Men under sista veckorna har någonting hänt. En helt otroligt envis och viljestark liten person har dykt upp under det änglalika skalet och det är som att han plötsligt upptäckt sin fria vilja och som konsekvens av det börjat utmana alla rutiner. Så istället för att gå framåt så har vi regresserat och allting har blivit mycket sämre än vad det var innan.
Läggningsrutinen som alltid suttit som en smäck är helt plötsligt verkligen ingen självklarhet. För någon vecka sen kom han på att han kunde klättra ur spjälsängen (visserligen ganska sent) och sen dess kan han komma gåendes lite hipp som happ och gärna mitt i natten. Och när han druckit sin välling på kvällen, så istället för att kippa med ögonen och vända sig om så ställer han sig upp och gormar. Pust! Och det är ett evigt tjat om "aja buff" som man kan få sitta och sjunga i timmar... På nätterna vaknar han, kommer på att han vill "vila" nån helt annanstans än i sin säng och börjar ofta ropa på "Jaja Liwia" och så får man ta en nattlig fight när det enda man vill är att sova.
Nappgalen
Nappen vill han gärna gå runt med konstant och blir arg och biter fast i den när man försöker dra ur den. "Bappem, bappem" ropar han ständigt. Potträning som vi så smått påbörjat och hade tänkt satsa på under sommaren, visar han inte längre något som helst intresse för. Pottan har han kissat i en enda gång, och det var i våras. Tvärtom är han helt besatt av sin blöja och vill aldrig ta av den, hur kissig och äcklig den en är. Och så fort man fått av den ropar han "boja boja" och vill ha en ny... Inte ens om han bajsat vill han ta av sig blöjan.
Så man kan väl enkelt summera det som att allting går åt helt fel håll! Jag antar att det finns en anledning till uttrycket Terrible Twos.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar