Småjobbig måndag

Idag var en jobbig Nadia-dag. Hon har nästan spenderat mer tid på marken än stående tror jag, så många utbrott fick hon. Jag blir så trött när hon blir sådär, bara helt okontaktbar och världens drama queen. Först skrattar jag och tycker att hon är lite fånig. Försöker skoja bort det och få henne att tänka på annat. Ibland släpper det då, men ibland bara jobbar hon upp sig till världens kaostillstånd. Det händer nästan alltid när hon vaknar efter att ha sovit middag lite för kort tid. Idag ägde det rum på en uteservering där jag åt lunch med Jenny Bee som kommit för att hänga lite med oss i parken. Hon som är gravid undrar väl om man kan få reklamera och låta bebisen stanna kvar därinne...

Som tur var kom Johan då också, så att vi kunde vara två om att ta emot alla andra lunchgästers blickar och försöka distrahera Nadia. Hon lugnade sig tack och lov efter ett tag och sprang runt barfota (för försöker man sätta på henne skor, kommer nästa utbrott...) på trottoaren och åt bröd och tittade på bilar. Sen åkte vi en sväng till Långholmen för att bada och då var hon ju glad förstås. Där fanns massa flyplan i luften att titta på också. Men så kom vi hem och då blev det en massa golvläge igen. Och Johan som skulle iväg på ett möte och lämna mig ensam med barnen och läggning. Men det gick bra, lyckades amma och lägga Olivia med Nadia högljutt lekandes i sängen bakom mig och sen blev hon på gott humör och vi läste pussboken och lekte lite innan det var dags för välling. Men jag känner mig lite trött nu, eftersom Oliva och följdaktligen också jag sov lite dåligt inatt. Det är ju inte riktigt så att man kan sova när barnet sover längre. De sover nästan aldrig samtidigt, så det är en himla tur att de somnar så tidigt på kvällarna. Oliva däckar vid sex just nu, minns att Nadia var likadan. Nu är det halv sju-sju så det är ju också ganska tidigt. Skönt för oss föräldrar.

Jag ser fram emot dagis. Dels för Nadias skull för att hon behöver den stimulansen och för att hon ska lära sig att umgås med andra barn. Det är otroligt jobbigt och pinsamt när hon slår andra barn i parken för att de försöker åka på "hennes" rutshbana eller leker med nåt som hon vill ha. Hon är så vansinnigt kaxig och orädd och även om folk skrattar och tycker att hon är lite gullig nu, lär det ju knappast vara så om det fortsätter när hon blir större. Jag hoppas att dagis kommer att lära henne lite demokrati och att dela med sig av leksaker. Och så ser jag fram emot det för min egen skull. Nu när andra börjar jobbet, börjar min semester, så känns det. Det blir skönt för Olivia med lite lugn och ro också, jag märkte när vi var iväg utan Nadia att hon sover mycket mer när hon inte blir väckt eller störd av storasyster hela tiden. Nu kan hon snart få njuta av min fulla uppmärksamhet på dagarna och jag ämnar ta varenda tillfälle att sova middag med henne. Sista veckan nu, sen ska det bli väldigt kul och spännande med inskolning!

.

Söndag

Två saker på bloggagendan idag.

1. Vi har börjat med smakportioner för Olivia. Hittills har hon fått smaka gröt och mosad potatis med bröstmjölk. Det enda lilla problemet är att vi hela tiden glömmer bort att ge henne dessa smakportioner! Det är så mycket med allting hela tiden att jag flera dagar kommit på när hon somnat att sjutton, nu glömde vi gröten idag igen... Vi som var så duktiga med Nadia, men det är lite mer att tänka på denna gång. Men nu ska jag göra ett rejält ryck så att hon får samma möjligheter som sin storasyster att bli ett veritabelt matvrak.






2. Igår gifte sig världens bästaste svärmor med sin Henning efter 12 års förhållande. Det var ett överraskningsbröllop där vi bara var ett fåtal som på förhand visste vad som skulle ske. Alla andra var inbjudna till folkparksfest på Ljusterö och tittade lite förvånat på mig och Johan som var lite överuppklädda. Vi hade lämnat bort barnen; vår kollega Hildegard tog hand om Olivia i några timmar tills Mimi kom från jobbet och tog hand om henne, och Nadia fick leka och sova över hemma hos Walter. Det var med stoooor glädje jag emottog rapporter om att allting gick som smort på båda fronter. Då kunde jag slappna av och dricka vin och dansa loss med min älskade man.

Ing-Mari fick sin Henning och Johan och Pia sjöng fint och höll ett vackert tal. De är duktiga, mina kära. Skulle egentligen lagt upp ett foto på brudparet, men kameran dog sent på kvällen och då återstod bara mobilen. Och jag tror inte att min svärmor skulle tycka om mig längre om jag lade upp bilderna jag tog på henne i festens slutskede. En aning svettig och kanske inte helt nykter. Men nästan. Så det blir en på mig i min lånade blåsa istället. Det var skoj att klämma ned sig i klänningen i stl XS, även om jag önskade att jag haft en säkerhetsnål eftersom den envisades med att gå upp i ryggen hela kvällen. Men jag kände mig fin och alla tittade på oss när vi hastade genom stan och några stannade till och med och ville ta kort!

- Nästa vecka blir slutet på den här perioden av oss fyra hemma och lediga tillsammans. Efter det börjar Nadias inskolning på dagis och 31 augusti börjar Johan jobba som vanligt igen. Jag kommer aldrig att glömma den här tiden; den nästan surrealistiska känslan av att få ett barn man knappt väntat på, kaoset ibland med två så små, och framförallt alla härliga soliga eftermiddagar i parken tillsammans som en riktig familj. En minnesvärd och fantastisk vår och sommar!

.

Lite smått och gott

Fredagskväll och jag är ensam hemma. Bortsett från barnen förstås. Men de små rara liven verkade förstå att mamma var lite trött och ville ha vuxenkväll, och somnade halv sex (Olivia) respektive kvart över sex (Nadia). Härligt med kvällströtta barn ibland. Jag har ätit nästan ett helt paket Rocky Road-glass och passar på att måla naglarna och platta håret inför morgondagens folkparksfest på Ljusterö. Vi ska lämna båda barnen till barnvakter; Frida & co tar Nadia över natten och Hildegard och sen Mimi kommer hit och tar hand om Olivia. Jag hoppas hoppas hoppas att det ska gå bra med allt, eftersom vi inte kommer att kunna komma hem förrän mitt i natten med den hyrda bussen. Men det gör det säkert!

Idag tog vi en promenad till Huvudstabadet för att Nadia skulle få bada lite. Vi hann vara i barnpoolen i ungefär tre minuter innan de ropade i megafon att den skulle tömmas. Någon liten illbatting hade bajsat i vattnet och den stängdes av för resten av dagen. Mitt andra bajsbad på två dagar, lagom kul. Så vi fick hänga i trappan till stora bassängen men eftersom Johan och jag inte kunde vara där samtidigt eftersom en var tvungen att sitta i skuggan med Olivia, samt vakta grejerna, tröttnade vi ganska snabbt. Inte Nadia dock, hon kan bada precis hur länge som helst, som ni vet vid det här laget. Men vi knallade hemåt igen och nu har jag rejält ont i fötter och fotleder efter att ha gått i flipflops hela dagen.

Men det har varit en fantastiskt mysig sommarvecka i stan. Härom kvällen åt vi spontanmiddag i Vasaparken eftersom vädret var så härligt att vi inte kände för att gå in. Så vi köpte lite grillad kyckling, avocado och baguette och satte oss på en filt på gräset. Hade tagit med vår vitvins-Bib också men vi envisades med att välta våra vinglas så det blev inte så mycket drucket. Vi stötte på Filippa och en kompis till henne och sen kom Oskar också, så det blev några trevliga timmar i gräset innan vi var tvugna att gå hem och lägga barn.

Fin fejkfamilj!

Och så lite bilder från helgen på Ljusterö:

Nadia och pappa på båten (med glassmuta i slutet av färden...)

Mamma och Olivia

Strandbad

Spanar ut över fjärden

Efterbadsmys hos farmor

Salt och peppar

Härom dagen gick vi hem till familjen Gatu som nyligen kommit hem från Tällberg och alla bröllopsbestyr. På deras uteplats stod Walters badbalja och Nadia och Walter hoppade i. De var så söta där i baljan, med sina helt olika hud- och hårfärger. Salt & Peppar.

Torsdagsvin

Nu sitter jag hemma i soffan lite smålullig efter två glas vin och lite tapas med Elin. Väntar åp Johan som duschar. Har haft en skön sommarkväll på en mysig uteservering. När jag cyklade dit tittade jag på alla andra som satt på uteserveringar och kände mig liksom som en av dem. En som kan gå ut en kväll bara lite sådär och dricka lite vin för att kvällen är ljum och sommaren kort. Hursomhelst behövde jag en återställare efter min hemska bajsupplevelse tidigare ikväll.

Det blev en mysig kväll med massa snack och god mat. Och två glas vin. Kom hem till en lägenhet som var minst femtio grader varm. Tack och lov har vi ett svalt sovrum och nu ska jag gå och krypa ned bland bebis och make. Godnatt!

.

