Trebarnsliv: Elias födelsedag

I dagarna två har vi firat vår lille skrutt! Först med kalas på gården på söndagen.. Fördelen med att ha små barn är ju att man själv kan välja vilka man vill bjuda, tids nog vet man ju att man måste dras med en massa okända förskolebarn.

På väg ut med dekorationerna...

Bänkad vid tårtan

Största hitten var ändå Fischer Price-garaget som vi fick av Hannas (och vi hade inte mindre än TRE Hanna B på kalaset!) Axel som godmodigt skänkte sitt urvuxna garage mot en liten kontant ersättning.

Det var inte fullt så varmt och skönt som de två tidigare födelsedagarna men ändå otroligt skönt att kunna vara utomhus och man blir inte alls lika sonkad efteråt. Bara lite...

Elias och Bruno kollar tårtan (som inte syns i bild...)

Efter ett par timmar blev det lite ruggigt och vi tog hissen upp och vännerna avvek. Då vidtog lite släktkalas och farmor, pappa och Titti anslöt. Stella var kvar en stund till men jag tog tyvärr inget kort på henne. Så härligt att ha henne där då, denna naturkraft till människa!

Från gammelfarmor fick Elias supercoola katt-tights och en rosa t-shirt.

"Akward family photo" del 319. Olivia ruttnade och gick och satt sig i soffan och surade efter att ha fått en armbåge i skallen.

Sen när de andra avvek så var vi ändå rätt möra... Jag vet inte om det är sockret eller all anspänning men man blir ju alltid helt slut av de där kalasen, även om vi inte hade massa vilda barn där (thank God). Vi lagade spenat- och ricottacanellonis till middag men Nadia sa att hon var lite illamående och åt nästan inget. När vi lagt barnen började vi kolla på nåt på tv men jag somnade som en stock..

...bara för att vakna några timmar senare av kräkljud. Man har ju utvecklat världens radar för de där ljuden med åren. Vi rusade (jag helt nyvaken och omtöcknad) in i Nadias rum och där hade hon kräkts ned hela sängen och stod inne på toaletten och försökte torka av sig. Lilla gumman. Vi bytte lakan, torkade och tvättade av henne, duschade av lakanen och så in i tvättmaskinen... Bara för att en halvtimme senare springa dit igen när hon kräkts ned allt en gång till. Hinken vi hade gett henne var alldeles för liten så den lyckades hon inte pricka i sömnen. Nu blev det en ny omgång lakan och den stora skurhinken samt handduk över kudden. Hon kräktes två gånger till på natten men då i hinken och sen kunde vi äntligen somna.

Men jag kände mig lite illamående jag med, och visste inte om det bara var av allt kräks. Sov dåligt och låg och kämpade emot illamåendet, eftersom jag avskyr att kräkas. Men vid fyrasnåret tvingades jag ge upp och se den där spenaten komma upp igen. Dålig kräkmat, helt klart. Blä. Jag var helt sonkad nästa dag och Nadia och jag stannade hemma.

Stackars Elias blev firad av ett hängigt litet gäng, vet inte om det var därför han var så sur på sin födelsedag...

Först ville han inte ens komma upp ur sängen utan bara låg där och blängde medan ljusen på tårtan brann allt lägre.

Systrarna väntade tålmodigt...

...och gav sen ett av de paket de hade köpt dagen innan. Pippis pappa med skattkista och Herr Nilsson från Olivia, och Pippi som cirkusprinsessa med häst från Nadia.

Han öppnade motvilligt.

Från Johan och mig fick han förutom lite begagnade leksaker från källaren en alldeles ny springcykel som Johan lite halvnaken monterade.

Det gick jättebra att cykla. Ehum. Vi visste att han skulle vara lite liten för den men den blir bra efter vintern.

Vi åt ingen tårta på morgonen eftersom alla mådde så risigt men på kvällen tog vi fram den igen och sjöng och då ville han även blåsa ut ljusen. Själv gick han runt och sjöng "Ja må Oliwia" (hans version av Ja må ha leva) hela dagen efter att de sjungit även på dagis. Gulleplutt, så härligt att vi har denna fina lilla tvååring!

Och med det så blir det en liten tillbakablick från Timehop-appen (lyckas inte beskära bilderna så ha överseende med de svarta kanterna..). För exakt ett år sen: