas!

I lördags var det träning och barnen fick leka på Mini-Sats eftersom de inte fick nån mer stimulans den dagen... För sen lagade vi mest bara mat och fixade eftersom vi skulle ha middag på kvällen. Vi lagade Thai och Johan skötte förrätten som var Tom Yum Goong (soppa med räkor, suuupergod!) och jag lagade kyckling med basilika som jag inte minns vad det hette på thai, men enligt ett recept som jag fått av en kompis som bott i Thailand och som är såååå gott. Kalle, Jasmine, Klara och Matte kom och åt en trevlig och god middag som vi avslutade med barnsligt god efterrätt på chokladglass, bananskivor, vispad grädde, hackade jordnötter och en kolasås av kondenserad mjölk som fått koka i burken i fyra timmar (eller nästan fem, för jag räknade fel...)

På söndagen skulle vi på barnkalas men det blev inställt, vilket jag inte var så jätteledsen för eftersom Lina frågat om vi ville komma över och hänga med henne och barnen, eftersom Jens skulle vara borta och repa hela dagen. Och det ville vi! Så jag tog barnen och passade på att låta Johan få lite egentid och ladda lite batterier - han behöver det just nu. Han åt brunch på Arizona med sina kompisar som passande nog skulle dit, och spelade sen dataspel med Niklas, och jag och barnen tog bussen till Söder. Det är så lätt att umgås nu när kidsen klarar sig själva och springer och leker direkt, och vi hade en mycket härlig dag!

Alma och Nadia är kompisar!

Olivia ritar och är glad som en lärka ena sekunden...

...för att köra sitt "angry face" i nästa.

Denna lilla argbigga lever vi med just nu.

Hela gänget - inte helt lätt att fånga på bild!

Olivia lekte "bajsvarg" och kröp runt och morrade

Hon är också omöjlig att fota, inte stilla en sekund!

Hela (nakna) tjejmaffian tillsammans med bästa Lina

Vi fixade lite hemma också i lördags, dvs satte upp fina ugglebilden och lite andra småtavlor. Inte helt nöjda med avståndet mellan vissa bilder så vi får korrigera lite framöver. Kanske...

På håll ser det ut såhär. Blev bra tycker jag!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Nämen...

Är det inte fredag igen, minsann?! Dessutom en halvdagsfredag så jag jobbade på som sjutton (det är mycket nu...) för att kunna gå klockan ett. Med ett litet varmkorvsbreak, för när det är halvdag på vårt jobb får vi av någon anledning alltid halvdagskorv. Vid halv två kom Johan och jag iallafall iväg, och målet var att gå och köpa kylskåp. Lagom spännande fredagsshopping, men nödvändigt eftersom köket ska renoveras medan vi är i Israel, och vår hantverkare rådde oss att gå och titta och känna på kylskåp och inte bara köpa på nätet.

Det var förmodligen ett bra tips och vi var nästan helt ensamma på den stora vitvaruaffären nere vid Fryshuset och hade en superbra säljare som sålde oss ett fint Electrolux-skåp som det ska bli en ren fröjd att stoppa in matvaror i! Men först måste vi tömma både kyl och frys eftersom vi kommer att vara i Israel medan köket renoveras, så nu blir det till att äta isig, tinad mat i ett par veckor...

Så gick vi och handlade på Stor-Ica innan vi hämtade dagis. Vi ska ha middag imorgon och laga thai så vi köpte det vi kunde på Ica och får komplettera imorgon på asiatiska butiken vid Fridhemsplan. Jag tänkte också försöka komma iväg och träna på förmiddagen. Om jag tar med barnen till Mini-Sats kan Johan handla asiatiskt och ta Systembolaget under tiden. Småbarnsfamiljseffektivitet!

.

Vi fotades på jobbet...

...och jomen, jag är ganska nöjd. Fast mitt hår blev väldigt platt. Kanske detta kan platsa till dagens i-landsproblem?

Mina små änglar

Igår fick vi en avi om ytterligare en leverans från skolfotografen. När jag loggade in såg jag att det var syskonfoto denna gång. Titta vilka små praktexemplar:



Verkligheten ser dock lite annorlunda ut... Nedan en bild från ett av morgonens simultanbryt. Hur resonerar man med någon i golvläge som skrikande hävdar att ena underbandet sitter för löst? Jag är helt säker på att de är lika långa. Men det är förstås inte ett godtagbart argument.