Bad

Sitter med datorn på hallgolvet utanför badrummet och agerar badvakt åt Nadia. Enda gången jag kan känna minsta huslust är dessa dagar då det är 25 grader varmt och man inte bara kan släppa ut barnen i en trädgård med vattenslang. För oss blir det Vasaparken och baljbad istället, men dels eftersom vi varit så mycket på de olika landställen vi har till vårt förfogande, dels eftersom de där kanondagarna är ganska få i vårt kylslagna land, så känns det helt okej ändå. Dock är det lite av en överraskning att Nadia älskar vatten så till den milda grad. Vi som skippade allt vad babysim heter, ändå kastar hon sig friskt i kalla hav och bassänger, och kan stå i timmar vid kranen och leka med vattnet...

Det var något av en överraskning att sommaren kom tillbaka i veckan. Jag som redan börjat ta ut hösten, plötsligt är jag mer bekymrad över att Olivia ska bli överhettad än över kyla och regn. Tack och lov! Det är verkligen lyxigt att jag fått vara hemma nu i två somrar, jag måste påminna mig själv om hur bra jag har det, lätt att glömma annars.

Här var jag tvungen att ta en paus, för det som lät som att Nadia oskyldigt satt och blåste bubblor i vattnet, visade sig vara två korvar i baljan. Jag lyfte ut henne ur badet och skulle till att tömma baljan med innehåll i toan. Det var bara det att baljan var tung och mina händer blöta och jag slant. Vattnet hamnade överallt, på hela badrumsgolvet, hallen, handfatet, mig och Nadia. Tur att man inte är kräsmagad längre, men det var ändå en av de mindre angenäma upplevelserna på senaste tid. Så nu har jag skurat och fejat och NU ska jag duscha. Puh.

.

Tillbaka i stan... igen!

Efter en härlig långhelg på Ljusterö och i Tällberg är vi nu tillbaka i stan och nu känner jag mig faktiskt ganska färdigsemestrad. Vi har dock haft det riktigt, riktigt bra! Först några dagar på landet hos barnens farmor Ing-Mari och hennes Henning. Vi har ätit gott, myst och slappat så mycket det bara går med våra vilda barn. Till och med badat, vad jag fruktar är årets sista dopp. Men man vet aldrig. Farmor hade köpt en fin bassäng till Nadia, som hon knappt klev ur på fyra dagar. Vi fick värma vatten i vattenkokaren för att hon inte skulle förfrysa fingar och tår...

På lördagen fick Johan och jag låna bilen och tog med oss Olivia för att åka till Tällberg till Frida och Fredrics bröllop. Nadia stannade kvar på landet med farmor och Henning. Vår resa tog fem timmar, men det gick bra och bröllopet var helt fantastiskt, och väl värt den långa resan. Vid Siljans strand gifte sig det vackra brudparet till toner av traditionell dalamusik och med brudens mamma, syster, son (Nadias kompis Walter) och systerson i fina folkdräkter. En vacker dag som följdes av en vacker och rolig kväll och även dagen efter då folk från byn traditionsenligt reste en björk med en tavla med brudparets namn på, något som kallas Mallresning (tror jag...). Jättekul att få ta del av och fler än en tår fälldes under bröllopsdagen.

När vi kom tillbaka till Ljusterö på söndagskvällen hade det gått jättebra med Nadia, även om hon var lite blåfrusen av allt badande. Det är kul att hon gillar vatten så mycket, trots att vi skippade babysim... Tillsammans med sin farmor lär hon sig alltid nya saker och nu hade hon både lärt sig att låta som en apa och säga Henning. Jag måste säga att det gör mig lite glad att Nadia förutom sin kära farmor, även har Henning. Han är väldigt bra med båda våra barn. Han gick helt opåkallat och lade Olivia när hon vaknade en kväll och har förstås även blivit tight med Nadia. Sånt gör mig glad. Ett barn kan aldrig ha för många kärleksfulla, trygghetsgivande vuxna omkring sig, det är jag helt säker på.

Och idag skjutsade han oss hem till stan och som alltid drog vi ett djupt lättat andetag när vi klev in genom dörren. För även om vi haft en helt fantastisk sommar med alla våra resor och vistelser, är det alltid makalöst skönt att komma hem igen. Nu vill jag inte åka någonstans igen på länge! Känner mig helt enkelt färdigsemestrad och har faktiskt ingenting emot att det börjar kännas som sommarens sista suck. Jag ser fram emot hösten med dess nya rutiner, med Nadia på dagis, mig själv och Olivia hemma - mammaledig "på riktigt" och med bara en, Johan tillbaka på jobbet och vardagslunken igång igen. Jag gillar vardagen. Sen kunde det förstås alltid få vara 25 grader och sol, för jag kan inte påstå att jag ser fram emot regn, gegg och overaller, men man kan ju inte få allt...

.