Nåja, det gick ändå rätt bra och vi kom iväg tillslut, med alla mössor, vantar, jackor och till och med de förhatliga överdragsbyxorna på...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Höstbilder

Mycket bloggande ikväll, när jag är ensam hemma och för en gångs skull inte somnat i soffan...

Vi tar så lite bilder med riktiga kameran just nu, mest blir det bara iPhonen. Men när jag ser skillnaden i kvalitet inser jag att vi borde ta fram vår finkamera lite oftare. Nu har jag laddat ned den senaste tidens bilder så här kommer ett litet urval från vår oktober.

Matchande far och dotter

Sedan barnen slutade med välling har vi fått lite nya frukostrutiner. Oftast får de en macka i soffan direkt när de vaknar och sen brukar vi äta tillsammans i köket när jag duschat och klätt mig.

Olivias morgonfrilla är rätt obetalbar... Det är så mysigt med nyvakna barn - så länge de vaknar på gott humör.

Hösthelg på Ljusterö. Vi åkte ju ut lite senare på hösten än vad vi brukar men vi hade tur och lyckades pricka in en mild och solig helg.

...Med massor av svamp!

Mina barn har all potential att bli riktiga svampconnässörer om de får lära av farmor.

Nadia lyckades lokalisera höstens sista blåbär. Vad stor hon ser ut, min tjej.

Lunch på altanen. Vi grillade grillspett med köttbullar, korv och potatis. Mycket poppis!

Nadia med farmor och bonus-mormor Titti

Svampplockerska på söndagen

En av alla fulla svampkorgar

Jag är lite lat. Tar alltid regnbyxor för att kunna sitta ned på rumpan och plocka svamp...

Stor trattis (och skelögt barn...)

Stoooor svamp

Några bilder från i söndags då gammelfarmisen kom på besök. Det värmer hjärtat att se de fina tillsammans.

Lässtund för barnbarnsbarnen

Vikt

Härom dagen var jag på Sats och tränade igen och då funderade jag lite på det här med vikt. Det var en ung tjej med på passet som var så läskigt smal och jag brukar reagera när jag ser sådana där uppenbara anorektiker. Jag brukar se en tjej på väg till jobbet och hon är så mager att benen är som två små stickor, halsen som ett rynkigt pergament (fastän hon är ung), käkarna spända och blicken jagad. Så sorgligt. Och så tänker jag på vad jag själv har för approach till det där med vikt.

Jag körde ju som mina läsare vet ett hårt LCHF-race under flera månader. Det var första gången i mitt liv som jag körde någon form av banting, och jag gick verkligen in för det. Det tog några månader, men sen började kilona rasa. Jag har nog aldrig fått så mycket komplimanger under mitt sammanlagda liv som jag fick under den perioden, både från ytliga bekanta och från nära vänner. Efter ett tag började jag känna mig lite besatt, jag följde varenda gram vågen visade ned eller upp och tillslut bestämde jag mig helt sonika för att sluta väga mig. Det är inte svårt att förstå hur unga och osäkra tjejer kan hamna i skiten och bli besatta av sin vikt. För mig blev det tvärtom.

Jag bestämde mig för att det är en för stor uppoffring att inte kunna äta det jag vill, och dessutom tycker jag rent moraliskt att folk ska få se ut som de vill och inte behöva passa in i något Size 0-ideal. Jag tycker ju att kurviga kvinnorkroppar är mycket vackrare än magra! Och som mamma till flickor som ska växa upp i denna värld vill jag inte att de ens ska börja tänka på saker som vikt och bantning. Hälsosam, absolut, men några extrakilon kan man väl få ha?

Men det sjuka är att jag trots detta på något märkligt sätt har lite "dåligt samvete" över att jag inte är lika smal längre, samtidigt som det ju är någonting jag valt själv. Och jag ska erkänna att jag tänker ganska mycket på min egen och andras vikt, och är vansinnigt avundsjuk på Johan som kan äta vad han vill utan att tänka på det eller gå upp ett vikt. Jag äter aldrig någonting utan att tänka på vikten. Jag måste nog jobba lite på det där... Men det här är min ståndpunkt iallafall. Sådeså.

.

Blääääää

Uäääh, vad värdelös man känner sig när man ger efter för ett skrikande barn och skriker lika mycket själv. Ikväll var det Nadia som gick från sitt lilla förnuftiga och gulliga jag ("Mamma, guuva fin du är idag") till en obstinat liten skrikunge när det var dags att släcka och sjunga. Och som alltid när man är ensam håller humöret så mycket kortare och jag blev superarg på nolltid. Men nu sover hon och jag känner mig som en kass mamma och på tv är det bara skit...